MVC och förtroende

[Mindy]

Jag är så j-la less på MVC (ja BVC för den delen också...). Hur meningslöst kan något vara?
Ska jag verkligen klara av att vara lika stark som Anna och argumentera emot om barnmorskan säger åt mig att göra som när jag bajsar vid krystningen?

Denna sväng har jag haft lite otur förvisso. Pga vår flytt och pga sjukdom hos dem så är jag inne på min 5:e barnmorska men just det är faktiskt intressant. Inte EN ENDA har ögnat igenom min journal (från förra gången) innan jag äntrar rummet. Hur mycket begärt är det??? Herregud, det rör sig om 2-3 sidor
Själv jobbar jag som veterinärassistent och vi tittar faktiskt igenom journalen innan våra patienter kommer in så att vi vet om lille Rufus har problem med analsäckarna eller öronen innan vi träffar honom. Rufus bryr sig troligen inte, skulle gärna slippa, men jag inbillar mig att matte/husse uppskattar att man kan vara lite mer personlig.

Ett par av dem har frågat "jaha, var det en normal förlossning senast?" (vattenavgång, infektion, snitt i v. 35), ett par av dem har inte reflekterat förrän de sett ärret och då inte lyssnat på svaren de frågar om.

Senast hade jag inte med journalen för den var pga flytten kvar hos den numera sjukskrivna barnmorskan för kopiering och då frågade jag faktiskt om det verkligen spelade någon som helst roll eftersom jag ännu aldrig varit med om någon som tittat i den. "Nja, titta innan det gör man kanske inte så ofta", fick jag till svar.

Hur kan de förvänta sig att man ska berätta hur man känner inför förlossningen, redogöra för sina innersta tankar, bolla profylax när de inte ens försöker möta en där man är? När MVC står för det mest meningslösa när det gäller förberedelser. Det handlar ju bara om ren hälsokontroll enligt min mening (inte att förakta förvisso). Fast det är väl kanske tur att det är som det är annars skulle det väl födas för många barn i det här landet , om fler fick positiva upplevelser och slapp "bajsa" ut barnen.

Nu har jag ju aldrig fött barn "på riktigt" men är det inte helt obegripligt att UTBILDADE människor på fullt allvar ger de råd de ger Som t ex att ta i som när man går på toaletten för att nu ta det tydligaste exemplet.

BVC har vi då heller inte haft någon glädje av, även om jag måste säga att jag fick positiva vibbar av vår nya BVC-sköterska. Men vart skulle man ha sökt stöd om man inte hade läst Barnaboken Det fattar då inte jag.

Usch, nu känner jag mig gnällig. Undrar om jag borde ha skrivit på diskussions- eller kackelforum i stället? 8)

[Mindy]

Saken är den att jag känner mig ENSAM. Och fixar man att vara ensam i en så utelämnande situation Det nämns ju som ett hinder i "Innan du föder" t ex, att man upplever att man måste klara sig själv liksom.

Nu är det väl graviditetshormoner som svallar för just nu stör jag mig också över att min man inte självmant läser boken (och typ lämnar mig åt sitt öde han också) utan jag måste be honom och markera sidor. Fast det förstnämnda kanske är mycket begärt generellt. 8)

[mia75]

Instämmer helt! Jag har tappat allt förtroende för både MVC och BVC, inte för att jag hade så mycket från början men... Det är sorgligt att det ska behöva vara så här. Vill man ha lite simpel medmänsklighet och någon som faktiskt bryr sig så får man nog gå privat om man nu har den möjligheten. Jag försökte här i Uppsala men inga privata tog emot, närmsta i stockholm men det blir lite omständigt. Visst, jag känner mig också ensam på ett sätt, men jag försöker att bygga upp tilliten för mig själv och att jag i alla fall vet vad jag håller på med och likaså de närmaste runt mig (sambo och mamma) som kommer att vara med när det sker, en av dem i alla fall.

[T.P]

Hej Mindy får säga att du "TYVÄRR" inte är ensam när det gäller både bvc/mvc och partner suck

Man kunde ju önska sej en barnmorska som faktiskt brinner för sitt jobb dvs är uppriktigt intresserad osv!! Skrev här i en annan tråd om att jag sa till min bm" att jag skulle på anna wilsbys profylax kurs...jaha svarar hon den har jag hört är jättebra!! kunde hon inte nämt det inann mitt första barn skulle födas??

Och när det gäller att få sin partner att läsa på har jag inga knep..det verkar inte riktigt gå in att hans eget barn ska födas...
Jag har funderat starkt på att anlita en doula..men tyvärr..har inte råd
Så om ngt ska bli gjort får man göra det själv

[annawahlgren]

Tack, Mindy Underbart skrivet - om tänkvärt elände.

Drar mig till minnes min barnafar nr två. Vi fick tre barn tillsammans; två hade jag sedan förut men han inga. Jag hade fött efter "Att föda barn utan smärta" från början. Men hade med barn nummer två gjort misstaget att tro att jag kunde mina saker och slarvat med träningen. Det var det enda barnet i hela skaran efter vilket jag faktiskt fick sy ett stygn. (Så var hon också rätt stor, 4,2 kilo, men jag skötte mig inte bra på slutet utan krystade för hårt.) Hur som helst, när nästa barn skulle komma förberedde jag mig minutiöst, liksom inför barn fyra och barn fem. Förgäves försökte jag få barnafadern intresserad. Det där var liksom "kvinnogöra". Han läste ingenting, hjälpte mig inte att träna, deltog inte alls. Och av förlossningana var han f ö bara med på en.

Hur som helst, det blev skilsmässa så småningom och han gick i lag med en annan kvinna (eller hundra ) och hon väntade barn. Det kom han till mig för att berätta, inte för att barnet var hans, för det var det inte, utan för att han var upprörd in i märgen: "Kan du tänka dig - hon TRÄNAR inte! Hon förbereder sig inte alls Kan du FATTA "

Jo, jag kunde fatta. Det var - och är - mer regel än undantag att inte göra någonting alls, att tro att sjukhuset, ungefär, ska föda åt en, när det blir dags. Den där blivande mamman var då inget undantag. Bedrövligt nog, ja. Men viktigare för mig att fatta var att det tar tid för vissa polletter att trilla ner Men till slut så...

Det är mig f ö en gåta hur det hela tiden kan tjatas i alla media om att man ska "söka hjälp" hit och dit, som om världen vore full av brinnande engagerade experter som inget hellre ville än att dela med sig av sin gedigna kunskap, människokärlek och vilja att hjälpa. Medan den lika banala som brutala sanningen är att den beramade expertisen more often than not är förb-t okunnig, ursäkta. Och på toppen dessutom ointresserad. Usch

[carin73]

Kan bara instämma. Även om jag tycker att det är "kul" att gå på besök bara för att få prata med en (trevlig) människa, mäta och höra, så hyser jag faktiskt föga förtroende.

Då jag flyttat undersökte jag om nya MVC hade rekviverat min journal från barn 1 från min förra MVC och fick då reda på att läkaren på nya MVC bedömmer, utifrån besök 1 på nya MVC, om den gamla journalen är av intresse.

Hur kan han bedöma det utifrån det första besöket på MVC? Det enda det gör är väl att ta reda på längd, vikt, om man röker och var man jobbar?

Nåväl. Fick även höra vid besöket i v 31 att nästa gång får jag remiss till tillväxtultraljud om inte magen växt. Då hade kurvan gjort en liten liten dip just den gången (men fortfarande växt) och jag befann mig fortfarande mellan medelkurvan och kurvan under. Fick själv konstantera att förra gången var det exakt likadant och sonen vägde än 3325 gr vid födseln. Snacka om att oroa i onödan.

Nåväl. Efter avslutad profylaxkurs berättade jag hurtigt för bm att det var det bästa jag gjort och äntligen fick jag lite verktyg för att hjälpa mig själv att föda ut barnet. "För att bajsa ut barnet är ju inte riktigt det rätta sättet..." . Då blev hon lite intresserad och frågade vad vi gick igenom, om partnern var med ( självklart!) och vad det kostade. Och så lade hon till "ja det är ju lättare att ställa krav på hög kvalitet när man betalar så pass mycket pengar", hänvisandes till att MVC:s mammagrupper ju är gratis. Skulle det vara underförstått då att råden man får på MVC tyvärr inte kan hålla samma kvalitet? Hmm.

Varma hälsningar
Carin

[Mindy]

Som om det skulle vara en pengafråga om man lär ut engelska eller tyska om man ändå ska finnas där och lära ut.... Typ
Pinsamt

[ms Sophie]

Det är trist det "engagemang" som är på MVC och BVC tycker jag.
Förvisso hade jag en ok barnmorska på MVC, men så hade jag också en toppengraviditet och inga krämpor utan mådde som en prinsessa så jag hade aldrig något att fråga eller undra över. Som hon själv sa "du är så cool"
Men de få gånger jag undrade över något så var det just runt förlossningen. Förlossningsställningar, andning etc. och då fick jag ett litet utlägg om de vanligaste ställningarna och att andningen det hade de slutat att ha som "kurs" på föräldrautbildningen utan det skulle vara små arbetsgrupper om hur man trodde föräldraskapet skulle vara och att det kommer bli en påfrestning på förhållandet... (visst är det bra med såna kurser oxå, men är man gravid så är fokuset på förlossningen och inte på förhållandet efter förlossningen, för mig i alla fall) Jag tjatade till mig så vi fick en liten folder och så pratade de om att man skulle "gå in i sig själv och andas". Inga exempel, inga djupare prat utan man skulle hem och läsa foldern och så skulle det lösa sig!
Jag har en kompis vars mamma är barnmorska och hon hade en liten "kurs" för mig och maken där vi fick prova profylaxandning. Det var det enda och det fick jag fixa själv! Tyvärr föll andningen jag läst om i barnaboken bort på förlossningen, hade övat lite men inte tillräckligt så det blev profylaxandningen. Men där kunde i alla fall maken få mig på "rätt köl" eftersom han och jag gått den där improviserade kursen tillsammans.

Tänk om de kunde hjälpa mamman att förbereda sig i stället för att vara så förbenat "lagoma". Allt är bra, allt är normalt, inga åsikter har de... Jag ville ha praktiska råd, inget "ja det blir nog bra" flummeri!

[Lena]

Tyvärr lider nog en del MVC och BVC av en löjlig rädsla av att inte våga ställa krav. Tänk vad ljuvligt om de lugnt men stadigt hade sett folk i ögonen och sagt (på MVC:) "nu min vän ska du träna inför din förlossning, man springer inte ett maraton utan förberedelser" samt (på BVC:) "nu min vän ska du ta fullt ansvar som nybliven förälder, man blir inte en bra ledare utan kunskap och självreflektion".

Men nej, det vågar de inte säga för då kan de skapa ångest och, ve och fasa, få folk att känna sig övergivna av staten och folkhemmet och bidragssamhället eller vad det nu är som ju skulle låta en slippa personligt ansvar...

Obs, jag vill inte generalisera. Går nu hos en privat MVC som jag är mkt nöjd med. Under första graviditeten gick jag på kommunalt MVC och där var föräldrautbildningen ett enda stort skämt som förringade profylaxträning och som inte ens tyckte att de deltagande männen behövde presentera sig på föräldrautbildningen