Har tidiga morgnar ett samband med långa sömnpass

[Agneta 41]

Jag är mamma till 2 barn och det är minstingen på snart 11 månader som frågan gäller. Jag har ögnat igenom forumet där man avhandlat problem med tidiga morgnar och hur man kommer tillrätta med det. Jag som trodde att jag var ganska konsekvent när det gällde sovtiderna har nu insett att jag måste betraktas som helt osorterad i jämförelse med er!
Vår pojke sover i spjälsäng i vårt sovrum men det tycker vi fungerar bra, och jag tror heller inte att det är därför som han vaknar redan kl 04.30 i värsta fall?! När han vaknar brukat jag säga "Nu är det natt- nu skall vi sova" vilket jag kallar min "ramsa". Sedan blundar jag och låtsas sova medan han jobbar upp sitt missnöje och oftast blir riktigt ledsen. I morse höll han ut i närmare 1 timme med endast korta pauser där han nästan somnade om men inte riktigt. Kl 05.30 gav jag upp och tog upp honom för amning. Han är mycket trött på kvällarna och det är svårt att hålla honom vaken och vid gott humör till kl 18.30, då han somnar snabbt och lätt efter välling och amning. Sover sedan bra hela natten fram till 04.30-05.30 (vilket väl egentligen också får betraktas som natt!?)
Somnar i vagn någon gång vid 08.30-09.30 och sover 1-1,5 timme.
På em sover han också ung 1 timme i vagn c:a 14.00-15.00. Trots detta är han alltså helt trött och slut vid 18-tiden. Är dagsömnen för lång? Annat?
Okej- sabla ner mig längs fotknölarna om ni vill, bara ni talar om hur vi skall komma tillrätta med de här morgnarna! Tack på förhand. Agneta.

[Gäst]

Hej!
Jag kan försöka svara dig, även om vi också har och har haft långvarigt problem med tidiga morgnar!
Alltså, för det första verkar det som han sover för lite per dygn. Han ska väl komma upp i runt 14 timmar helst om jag inte minns alldeles fel. Han är övertrött vilket också det faktum att han är helt färdig vid läggningen visar på! Så jag tror att ni måste börja med att finkalibrera hans inre klocka. Sätt exakta tider för natt och sovisar. Morgnarna får ni minikura bort, säger jag käckt fastän vi har exakt samma problem själva... Och principen med minikuren är att han ska somna om, och sova om så bara i 5 minuter (inom en marginalkvart i schemat) innan ni tar upp honom. För jag kan lova er att ni kan få till längre nätter än 4.30! Du säger att du inte tror att problemet ligger i att ni delar rum. Men tänk om det ändå är så? Arvid skulle ALDRIG somna om på morgonen om vi var där, helt omöjligt. Han blir hur "pigg" som helst och kan absolut inte koncentrera sig!

Så, min tes är alltså att ställa in schemat och kura ordentligt enligt konstens alla regler! Du känner dig inte sågad vid fotknölarna va? Det vill jag appselut inte att du ska . Och nu kastar jag mig handlöst in i en egen ny tråd om tidiga morgnar...skam den som ger sig!

Åsa

[annawahlgren]

Tack, Åsa

Välkommen är du

Man tycker inte om att tänka tanken, men faktum är att man STÖR.

Han vaknar under vargtimmen (4-6) vlket är en klassiker. Ser han då någonting alls - sina ömma föräldrar, t ex - sätter lilla skallen igång och han anser sig ha sällskap, vilket han ju har, vilket i sin tur betyder att dagen har börjat, eller borde börja. Ni är ju där. Vad väntar ni på? Själv väntar han på att bli upplockad och frukosterad och tror att det ska vara så, därför att det "alltid" varit så.

Ska ni absolut ha honom i ert eget rum, vilket jag inte tycker är någon bra idé, bör hans säng (med marginal) skärmas av med luftgenomsläppligt mörkläggningstyg i en skena från taket, ner till golvet. Detta stänger ute alla synintryck och det är till 90% genom synen alla intryck till lilla barnahjärnan går.

Bäst vore om han fick eget rum, också det mörklagt. Så kunde du ge honom din ramsa utanför och eventuellt göra andra ljud i huset, sätta på musik (utan sång) t ex. Eller odla ren tystnad.

Då ska han sedan inte äta i er säng utan i soffan eller på annat "vaket" ställe.

Och morgonen ska börja vid samma tid varje dag och på ditt/ert initiativ (med stor återseendets glädje), inte hans. Då slipper han ansvaret för den saken, slipper skrika sig till morgon, slipper "bestämma" när dagen ska börja och kommer, när han väl till sin lättnad insett det, att sova som folk också över vargtimmen.

Han behöver sammanlagt 14 tim/dygn.

Som det nu är, är han klart övertrött, och ett övertrött barn sover aldrig längre eller bättre än ett "normalt" trött litet barn. Som man alltså både kan och bör lägga INNAN några tecken på trötthet alls förmärks

Man väntar ju inte heller med att mata tills lilla barnet börjar blekna och tackla av och kanske svimma, av svält.

[Agneta 41]

Hej igen! Med risk för att låta provokativ så kommer jag att fortsätta ha Isac i vårt sovrum ytterligare en tid. Det jag främst ville veta var om man borde förkorta sovstunderna på dagen till förmån för bättre nattsömn men det får ju förstås inte bli på bekostan av hans goda humör, och att lägga sig för natten redan vid 17-tiden verkar inte riktigt rimligt, eller hur?

[Hampus i Lit]

Hej!
Räkna med 12 timmar natt t.ex 18.30-06.30, då ska du alltså få till 2-21/2 timmes sömn på dagen. Alltså korta inte ner turerna för bättre nattsömn för det får inte den effekten. Sömn föder sömn så att säga
Fasta rutiner ett tag så sätter sig schemat. Ta inte upp och amma vid 04.30, kör du din ramsa, tack och go´natt för det är det ju....!

Lycka till!

[Agneta 41]

Tack för ett uppmuntrande och klart svar "Hampus i Lit"!
Jag skall fortsätta att stålsätta mig mot impulsen att ta upp honom- det bara måste gå att övertyga honom om att 04.30 (eller 05.30) faktiskt inte betyder morgon i vår familj! I morse höll han ut i 1 timme igen med endast korta andhämtningspauser, där jag faktiskt trodde att han tänkte somna om, men inte. När han sedan tystnade ett par minuter igen så ropade jag plötsligt "god morgon, lilla gubben!" för då tyckte jag att det kunde få vara det (06.10). Då såg han ganska snopen ut, som om "Jaså, nu var det plötsligt OK att stiga upp men att jag har försökt säga det i 1 timme det brydde du dej inte om!" Man känner sig inte riktigt klok egentligen, men vad sjutton gör man?!

[Hampus i Lit]

Helt rätt!
Du bestämmer när morgonen infaller. Kör nu på i samma stil och samma tid!
Vill du ändra tiden en 1/2 timme så gör du bara det rakt av, bara du är konsekvent.
Jag tycker att det går lättare att tänka "klart" ibland med inställningen att:
sömn behöver han precis lika mycket som mat, ren blöja,närhet, uppmärksamhet och det är min plikt att han får det.

Tveka inte, beslutsamhet är bra! Det fixar ni!

[annawahlgren]

Tack, Hampusi Lit

Jag skall fortsätta att stålsätta mig mot impulsen att ta upp honom- - -

- - - Då såg han ganska snopen ut, som om "Jaså, nu var det plötsligt OK att stiga upp men att jag har försökt säga det i 1 timme det brydde du dej inte om!"

I mitt första svar förklarade jag varför det inte håller att ha honom i samma rum, om du inte skärmar av från golv till tak och utestänger alla synintryck. Så länge du/ni är där när han vaknar till (vilket alla barn gör flera gånger per natt, precis som vi vuxna fast vi inte är medvetna om det) och han då ser dig/er, sätter lilla skallen genast igång. Och då får du leva med att han "försöker säga i en timme" det du inte vill inse: att du/ni med er närvaro sett till att han vaknat ordentligt i stället för att somna om. Du/ni associerar nämligen till mat, uppe, vaken; inte till att sova.

Så det är inte särskilt "provocerande" det du säger, att du tänker behålla honom i rummet som nu och utan att skärma av - det är rätt korkat, om du ursäktar dvs om du tror att det ska hjälpa honom till att sova längre på morgnarna. Det gör det alltså inte. Tvärtom cementeras status quo.

Och vad då "stålsätta" dig Vad tror du han är mest betjänt av Att komma upp och verkligen börja dagen när den inte alls skulle börja, och sedan inte orka med resten Eller vore han mer betjänt av att få sova färdigt i lugn och ro

Tror du utifrån denna negativa ståndpunkt - att du alltså ska stålsätta dig i stället för att göra det du egentligen känner för, nämligen ta upp och trösta och/eller mata - att det handlar om någon sorts kamp här, där du ska tvinga både dig själv och lilla älsklingen till något ingen av er egentligen tror på, så
kommer du snart att ta upp honom ändå. Och fortsätta beklaga dig över det du inte orkar förändra.

Rätta mig om jag har fel Hemskt gärna

[Agneta 41]

Hej Anna! Kul att du är så engagerad att du har tid att svara på mitt inlägg.
OK, "rätta mig gärna om jag har fel", säger du. Nejdå, det har du säkert inte med all din erfarenhet, men jag har en förhoppning om att han istället skall ta intryck av att jag och hans pappa fortfarande sover (eller ser ut att göra det, iallafall) Jag tror att han kan dra slutsatsen att "här händer ingenting annat än att alla sover vidare trots mina protester". Att jag inte vill flytta ut honom ur vårt sovrum beror inte på att jag inte "orkar förändra" utan på att jag inte tror på att så små barn skall sova ensamma.
Jag har läst barnaboken från pärm till pärm många gånger, den har gett mig många stunder av klarhet och bekräftat mycket av det jag själv tror på.(Dock inte allt! ) Hoppas att du inte tar illa upp om jag frågar dig hur du själv löste sovrumsfrågan med så många barn- inte kan väl alla ha haft egna rum där alla synintryck kunde skärmas av?
Det är klart att det känns som att "stålsätta sig" när ens barn skriker förtvivlat men jag gör det med den fasta övertygelsen att det skall gå att sova längre än till 05.00 på morgnarna. Det är dock inte så att han "inte orkar med dagarna", han är oftast på ett strålande humör (fram till 18-tiden alltså) -det är väl snarare jag som inte vill gå upp så okristligt tidigt!
Nejdå, jag skall inte ta upp honom och heller inte beklaga mig över att ha lyckan att vara mamma till 2 skithäftiga ungar! Om jag inte blir utesluten ur detta forum så skall jag återkomma med lägesrapport.

[annawahlgren]

Det är klart du inte blir utesluten, skämtare där Ingen har någonsin blivit utesluten från eller censurerad på dessa forum Till skillnad från vissa andra om man säger... där inte minst AW är "portad"

Det "lustiga" - hm - är att det är de vuxna som stör barnen, inte barnen varandra.

Jag har byggt i mitt Gastsjön ett hus som heter De Nios Hus. Där har barnen - som vuxna - fått det de aldrig hade som små: varsitt eget rum.

Tidvis hade jag t o m fyra stycken sovandes i samma säng. En 180 cm på tvären.

Men aldrig att det skulle fallit mig in att klistra på dem min egen närvaro nattetid också Små människor behöver vara i fred, likaväl som stora, och hur du än vänder och vrider på saken, kan du aldrig komma ifrån att barnets sömn är barnets egen. Du kan inte sova åt barnet

Så jag är ledsen, men så länge du har honom inne hos er (icke avskärmad), kommer du att få leva med tidiga morgnar

[annawahlgren]

PS Nu har du gjort mig på DET humöret... sitter här och småfnissar... och tänker på hur många av dessa ömma mödrar, som har så svårt att lämna sina små barn i fred för sin närvaro på nätterna, det kan tänkas finnas som skulle vilja ha sin egen lilla mams sovande i samma rum

[LindaVega]

Hej Agneta 41

Vega sover i samma rum som vi föräldrar, mest beroende på att vi bor i en tvåa, och inte har så mycket alternativ.

Hon sover gott hela natten- så visst GÅR det. Vi har dock skärmat av med en stor skärmvägg ( egentligen för kontorsbruk- för att dela av arbetsplatser) Det innebär att hon inte ser oss när hon vaknar, vilket jag tror underlättar mycket.

En annan sak att tänka på är att ha det riktigt mörkt i rummet. Vi har tejpat upp sopsäckar på kanterna runt fönstret, sedan har vi en riktig mörkläggningsgardin ( rullgardin) Det är kolsvart i rummet.

Vega är egentligen bara lättstörd på morgonkvisten. När vi kämpade med tidiga mornar var vi tvungna att gå ut ur rummet. Hon låg och lyssnade fter minsta ljud från oss nämligen. Däremot kunde vi stöka på ute i köket. Men när hon sov hela nätter igen flyttade vi tillbaka.


Lycka till
Hälsningar
Linda

[Agneta 41]

Hej Anna!
Som svar på den frågan kan jag bara säga "bevare mig väl" för att (som vuxen) ha sin mor i samma sovrum! Nu växte jag dock upp med en ensamstående mor i just samma sovrum och så vitt jag kan minnas sov jag väl bra där i min "dyscha". (om du vet vad det var för makapär)
För att återgå till nutid så har jag en känsla av att denna morgon var ett steg i rätt riktning , och det var väl själva sjutton oxå om det inte skall gå att få till det! Om det funkar så återkommer jag och om det nu inte gör det så kommer jag inte att erkänna det inför det här forumet!!!
Agneta

[annawahlgren]