Rätt läge att börja kura kommer aldrig... Ell

[annawahlgren]

Tack, tack

Brukar han verkligen sova platt på rygg, stora pojken Har han ingen favoritställning på sidan, på mage/sida eller allmänt hopknögglad i fosterställning

I den favoritställningen kan du lägga honom, hjälpa till, trycka till. Och sedan bre ut dina händer och "fixera" honom precis så, medan du låter en massa betryggande säkerhet strömma över honom.

Han ska bli avslappnad och lugn i kroppen och det blir han, om du är övertygande nog och tålmodig nog.

Det kan ta lång tid första gången och då får det göra det. Du ska inte ge dig förrän ditt lugn och din tveklöshet når fram till honom och han kan ta det till sig.

Tryck till snabbt en avslutande smula och gå ut, bortvänd, oavsett vad som händer. Ramsa x4 och gå sedan inte in mera. Håll benhårt fast vid ramsan (fast gödsla inte med den) och kom ihåg vad den är till för: 1. besked, 2. påminnelse, 3. bekräftelse.

På vad Att han kan sova lugnt. Att han är fredad för vargen. Att du har förtroende för honom. Att du vet att det du gör är bra för honom och att han när som helst kommer att inse det själv - och njuta av att äntligen få sova.

Klipp ur och spara

[/LO]

Tack för förtroendet

Jag förklarade för en annan tjej i somras hur man ska känna sig när man håller en solfjäder.
Den ska vara lugnande och förmedla en trygg känsla. Jämför om du skulle lägga händerna på axlarna på en upprörd vän. Man kan hålla ganska hårt utan att "trycka ner" eller hålla fast.

Om du känner dig det minsta stressad så kommer du att spänna fingertopparna. Det märks direkt - pröva själv på ditt lår. Lägg händerna på ett sätt du tror att du skulle göra om du var stressad, gärna med uppdragna axlar - överdriv för att känna känslan. Slappna sedan av, ta ett andetag och pressa dina händer mot låren som om du skulle lugna någon som är upprörd. Lugnet och styrkan måste komma innifrån magen och ut i dina armar och händer.

Känn skillnaden! Försök förstå hur viktig skillnaden är. Kan du få till det andra så kommer han att sluta skrika hur upprörd han än är. Det är jag säker på. OCh kan du förmedla den känslan i ramsan så kommer du troligen bara ytterst, ytterst sällan behöva solfjädra.

Så kom igen och bestäm dig! Kör du den dag du bestämmer! Det finns ingen anledning att vänta på ett bättre läge

/LO

[MammaLotta]

Hej igen...

Nu har Daniel somnat i sin säng tre kvällar på rad. Nu har han dock blivit så fruktansvärt förkyld, han hade RS-virus för ett antal veckor sen och nu har han förmodligen fått förkylningsastma för det piper så när han andas. Han är också väldigt täppt i näsan och det lite jobbigt med att andas. Min fråga är: hur gör man? Min hjärta säger att jag inte vill kämpa på med kuren (specifikt menar jag att han gråter en stund när man har lagt honom, det underlättar ju inte förkylningen och andningen direkt + att han kanske behöver mer närhet nu när han mår lite dåligt??!!) nu när han är dålig men... tre nätter är ju redan "gjorda" så jag vette sjutton...


Snälla hjälp mig, hur ska vi göra?????????!!!

[Gäst]

Gödsla lite med verktygandet så att han lugnar sig - kanske tom somnar. Sedan kan du backa igen när han blir bättre!

[MammaLotta]

Hur menar du? Ramsa oftare, gunga (vi gungar sängen istället för att buffa) mer, vara där inne mer? Jag förstår inte riktigt hur du menar.

[Gäst]

Jag ska vara tydligare.... Förlåt!

När de är RIKTIGT sjuka så kan man bjuda på mer av ramsan eller mer av buffandet/solfjädern. Att "vara där inne" och syfta på att man med sin NÄRVARO ska lugna är inte så vinnande. Utan jag menar att man hittar det sätt (verktyg) som lugnar bäst och då ger lite extra av det. Ramsa/buffa/solfjädra till sömns. Vilket man INTE ska göra annars!

Det KAN ge bakslag - det ska man veta. Men ibland är det viktigare att lugna ett RIKTIGT sjukt barn (särskilt om det är problem med andningen ) så att det kan somna skönt. Och man vet ju vad man ska göra om det har satt spår senare!

Att tänka på är också att vara lyhörd och se om det kan vara så att man stör med verktygandet! Ofta skriker sjuka barn för att de vill vara ifred - i alla fall är det min erfarenhet. Så pröva vad som ger bäst effekt. Det märker du på hur snabbt barnet lugnar sig!

Jag är lite tveksam till att gunga på sängen för det brukar inte ha önskvärd effekt (brukar vara för "klent"). Men det märker du ju i så fall!

[MammaLotta]

Tack för ditt svar!

Det har funkat ganska bra ändå, jag har ramsat mer och gungat lite mer. (Vi har använt alternativet att gunga istället för att buffa från början och det har funkat bra.)

Jag har två frågor... (Bakgrunden är: nu har han somnat i sin säng fem nätter och är nu inte heller så förkyld längre.) Jag har märkt att när jag har gått in för att lägga tillrätta någon gång så stör jag honom, precis som att han blir mer vaken, och ännu mer irriterad när jag snabbt går ut därifrån. Anna Wahlgren skrev till mig att jag inte skulle gå in mer när jag har lagt honom, men det har jag gjort som kristilldelning nu när han har varit sjuk. Men nu när han är bättre antar jag att jag ska backa med det?

Om jag ramsar (utanför dörren?) och jag drar en påminnelse x4 + bekräftelseramsa och han först är tyst och sen kommer ett litet, kort gnöl.. ska jag bekräfta igen då när han blir tyst?

[Gäst]

Du tänker och gör så kloka saker - toppen!

Du ska alltså backa rejält så fort han blir piggare - precis som du har märkt så stör du. Så lägg ner och sedan UT och OM du ska verktyga så gör du det UTANFÖR dörren.

Efter det korta gnölet låter du attityd av självklarhet och andra vardagliga ljud utanör rummet vara själva bekräftelsen!

Skönt att han är bättre! Lycka till!

[MammaLotta]

Tack för ditt svar igen MammutMaria.

Jag var så peppad igår att jag skulle backa, ha mer tilltro till Daniel och inte störa honom så mycket. Så jag la honom i sängen, han blev jätteledsen med en gång, varpå jag lugnt la honom tillrätta, la på täcket, ramsade x4 och gick ut (under tiden alltså). Han gnällde mer och mer hela tiden, men eftersom jag bestämt mig för att backa väntade jag ganska länge mellan varven tills jag ramsade utanför dörren. Efter 20 min gick jag in och la honom tillrätta igen (då låg han med huvudet nere vid fotändan och bara grät och tittade på dörren), ramsade och ut igen. Då blev det naturligtvis VÄRRE . Han verkade helt oemottaglig för mitt ramsande och bara grät/skrek mer och mer (så här har det absolut INTE varit de föregående 4 kvällarna!).

Efter ytterligare 20 min gick jag in igen, samma sak som föregående gång - inget lugnade honom och det blev värre efteråt. Och han arbetade upp sig ännu mer hela tiden. Verkade helt övertrött liksom, och oförmögen att ta till sig ramsandet. Efter ytterligare 20 min stod vi inte ut längre, då lät han helt hysterisk och bara skrek helt uppgivet nästan. När jag gick in då stod han upp i sängen, HELT förtvivlad och utom sig Jag la honom ner i sängen, höll ena handen på hans kropp och gungade sängen med den andra. Och började ramsa lugnt och metodiskt, säkert x8 eller något. Och nynnade lite. Då först kunde han lugna ner sig, och efter 5 min sov han.

Jag vet inte hur vi ska göra nu. Det känns bara för jäkligt att han blev så ledsen och hysterisk. Det kändes för mycket 5mm. Nu har vi sagt att hellre ligger någon av oss därinne tills han har somnat (vi har ju fortfarande lyckats med att han somnar i egen säng ) än att han ska bli så här rädd och hysterisk en gång till.

Men vad tycker ni? Hur går vi vidare? Jag mår verkligen jättedåligt över att allting gick överstyr igår, och det känns som om vi har svikit honom.

[Gäst]

Att backa innebär inte att man inte ska ingripa. Om man ska vara efterklok - vilket man ju ska för att det är så lätt - så skulle du gett ett par rejäla ramsomgångar när du märkte vart det barkade. Det är så svårt att beskriva med jag gör ett försök!

Om barnet blir ledset direkt när du har nattat och gått ut så motar du Olle i grind genom att mala på med ramsan typ x20. Ramsa högre än vad barnet skriker och var saklig, betryggande, lugn och självklar. Känn hur du solfjädrar med hjälp av trycket i ramsan. När barnet går ner i tonart så gör du det också. När barnet ökar så ökar du också. Så där kan det hålla på en 5 minuter. Sedan brukar det bli tyst. För att ta ny fart och då tar man själv ny fart också och ramsar likadant som ovan beskrivet. Efter ett par sådana omgångar kan man backa betydligt. Då har man sagt sitt och barnet kan ramsas på ett backande sätt. Hängde du med?!

Dessutom så märkte du att du gjorde mer skada än nytta när du gick in. Reflektera över det! Använd ramsan så som ovan beskrivet - det är mer värt än ett ingående!

Och gå nu vidare och ta med dig denna erfarenheten på vägen! Inger fara på taket alls och ingen skada är skedd!

För övrigt så ska du göra precis som du känner - man behöver verkligen inte göra shn-kuren utan man kan hitta på egna sätt att lugna och natta sina barn!

Lycka till!

[MammaLotta]

Ok nu har vi nått botten

I går kväll hade jag bestämt mig för att fortsätta köra (tack vare din uppmuntran MammutMaria! ). Jag hade ett förbehåll, och det var att jag inte skulle gå ut ur rummet innan han hade lugnat ner sig. Så här gick det:

Så fort jag satte ner honom i sängen (med pokerface och Attityd, jag lovar!) så började han gråta. Jag ramsade på. Han började med en gång att ta tag i spjälorna och dra sig upp till stående. Jag la ner, han ställde sig upp, jag la ner, han ställde sig upp. Hela tiden med mig ramsandes högt, jag försökte överrösta hans ganska höga gråt. Kanske 10 gånger. Sen fick jag en black-out och TOG UPP HONOM Jag VET att man inte ska göra det, men jag visste ärligt talat inte vad jag skulle göra. (Jag tänkte: Vi har nog skrämt upp honom ordentligt för sin säng kvällen innan! )Han blev lugn så fort han kommit upp. Så i efterhand undrar jag om hans skrikande inte egentligen handlade om att HAN VILLE KOMMA UPP helt enkelt. Inget annat.

Min sambo gick in, läste saga (i spjälsängen, vilket vi också sagt innan att vi inte skulle). Sen fick jag ta över igen. La ner honom och... ja, en exakt repris av ovanstående. Han fick snutta sig till sömns i vår säng och har sovit där i natt. Min sambo ville att vi skulle lägga över honom när han hade somnat, men jag anser att det skulle förvirra honom ännu mer. Ett barn ska somna och vakna på samma ställe. Tror jag i alla fall.

Hur gör jag nu? Ska jag börja från början eller? Snälla hjälp mig, jag vill så gärna lyckas, och jag är fortfarande peppad, jag vet bara inte hur jag ska göra nu......

[Gäst]

Ja, så här kan det gå. Samla på dig erfarenheten och besluta sedan hur du vill gå vidare.

Vad som måste ske i sådana här lägen är att man gör så som jag beskrev i det tidigare inlägget. Du liksom bekräftar hans oro när du gör som du gjorde. En lugn betryggande ramsa utifrån rummet lugnar mer än en öm moder som lägger ner stup i kvarten och på det viset visar sin egen oro. Svårt att tro kanske med så "är" det - enligt mig.

Det var ditt förbehåll som ställde till det. Fint tänkt och allt och man hade önskat att det skulle funka - jag vet. Men det gör det inte - som du märker.

Mitt råd till dig är att bestämma dig för hur du vill ha det och köra på det! Om du väljer shn-kurens filosofi och verktyg därtill så har du allt här på forumet och i boken! Och börja då om från början och glöm det som varit ! Nemas problemas!

Lycka till!

[MammaLotta]

Jag tror att det är bäst att vi kör om från början. Men jag har två frågor:

1. När han reser sig upp med en gång, är det bara att låta honom stå då? Inte in och lägga tillrätta hela tiden utan låta honom tröttna och sätta/lägga sig ner själv? Och bara fortsätta att ramsa utanför dörren, fastän det känns som om det inte tar?

2.Hur lång tid "ska" det ta innan han lugnar sig? Är det OK att fortsätta timme efter timme, bara han hör mig emellanåt?


Ursäkta mitt krångel än en gång.

[Gäst]

Ok!

1. Svar JA! Ge tilltro till honom att själv lägga sig ner och att lugna sig av ramsan. Använd ramsan som det krisverktyg det är = då tar den som den ska - lugnar och svarar på frågor. När du tror på ramsan så tror barnet på den. Så enkelt och så svårt är det!

2. Det tar inte timme efter timme om du undviker att gå in. Det är ingåendet som ger bränsle till maratonläggningar.

Vid riktig maximulitkris ska du gå in och lägga tillrätta. Som det är nu så har ni farit bak till steg -27 i kuren och han kan komma att behöva ett tillrättaläggande eller solfjäder om det blir verklig kris. Tänk på det!

Börja om från början nu och lycka till!

[SusanD]

Kämpa på Mamma Lotta

Som Mammut Maria säger så gäller det att inte gå in och störa det lilla barnet. Emil är snart 7 månader och ganska ofta snurrar han runt i sängen och blir arg när han inte riktigt kommer till rätt sovställning. Jag ramsar och går inte in och lägger honom tillrätta. Han kan, enligt mig, somna i vilket ställning som helst. Om jag mot all förmodan skulle gå in, har gjort det en gång, blir jag "utskälld" enligt noter av den lille, JAG STÖR!! han försöker ju SOMNA!!! TOKMAMMA!!!
När han har somnat väntar jag 10 minuter och då går jag in och lägger honom tillrätta, lägger på täcket och smyger ut igen. Han vaknar inte utan sover djupt.

Ett par gånger har det hänt att han gråtit riktigt ordentligt, man hör att han är så trött och bara vill sova men inte kan sluta gråta. Då går jag in, lägger mina händer som en solfjäder över hans rygg, håller med lagom tryggt tryck, försöker han vända och vrida sig håller jag emot. Jag är tyst hela tiden och tröstar inte på något vis. När han lugnat sig, blivit tyst och slappnat av i kroppen och börjat andas lugn gör jag ett extra litet tryck och sen går jag ut medans jag lågt ramsar. Funkar jättebra och han blir inte störd men det gäller att vara väldigt snål med detta tillvägagångsätt. Oftast så räcker det med ramor som vänligt men bestämt talar om att på natten sover man.

Lycka till

Kram Susan