6 mån pojke sover minimalt..

[Karin2]

Hej!!
Min fina Hugo på 6 ½ månad har drastiskt minskat sitt sovande de senaste två veckorna och nu börjar det ta ut sin rätt. Han som alltid har varit så nöjd och glad har blivit grinig och lättirriterad. Jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa honom och tänkte höra här om någon haft liknande erfarenhet!
Vi genomförde SHN när han var 4½ mån och det gick bra.
Sömnproblemen började när han började krypa för tre veckor sen. Han började bli svårare och svårare och lägga för han kröp runt i sängen som en galning. Veckan efter lärde han sig att sitt själv, så direkt jag lade ned honom i sängen och släpte honom var han som en fjäder upp i sittande ställning, och det tog 40-50 min innan han somnade. Som om inte det räckte har han denna veckan lärt sig att resa sig upp i spjälsängen så nu drar han sig upp i stående direkt och kan ju inte komma ner.. När jag går med ramsan reser han sig upp direkt och sen varierar det hur länge han orkar stå innan han börjar gråta eller så ramlar han med ett brak och slår sig och börjar gråta..
Jag har nu börjat stå hos honom tills han somnar, nattningarna tog till slut upp till 1½ timme!!! Nu går jag till slut in och håller honom över ryggen tills han somnar och det är som om han tycker det är skönt, då kan han äntligen slappna av och somna. Han har en sån otrolig drift i kroppen, han jobbar hela tiden, ska fram och upp överallt. Problemet med att jag står hos honom när han somnar är att han har börjat vakna var tredje timme hela natten och vill att jag ska stå där och hålla.. VAD SKA JAG GÖRA?? I natt var han vaken två timmar och det är samma visa som på kvällen, stå upp-ramla osv..
Jag känner mig så maktlös för jag kan inte hjälpa honom att sova. Jag ger honom alla förutsättningar men det hjälper ju inte. Jag inser att det händer så otroligt mycket för honom just nu, att det är svårt att smålta alla intryck av att inom tre veckors tid lära sig att krypa, sitta och resa sig.
Även dagslurarna är jättekrångliga att få till, jag undrar om han är redo för två istället för tre för den tredje luren kan ta hela 45 minuter innan han somnar och då blir kvällen knasig..
Hans schma:
6.30 vakna
9-945 sova
12-1330 sova
16-1645 sova
1930 sova natt
Jag har börjat med att lägga honom 20 min tidigare på kvällen(1910) men det har inte hjälpt han ligger vaken en timme ialla fall. Jag har räknat ut att när jag inte kompenserar hans sömn sover han 11-12 tim / dag. Ibland lägger jag honom lite tidigare på morgonen och låter honom sova lite längre, om han sovit dåligt på natten alltså.

OJ vad långt det blev, hoppas nån orkar läsa...Har nån något förslag på hur jag kan hjälpa honom, eller är det helt enkelt ett utvecklingssprång som får ta sin tid??

[/LO]

Hej
Jo jag orkar och ja det händer mycket för honom nu. Då är det ännu viktigare att stå fast vid att du är tryggheten och stabiliteten i livet.

Se till att ha honom på golvet på vaken tid så att han har möjlighet att krypa, sätta sig och dra sig upp när han är vaken. Visa att du ser att han kan och beröm.

När han ska sova så tycker jag att du ska lägga honom tillrätta snabbt och kvickt. Håll sedan solfjäder tills han är avslappnad. Gå sedan med ramsan. Efter det ska ramsan sköta resten. Den ska vara tydlig, lugnande, punktsättande, nedläggande eller vad den behöver förmedla.
Anna skrev till någon annan härom dagen att solfjädrandet används EN gång per kväll/natt.
Vaknar han så svara med ramsa. Här är attityden det viktigaste. Du ska förmedla att det är natt och då sover man!

Ställer han sig upp och inte kan/vågar lägga sig igen, så ber han om hjälp. Då får du hjälpa honom, men snabbt och kvickt. Trillar han ner så ska han inte kunna slå sig. Vaddera så gott det går.
Det ska vara rikitgt mörkt i hans rum (ok även dagtid). Det minskar i alla fall intresset för att se sig omkring.

Du har 14 timmars sömn i hans schema. Jag tycker det låter för lite. En timme till behövs. I alla fall ett tag till. Jag skulle försöka lägga den på kvällen.

Så kom igen. Du fixar detta. Han behöver det.

/LO

[HannaMaria]

Tänkte bara säga att vi har samma problem. Vår son sover ungefär 12,5 timmar per dygn. Det är alldeles för lite och jag vet att han borde sova mera. Han lärde sig också krypa och stå vid 6,5 månaders ålder. Tidigare somnade han inom ett par minuter, men nu kan det räcka upp till 45 min då han stiger upp och börjar gråta efter en stund. Vi har gjort det felet att vi gått in och lagt honom till rätta. Det har liksom blivit en lek. han stiger upp, gråter, vi kommer in. För mycket trafik alltså. Jag ska själv ta itu med kvällarna nu. Lycka till!
Detta var inget svar direkt, men bara en kommentar från oss som sitter i samma båt:)

[Nattis]

Oj oj - vår tjej är 6 1/2 månad och har inte dessa problem - ÄN!!!
Jag har ingen hjälp att komma med men läser med stort intresse de råd ni får så jag vet vad jag ska ta mig till när jag kommer dit.

Hoppas att ni finner en bra lösning.

(lite förundrad blir jag också, celine kan inte sitta utan stöd på golvet och verkar inte vara i närheten att försöka sätta sig upp heller än mindre ställa sig upp.) Jag vet att man inte ska jämföra men med första barnet blir man ju lite nojig.

[Karin2]

Tack för svar!
Tack för goda råd Lo, men här har allt bara blivit värre.. I går somnade han inte överhuvudtaget på sista 45 min sömnen. Jag la honom 16 och när han fortfarande var vaken 17.10 tog jag upp honom. Sen la jag honom 18.30 istället för 19.30 och han somnade givetvis på nolltid men sen började cirkusen.. Vaken mellan 23.30-00.30 + 02.30-03.50 då jag slutligen gick in och gungade honom till sömn för jag kände att det höll på att slå över på mig, kom till den gränsen när jag skulle kunna göra vadsom helst för en minuts sömn.. Sen vaknade han 05.15-06.00 sen sov vi till 07 fast jag borde väckt honom 06.30 när morgon är. Han sov alltså inte ens 12 timmar på dygnet.

Jag känner mig redo för psyket nu, jag orkar inte mer! Storebror har brakat in i trotsåldern och bebisen vägrar sova.. Varför klarar jag inte av det??!! Andra klarar ju av att ha flera barn. Jag klarar verkligen inte av det här med att inte få sova och storebror var det aldrig några problem med, sov hela natten av sig själv från 3 månader. Han var alltid trött, somnade pang efter två timmar vaken, men lillebror kan hålla sig vaken hur länge som helst verkar det som, fem timmar lätt!

Fy, nu blev det gnäll, inte meningen.. Det som är tråkigast är att det går ut över storebror, jag orkar inte med hans trots när jag är så trött. Antingen ger jag med mig direkt (för att jag inser att jang inte orkar möta det) eller så blir jag arg på honom.

Måste tillägga att i övrigt är pojkarna såna fina små hjärtan, storebror är så snäll mot lillen och hjälper mig med allt här hemma. Vi har det ju i övrigt så himla bra kom jag på (nu när jag har fått gnälla av mig lite..) och det är väl bara att ta sig igenom det här.