Strul med skrattet till gonattet

[Tilia]

Hej!

Jag har sökt på skratt-ämnet men behöver mer hjälp…

Vår son är 1,5 år och kurades för cirka sex månader sen. Han sover tack vare SHN-kuren för det mesta gott vilket är otroligt underbart!

Han har, efter kuren, alltid gillat att läggas på mage och gosa med snuttefilten efter skrattet till gonattet. MEN för cirka tio kvällar sedan har han börjat gallskrika vid läggningen. Vi gör som vi alltid har gjort; -välling i soffan – pyjamaspåtagning – bus till skrattet som kiknar utanför sovrummet – skrattar in till sängen – puss i nacken – ramsar ut. När vi närmar oss sängen verkar han få panik och slingrar sig i famnen o skriker som en stucken gris. Vi behåller leendet och attityden att på natten sover man (inge synd om eller tröst för vargarnas skull), flygplanar ner i sängen, han ställer sig upp på en gång, jag vänder ryggen till och ramsar ut högt och glatt. Sedan ramsar jag bara vid ledsengråt eller höööga skrik. Första kvällen detta hände tog det 1,5 tim innan han somnade. Han skrek från o till men bara ”ramsa-skrik” vid tre tillfällen. Kväll 2; 40 min, kväll 3; 20 o de senaste kvällarna 5 minuter. Det har ju minskat men hur ska vi göra för att skrattet till gonattet ska bli roligt ända till sängen igen?

Han sover sen hela nätter men vaknar ofta tidiga morgnar vilket avhjälps med ramsa och klassisk musik.

Redan vid pyjamaspåtagning börjar han bli skeptisk då han vet att snart är det dags. Han har blivit svårflirtad med bus men vi ger oss inte föränn han kiknar men det upphör alltså vid sovrumsdörren. Jag har prövat att, dagtid när vi är i hans sovrum, fråga var sängen är? ”Dä” Var sover du? ”Dä” svarar han glatt.

Jättetacksam för råd!
Tilia

[beccisen]

Hej!

Jag har egentligen inga mer råd att ge dig än att du fortsätter som du gjort. Ville däremot säga att min dotter har gjort exakt samma sak och det enda jag komfram till var att det helt enkelt var ett slags test . Jag fortsatte likadant som dig och det var över på 1,5 - 2 veckor.

Hoppas du kan få bättre "råd" från andra, men misströsta inte jag tror det går över. Ska väl kolla om du fortfarande finns för att skjuta alla vargar

[Gäst]

Hej,

kom att tänka på att 1,5 år = 18 månader = förtrotsen... kan det ha något med saken att göra... Om jag vore du skulle jag läsa lite i Barnaboken om förtrotsen (18 mån.) och kolla om det finns något "ätbart" där... men som sagt: min son är 12 månader - någon personlig erfarenhet har jag inte...

[Tilia]

Hej igen!

Är det någon som har tips för att sonen ska bli nöjd igen när han läggs??? Skrikandet vid läggning har nämligen inte upphört och har varat i över tre veckor nu… Det är så tråkigt att han ska bli så arg/förtvivlad i läggningsögonblicket. Visserligen skriker han inte mer än tre till fem minuter, men i alla fall. Jag vet ju vad härligt det var förut när han glad lades och låg kvar, nöjd på mage

Vargtimmarna har blivit värre nu, kanske har med ovan att göra? Han har senaste veckan börjat skrika kl 530 (har morgon 630). Han får då en glad, bestämd ramsa x 4 på en gång (om det inte bara är gnöl för då avvaktar jag). Hjälper inte det så sätter jag (efter ca fem min) på klassisk musik och är själv tyst. Detta har tidigare hjälpt men nu skriker han argt lätt en timme. Vi får chocka med att skruva upp musiken så att han tystnar så vi kan springa in o göra glad morgon kl 630.

Jätteglad för råd!

[Nancy]

Hej Tilia

om läggningarna:
Vår dotter tjoar nästan alltid en stund efter läggning oavsett hur trött hon än är. Jag tänker knappt på det längre för jag VET att vi ger henne samma besked varje dag.

Hon är så stor (drygt 11 månader) så jag litar på att hon vid detta laget vet vad som gäller

Jag tycker inte att ni skall ramsa mer än vid själva läggningen. Inte ens vid ledsna skrik. Ni fastnar i en spiral av ledset, frågar om detta verkligen stämmer, mamma/pappa svarar "ja, det stämmer MEN eftersom vi inte vågar lita på det till 100% så ramsar vi för säkerhets skull"

Ett av verktygen är att inte använda dem

Som det är nu ger ni sonen dubbla budskap. Det KAN bli ett långdraget tjoande första kvällen helt utan ramsor men jag vågar påstå att frågorna kommer att minska i längd/antal för var dag.

om godnattskrattet:
Mitt förslag är att ni sätter på pyjamasen innan ni ger vällingen. Ägna er därefter enbart åt mat, skratt och gos i soffan. Sen tycker jag att ni skall undvika att möta sonens blick då ni väl gått in i sovrummet. Trots att era munnar kanske ler avslöjar era ögon ev oro för att det skall bli ledset denna kväll också...

tidiga morgnar:
Tippar på att morgnarna kommer att bli bättre i takt med att läggningarna blir det I annat fall är det bra att kolla så det är tillräckligt mörkt (kolsvart), inte för mycket kläder på sonen och inte för mycket verktygande. Ni kanske behöver arbeta för ett omsomnande för att få sonen att förstå att det är NI som håller koll på klockan. Klockan förresten, skaffa en gammal hederlig väckarklocka med sån där "genom märg och ben-signal". Låt den vara signal till sonen att morgonen börjat. Klockan skall ringa exakt samma tid varje dag och strax därefter gör ni ett hejdundrande kul återseende

Länktips om tidiga morgnar:
http://www.annawahlgren.com/phpBB2/view ... highlight=

Lycka till

[Gäst]

Ställde samma fråga om skrikiga kvällar för ett tag sedan och fick svaret av Mammut Maria att det är ganska typiskt för 18-månadersåldern. Här höll det på i 4-5 veckor, men har nu nästan avklingat helt. Vår åtgärd var "ingen åtgärd", mer än ljud i huset och kanske lite extra utanför lillans dörr...

/Pea

[Tilia]

Halloj igen!
Vill rapportera att Nattningen fungerar igen o vi är så lyckliga . Det stämde, som ni kloka forumister svarat mig, att fortsätta med Attityden och ge det fyra veckor. Ja, det tog en månad innan skrattet till gonattet blev superkul igen och han lades nöjd, ligger kvar vid utramsning och inget skrik alls. Så underbart nu sen några kvällar tillbaka!

Kram!

[annawahlgren]

Tack, alla kloka

Ja, är man i förtrotsen har man depptalanger och kan t ex få för sig att det ALDRIG blir roligt igen, någonting Har man väl blivit lagd och dagen är körd, blir det ALDRIG kul igen. Allt är BARA elände För evigheten, säkert

Det gäller alltså att bete sig som om lilla älsklingen vore så underbart lycklig och glad som han inte är.

Och att sedan göra en verkligt stor baluns av den underbara morgonen med tjo och tjim Och inte "höra" något annat.

Titta! Det roliga kom tillbaka

Små barn tröttnar i brist på respons... som de flesta av oss...