Hej igen!
Det var ett tag sedan och vi håller fortfarande på med kuren... Vår flicka fyller 1 år om 3 veckor och efter nästan 3 månader av SHN-kuren sover hon tyvärr fortfarande inte hela nätterna.
Det gick bättre 3-4 nätter då hon åtminstonde sov mellan 23.00-06.00 men sedan är vi tillbaka på ruta ett igen och nu vet vi verkligen inte vad vi ska göra för nu är vi snart experter på Sova Hela Natten-kuren (men något fel verkar vi ju ändå göra och jag börjar känna mig ganska värdelös faktiskt...!!). Läggningen har dessutom gått bra en period men är också tillbaka till att hon blir väldigt ledsen så fort vi går ut och när hon sedan till sist somnar så vaknar hon efter ca 40 minuter igen och håller på så fram till ca. 23.00 för att sedan sova lite längre, men dock inte alltid dessvärre.
Vi funderar på att ta bort hennes förmiddagslur på 20 minuter men vet inte om det är bra eller inte då hon ju inte kommer upp i sina "timmar" ialla fall. Hon sover sedan 1,5 timme mellan 13.00-14.30 med marginalkvart plus minus.
Vad tycker ni? Ska hon kanske bara sova 1,5 timme på dagen för att kanske få bättre nattsömn eller är hon fortfarande för liten?? Hon ÄR ju trött på förmiddagen och verkar behöva sova en liten snutt!!
Hjälp!!
snart 3 månader av kurande...
Hej Sigge!
Jag känner så med er! Satte mig ner och läste igenom dina inlägg och de svar du fått så jag vet hur snacket gått hittills. Jag kan mindre om SHN-kuren än dig för vi har haft det så lätt, införde bara verktygen vid 3,5 månad och han svarade direkt (detta efter en hopplös start på lille E:s tillvaro här i världen tyvärr). Vad jag dock upplevde var att Anna Wahlgrens filosofi stämde så väl med vad jag kände i mitt hjärta var rätt och detta lyckades jag tydligen förmedla till lille E. Tack och lov säger jag, för vaknätterna höll på att göra oss sinnessjuka, så jag förstår vilket helvete ni måste ha.
Såvitt jag förstått tidigare inlägg har ni provat det mesta och kämpar inte bara med nätterna utan även med annat såsom sociala delaktigheten, eller? Jag såg att ni fått rådet att backa upprepade gånger och jag antar att ni nästan backat så mycket att ni inte gör nåt alls längre, eller pallar ni inte riktigt det? Eftersom ni provat att göra ljud i hemmet och det inte funkat så är hon nog inte så otrygg utan kanske som vi folk är mest, dvs behöver tystnad för att sova. Så skippa ljus och ljud helt och gör som ni har haft lust många gånger redan, strunta i henne! Låt henne kalra nätterna helt själv, det kan hon och vill nog egentligen. Har ni vågat prova eller känns det för hemskt?
Dessutom såg jag aldrig något svar på hur det går med maten, äter hon allt hon kan och lite till? Ger ni bröstmjölksersättning än eller kanske välling istället? Jag kan tänka mig att hon inte är helt övermätt och därför kanske vaknar gång på gång på natten. Satsa extra mycket krut på glädjen och skrattet, som det är nu verkar ni så oroade och vanmäktiga att hon bara måste känna av det och då strular ju allt ännu mer. Mindre koncentration på henne tror jag också vore bra, dagtid såväl som nattetid. Skippa den sociala aktiviteten några dar ifall hon inte är road av det, dvs kräv inte hennes deltagande utan låt henne pula med sitt men på samma ställe som du gör det ni måste. Låtsas att ni arbetar ihop fast hon gör nåt annat, gör hon inget annat så ska iallafall du göra det du måste och försöka titta så lite på henne som möjligt. Ni måste vara skådespelare några dar och agera som om ni gör allt i förbifarten, trygga i förvissningen att det givetvis går på direkten (dvs att natta henne, att hon ska sova osv).Ratta henne med vänster hand om du förstår?
I korthet: mat och mat igen i överflöd, skratt och skratt och kul, så lite focus på henne som möjligt och backa helt på natten, det är vad jag skulle testat i ert fall.
Jag tror att SHN inte handlar om att kura barnen utan om att det är oss själva vi kurar och därmed lär oss att förmedla trygghet och lugn till våra barn. Ni fixar det här Sigge, jag är helt övertygad! Känns det helt hopplöst kanske det finns någon annan som på egen hand kan försöka kura henne några dar, typ nån mamma eller polare med nerver av stål?
Kämpa på, ni kommer i mål till slut, nåt alternativ finns ju inte eller hur?
Jag känner så med er! Satte mig ner och läste igenom dina inlägg och de svar du fått så jag vet hur snacket gått hittills. Jag kan mindre om SHN-kuren än dig för vi har haft det så lätt, införde bara verktygen vid 3,5 månad och han svarade direkt (detta efter en hopplös start på lille E:s tillvaro här i världen tyvärr). Vad jag dock upplevde var att Anna Wahlgrens filosofi stämde så väl med vad jag kände i mitt hjärta var rätt och detta lyckades jag tydligen förmedla till lille E. Tack och lov säger jag, för vaknätterna höll på att göra oss sinnessjuka, så jag förstår vilket helvete ni måste ha.
Såvitt jag förstått tidigare inlägg har ni provat det mesta och kämpar inte bara med nätterna utan även med annat såsom sociala delaktigheten, eller? Jag såg att ni fått rådet att backa upprepade gånger och jag antar att ni nästan backat så mycket att ni inte gör nåt alls längre, eller pallar ni inte riktigt det? Eftersom ni provat att göra ljud i hemmet och det inte funkat så är hon nog inte så otrygg utan kanske som vi folk är mest, dvs behöver tystnad för att sova. Så skippa ljus och ljud helt och gör som ni har haft lust många gånger redan, strunta i henne! Låt henne kalra nätterna helt själv, det kan hon och vill nog egentligen. Har ni vågat prova eller känns det för hemskt?
Dessutom såg jag aldrig något svar på hur det går med maten, äter hon allt hon kan och lite till? Ger ni bröstmjölksersättning än eller kanske välling istället? Jag kan tänka mig att hon inte är helt övermätt och därför kanske vaknar gång på gång på natten. Satsa extra mycket krut på glädjen och skrattet, som det är nu verkar ni så oroade och vanmäktiga att hon bara måste känna av det och då strular ju allt ännu mer. Mindre koncentration på henne tror jag också vore bra, dagtid såväl som nattetid. Skippa den sociala aktiviteten några dar ifall hon inte är road av det, dvs kräv inte hennes deltagande utan låt henne pula med sitt men på samma ställe som du gör det ni måste. Låtsas att ni arbetar ihop fast hon gör nåt annat, gör hon inget annat så ska iallafall du göra det du måste och försöka titta så lite på henne som möjligt. Ni måste vara skådespelare några dar och agera som om ni gör allt i förbifarten, trygga i förvissningen att det givetvis går på direkten (dvs att natta henne, att hon ska sova osv).Ratta henne med vänster hand om du förstår?
I korthet: mat och mat igen i överflöd, skratt och skratt och kul, så lite focus på henne som möjligt och backa helt på natten, det är vad jag skulle testat i ert fall.
Jag tror att SHN inte handlar om att kura barnen utan om att det är oss själva vi kurar och därmed lär oss att förmedla trygghet och lugn till våra barn. Ni fixar det här Sigge, jag är helt övertygad! Känns det helt hopplöst kanske det finns någon annan som på egen hand kan försöka kura henne några dar, typ nån mamma eller polare med nerver av stål?
Kämpa på, ni kommer i mål till slut, nåt alternativ finns ju inte eller hur?Lycklig och tacksam mor till Lille E 2/8-04, lilla A född 16/8-07. TACK Anna för att du räddat vår familjefrid, om och om igen!
Vill bara säga kämpa på! Mammamy gav ett jättera svar, lyssna på det.
Vi har ju också kört i 3 månader nu, och har lite bekymmer med vargtimmen och det vi bestämt oss för idag är att vara mer konsekventa. Dvs sluta testa olika saker, barnet blir bara förvirrat. Gå igenom det som är trassel just nu: t ex sista luren, och bestäm er tillsammans: vad gör ni om det blir trassel? Bestäm er för en linje. För egen del har vi nu sagt att vi ska ramsa en gång och sedan låta barnet vara.
Gör man olika varje lur och varje natt så blir det ett väldans hallaballooo. Bättre att framhärda: köra på en linje konsekvent och ha tilltro att det kommer att fungera efter ett par gånger.
Pepp pepp pepp, det här fixar ni!
Vi har ju också kört i 3 månader nu, och har lite bekymmer med vargtimmen och det vi bestämt oss för idag är att vara mer konsekventa. Dvs sluta testa olika saker, barnet blir bara förvirrat. Gå igenom det som är trassel just nu: t ex sista luren, och bestäm er tillsammans: vad gör ni om det blir trassel? Bestäm er för en linje. För egen del har vi nu sagt att vi ska ramsa en gång och sedan låta barnet vara.
Gör man olika varje lur och varje natt så blir det ett väldans hallaballooo. Bättre att framhärda: köra på en linje konsekvent och ha tilltro att det kommer att fungera efter ett par gånger.
Pepp pepp pepp, det här fixar ni!
Maria - mamma till underhållaren Adrian (juni -04) och professorn Edvin (juni -06). Förstfödde sonen kurad. Yngste sonen standardmodellbebis i Gastsjön -06 och grundaren till verktyget "skogspromenad".
Hej och tusen tack för ditt långa svar och tack för att du satte dig och gick igenom våra andra frågor!! Har inte hunnit svar förrän nu! Vi kämpar på och de två sista nätterna har faktiskt gått riktigt bra. Hon vaknar till men vi ramsar ibland och bland somnar hon om själv. Det där riktigt ledsna gick över då vi ramsade som sjutton och skramlade på med middag och annat i köket under två kvällar samt att vi tog bort förmiddagsluren på 20 minuter och nu får hon endast sova 1,5 timme om dagen. (Vi har faktiskt också gått på akupunktur och det blev hon jättetrött av!) Vi försöker göra henne delaktig hela tiden och det går bättre och bättre och hon "hjälper" till med både det ena och det andra nu fast i VÄLDIGT korta perioder förstås och efter sin egen förmåga!!! Känns jätteskönt och bra och vi tar en dag/natt i taget nu!!
Återigen, tusen tack för engagemanget!!
Återigen, tusen tack för engagemanget!!
Jamen det låter ju fantastiskt, nu blev jag glad! Lite mer hopp i din stämma nu tycker jag det hörs som, va skönt! När det nu börjar gå långsamt bättre måste ni hålla i minnet att fortsätta backa mer och mer så att processen inte avstannar igen, kom ihåg det. Kör på och håll oss uppdaterade! 
Lycklig och tacksam mor till Lille E 2/8-04, lilla A född 16/8-07. TACK Anna för att du räddat vår familjefrid, om och om igen!