Snart kurstart - några frågor!

[peliroja]

Hej! Jag är ny här, och taggad till tusen. Min son Elliot är snart 16 månader och han varken somnar på egen hand eller sover hela natten. Han sover dessutom större delen av natten i vår säng. Nu flyttar vi äntligen till större lägenhet och har hela tiden sagt att vi ska ta tag i sovandet då och ge honom eget rum. Jag och sambon (eller mest jag hittills) läser på för fullt och i Kristihimmelsfärdshelgen är det tänkt att vi ska börja "kura" sonen enligt SHN. Jag ska ta de första tre nätterna. Inser att jag behöver massor av styrka och mod för att klara detta! Nu har jag även några konkreta frågor som jag hoppas jag kan få svar på här

1. Jag är rädd att Elliot snabbt jobbar upp sig i gråten och blir hysterisk. Hur ska jag hantera det om det händer? Tanken är väl att det aldrig ska behöva gå så långt, men om det skiter sig är jag just nu lite nervös att jag inte kommer kunna lugna honom med bara ramsa och solfjäder... Buffning är han väl för gammal för? Så vad gör man om den lille blir helt hysterisk alltså?

2. I boken står det att man inte ska räkna med att sova alls de första nätterna (eller första natten). Inte sova på madrass utanför dörren. Men hur håller man sig vaken? Utan att bli tokig? Några tips?

3. Kanske lite dum fråga här, men jag har förstått att man ska väsnas och göra vardagliga ljud i huset/lägenheten, så kan man t ex ha på radion eller tv:n då?

4. Drygt en vecka efter kurstart ska jag och sambon på stor fest och har sen länge planerat in att Elliots farmor ska vara barnvakt. Verkar detta är ok, eller är det för tidigt i processen? Något särskillt vi ska tänka på?

Jag är enormt tacksam om jag får svar! /Peliroja

[Pia Pojkmamma]

Hej Peliroja!

Ett par av dina frågor kan jag ge direkt svar på och så hoppas vi att nån annan dyker in och svarar på resten .

Du låter mycket motiverad och det är BRA. Tänk att den lille äntligen ska få sova, och sova lungt och läääänge! Och tänk vad NI får göra under tiden 8) .

Jag läste MASSOR innan jag startade kuren på vår lille son, som då var betydligt yngre, dvs bara 3,5 månader. (Om du vill se hur det gick för oss, kan du ta en titt på "Så här kan det gå till" och "Lille Ludvig 3,5 månader".) Så FORTSÄTT LÄS!!!

1. Buffandet kan du lämna bort om han inte är van vid det. Det är ramsa och solfjäder som ska få honom lugn. Eller om du har något annat "eget" verktyg som brukar lugna honom kan du ju använda det. Han kommer naturligtvis att ställa en massa frågor i början. Innan han fattar vad som gäller. Det är vi som föräldrar som måste lugna barnet så att det inte kommer ens i gränszonen till hysteri, som är ett hemskt tillstånd. ÖVA alltså både ramsa (i alla de tonarter) och solfjäder (på en krånglande make), så att du känner dig helt säker och övertygad då ni sätter igång. Då blir inte lillen hysterisk, utan bara förvirrad i början och behöver få svar på en hel del frågor. Sedan måste man klistra på ett "pokerface" och se helt lugn ut och verka stadig på hand. Det blir en del teaterspelande till att börja med . Läs gärna vad Mammut Maria skrivit om attityd och förhållningssätt.

2. Då vi kurade vår lillkille vakade jag de två första nätterna. Jag hade tagit fram ett snyggt anteckningsblock och färgpennor. Där satt jag mitt i natten och skrev ner mina funderingar, samt vilka klockslag killen vaknade och VAd jag gjorde. Dessutom kan man ju ha det lite mysigt - tända ljus, något att mumsa på, fin musik... och så kan du ju alltid skriva av dig här på forumet.

3. Ja, huset ska vara fyllt med de vanliga ljuden. Känns betryggande. T.ex. diskmaskin, spola på toa, slamra i skåp, slå på vattenkran, ni pratar med varandra (om annat än honom)... I början av kuren kan man spela HÖG musik utan sång. Sedan då killen blivit en säker sovare så kan du ha på TV (röster). Då vaknar han inte heller av att det ringer på dörren och ni får 10 gäster som sitter och pratar till kl 02 .

4. Den sista frågan hoppas jag nån annan svarar på (som har den erfarenheten). Jag skulle ha åkt på festen och instruerat farmor (som förhoppningsvis är med på noterna?). Skulle det mot förmodan gå åt skogen skulle jag tänka: Jag har ju verktygen i min hand, så det är bara att använda dem följande natt... Ni kan ju vara där båda två på morgonen och storma in SUPERglada över återseendet .

Lycka till med kuren! Och berätta gärna hur det gått!

Och komihåg: Skrattet till gonattet. Om inte annat så slappnar du av 8)

[Hanna 78]

Hej,
Vad bra att du är taggad och att du läser på. Få även din sambo att läsa boken för det är viktigt att ni hjälps åt. Vår dotter är nu 17 mån och det är två veckor sedan vi började med SHN kuren.

1. Jag tycker inte att du ska vara nervös för är du bara påläst så kommer mycket av sig själv. Vår dotter hade nästan aldrig somnat själv så vi hade också tankar om att hon skulle skrika upp sig hysterisk (det har hon gjort de gånger vi försökt gå ut ur rummet tidigare) också med tanke på att vi slutade med nappen i samma veva. Nappen glömnde hon jätte fort (precis
som det står i boken). Hon blev aldrig så ledsen som hon tidigare har varit, väldigt skönt.

2. Min sambo tog första två vaknätterna. Han bunkrade upp med chips, läsk och en massa kaffe. Han såg allt som fanns att se på TV men första natten är det mycket spring in till barnet så man håller sig vaken genom det.

3.Du kan ha tv eller radio på.

4. Jag vet inte men jag tror nog att det är för tidigt att ha barnvakt redan efter en vecka. Jag tänker att det är viktigt att allt det nya sätter sig innan en tredje person kommer in i bilden och kanske förvirrar barnet.

Lycka till och hoppas att mina svar kan vara till någon hjälp.
MVH Hanna
[/b]

[Hanna 78]

Hej,
Vad bra att du är taggad och att du läser på. Få även din sambo att läsa boken för det är viktigt att ni hjälps åt. Vår dotter är nu 17 mån och det är två veckor sedan vi började med SHN kuren.

1. Jag tycker inte att du ska vara nervös för är du bara påläst så kommer mycket av sig själv. Vår dotter hade nästan aldrig somnat själv så vi hade också tankar om att hon skulle skrika upp sig hysterisk (det har hon gjort de gånger vi försökt gå ut ur rummet tidigare) också med tanke på att vi slutade med nappen i samma veva. Nappen glömnde hon jätte fort (precis
som det står i boken). Hon blev aldrig så ledsen som hon tidigare har varit, väldigt skönt.

2. Min sambo tog första två vaknätterna. Han bunkrade upp med chips, läsk och en massa kaffe. Han såg allt som fanns att se på TV men första natten är det mycket spring in till barnet så man håller sig vaken genom det.

3.Du kan ha tv eller radio på.

4. Jag vet inte men jag tror nog att det är för tidigt att ha barnvakt redan efter en vecka. Jag tänker att det är viktigt att allt det nya sätter sig innan en tredje person kommer in i bilden och kanske förvirrar barnet.

Lycka till och hoppas att mina svar kan vara till någon hjälp.
MVH Hanna

[peliroja]

Tackar hjärtligt för era svar! Jag hade t ex ingen aning om att det verkligen är bra att spela klassisk musik första nätterna, helt utan sång, men jag anade att det kunde funka bättre än att dra igång med popmusik (då skulle nog Elliot tro att det är dags att gå upp och stuffa, inte sova).

Underbart att höra om chips, läsk, tv-program och anteckningsblock de första nätterna! Detta handlar verkligen om en nattvaka. Då kör vi på det helt enkelt. Det är *nästan* så att det låter lite mysigt

Knepigt med farmor som barnvakt. Vi kommer att ha kört kuren under 11 nätter när det är dags för henne att kliva in. Men, vi måste bara gå på kalaset (bästa kompisen fyller 30) och jag vill verkligen inte skjuta mer på sömnproblemen. Det lutar åt att vi kör som planerat och håller tummarna.

Nu ska jag läsa igenom boken för typ sjunde gången och se vad för nytt jag hittar denna gång Jag vill gärna höra fler tips och synpunkter! Detta var guld värt. Tack igen. /Peli

[peliroja]

Vi hade bestämt oss för att starta med kuren nästan helg i samband med Kristihimmelsfärd, men så hade vi några för hemska nätter med vår 16 månaders kille, och tänkte att "varför vänta?". Hans egna lilla rum är inrett och klart, vi är pålästa och motiverade. Bara att köra. Ledigt från jobbet imorgon är ordnat. Så ikväll blev det av, och jag kan knappt fatta att jag skriver detta, men det gick JÄTTEBRA! Jag blir alldeles rörd av stoltet över min lilla pojke som är så duktig och klok och kunde ta till sig detta nya.

Vi gjorde allt precis som vanligt inför läggningen. Gröt, bad, saga i soffan, ammningsslurk och sen...nya bud! Ner i spjälsängen i eget rum och godnatt. Solfjädern gick inget vidare, han stretade ju emot och så. Men ramsan gick bättre! Han grät ju såklart, snoret rann och han stod upp nästan hela tiden. När han ropade "Mamma e dääääär" och någon gång när jag gick in "Tuttaaaa" (det är så han somnat tills nu - tutten hos mamma och bäras av pappa), då gjorde det lite ont i mammahjärtat, men jag märkte snabbt att det blev bättre om jag gick ut ur rummet istället för att stanna, precis som det står i boken. Jag gick in säkert alldeles för ofta och lade tillrätta, försökte envist med solfjädern men i alla fall, detta är ju första natten. Jag ska skärpa mig sen Sen stod jag utanför dörren och ramsade allt vad jag kunde med mycket magstöd och jag märkte att han blev tystare. Fast jag kunde knappt tro det. Efter bara tio minuters gråt var det som att han accepterade läget, lät sig lugnas av ramsan. Sen lade han sig på sidan så som han oftast sover, snyftade lite från gråten innan, och somnade. Jag blev så stolt!!! Vi gjorde det!!!

Sen dess har han vaknat två gånger och gnytt. "Mamma e däääär, pappa e däääär". Ja, tänk för att vi är det! Och ramsan funkar, redan! Han lyssnar och somnar om. Ska det vara så eller har jag ett bakslag att vänta?

Jag hade förberett mig på kris och katastrof, men detta gick mycket lättare än jag trodde. Nu ska bara jag själv hålla mig vaken så han inte gråter upp sig nästa gång han vaknar. Kaffe och äppelpaj som bränsle

[Pia Pojkmamma]

DUKTIGT peliroja !!! En lten gosse som får den sömn och det lugn han behöver !

Man får väl nästan alltid räkna med några/något bakslag. Antingen kommer det i form av en gräslig natt då lillen gör en djupdykning in i det gamla eländet ELLER så "plåttras" det ut över några nätter. Det viktiga är att ni hjälper lillen "upp på spåret" igen och inte börjar ifrågasätta något. AW brukar ju oxå säga att ni ska göra baksteg för att sonen ska fortsätta göra framsteg. Det tycker jag är viktigt att fundera på . För man vill ju inte ha det som det var innan... speciellt inte för barnets skull.

NJUT av sömnen, barnet och familjelivet !!!

[annawahlgren]

Tack, Pia Pojkmamma

Tack, Hanna78

Och SNYGGT JOBBAT, Peliroja Pris och beröm

Gå nu inte och vänta på bakslag - om och när det kommer ett sådant så vet du precis vad du ska göra - men låt inte minsta lilla orosvarg smyga sig in utan kör på Du vet hur man gör och lilla barnet hjälper ju till alldeles strålande - redan första natten

Vilket tyder på
1. Han är smart,
2. Han är trött.

Halleluja Vilket härligt liv som väntar er

[annawahlgren]

Ps Fest och barnvakt - se bara till att kära barnvakten blir instruerad i detalj. Framför allt får barnet INTE tas upp och det ska övas ramsa

Och lyss i övrigt till Pia Pojkmamma - en gång är ingen gång (medan två gånger är en dålig vana ). Koppla av och ha kul på festen och ring inte hem och håll inte på och odla vargar. Går det bra så går det bra, går det inte så bra så kommer - garanterat - en natt till då skutan lugnt kan vändas rätt

Ingen fara

[peliroja]

Hej igen och tack för alla svaren! Livet ser verkligen annorlunda ut för oss nu och det är sååå skönt. Vi har varit lätt lyriska de senaste dagarna. Och lillkillen är faktiskt på bättre humör på morgonen, när han väl vaknat till. Han klampar omkring i lägenheten och hojtar glatt och verkar tycka att livet leker som aldrig förr. Han vaknar till några gånger på natten men "svarar" på ramsan så fint så fint, så det känner jag mig inte bekymrad över. Det hela är smått fantastiskt!

MEN! Jag ett frågetecken som behöver rätas ut. Detta har nog tagits upp av andra före mig, men jag är ändå inte HELT upplyst än

Nattningen: Allt funkar bra, tills han fattar att det är dags att sova. Då är det näst intill omöjligt att få honom till att skratta! Han tittar oroligt sängen (som han ser från vardagsrummet) och gnyr "huuuu!", och JAG blir stressad över detta. Pappan likaså. Inte bra, inte bra. Vi försöker spela teater men jag tror inte vi övertygar. Vid det här laget vill jag inte dra ut på det hela utan försöker låta glad och lugnande och så, och när vi väl lägger ner honom i sängen blir lillkillen arg och ledsen.

Hur vi skrämmer bort den dumma vargen som smyger sig in just vid skrattet-till-gonattet?! Han ska bort! Men hur?

Angående partajet och barnvakt så ska vi absolut instruera henne noggrant! Bra där. Det är hela två veckor kvar tills dess och jag äver övertygad om att allt detta sitter bra mycket bättre då än det gör just nu. Nu är det finslipning som gäller. Tack igen för era svar!

[Fjällfolket]

Åh så bra jobbat!

Härlig läsning!
=D> \:D/ =D>

Vad gäller skratt-vargen... Ett litet leende räcker så väl! Inga prestationskrav nu Ni har jobbat så bra! Skrattet kommer när Er oro släpper.

Kram!
/Fjällmor

[peliroja]

Liten rapport från kvällen: Det gick bättre! Istället för att såsa runt så mycket efter kvällsbadet (och bygga upp en orolig stämning) tog vi på pyamasen och stojade lite i badrummet. Sen gick vi direkt till lillpojkens rum och sa go'natt och ut med ramsa. Det blev yyyyl och gnöl och "mamma e dä!" ( ) några vändor men inget allvarligare än så. Tog kanske fyra minuter. Känns jätteskönt!

Man får ta en kväll i taget. Tack igen! Kram!

[Fjällfolket]

=D> =D>

Åh, va härligt!
Njut nu av kvällen

Kram!
/Fjällmor

[Pia Pojkmamma]

Duktiga föräldrar och smart barn - vilken bra kombination! Ja, visst är det fantastiskt hur gott livet (inklusive sömnen) kan bli !

Angående kvällsskrattet kan jag som inspiration berätta hur vi gör. Först är det bad (då vi försöker ha både kul och avkoppling). Ibland sitter vi och pratar medan killarna badar och ibland kan jag t.o.m. sitta och läsa en tidning. Sen är det pyjamaspåklädning och vällingflaska, som de får serverad sittandes i matstol. Då den är drucken skrattar vi ett par minuter och så är det läggdags. Vår store kille på 2,5 år säger nu ibland "Skönt å sova" då det är läggdags. Innan kuren tyckte vi det var hopplöst att få honom att sova...

Vissa kvällar kan man ju själv vara lite slö och då kanske skrattet inte blir 100%, men vi har det alltid som sista programpunkt innan läggningen. Och det behöver verkligen inte vara mycket... ett litet bus eller tittut.

Då vi hade genomfört kuren och allt funkade bra satt jag i början ändå på kvällarna och lyssnade med elefantöron a la överkoncentration. Då sa min man "Här ska du få en bunt med kvitton som behöver bokföras. Det kan du väl fixa?" Sen dess har jag hållit på och bokfört våra utgifter och inkomster. I början var det mycket bra att dyka in i bokföringstabellerna på kvällarna. Då glömde man den sovande sonen. Och numera har det blivit en nyttig (o)vana.

Lycka till i fortsättningen !