Jag har en tös på snart 4 år som har ett j..kla humör. Min mamma var hemma hos oss en kväll och Malin blev frustrerad över att inte lillebror gjorde som hon ville, vilket slutade med att Malin [-( skrek och stampade med fötterna i golvet. Min mamma flög genast 29 år bakåt i tiden, gisses hon har ditt humör utbrast min ömma moder.
Min enkla fråga är hur bemöter jag denna ljuvliga dam när humöret sviker, för jag vet med erfarenhet att jag inte lärt mig tygla humöret för än jag fick mina barn. Men jag skulle vilja att Malin lärde sig hantera humöret bättre än jag gjort. För jag har lidit många gånger över att agerat i ilska för att sen ångrat sig. Så SNÄLLA hur bemöter jag detta bäst!
Många vänliga undringar
En gång höll sonen på gå sönder i tusen bitar av ilska... Jag blev rädd för att han skulle skada sig själv och fick tag i ungen och talade om med lugn röst: 
Jag kände att jag gav honom ett redskap att hantera situationen... Nu när han är äldre har vi pratat om det där med att räkna till tio osv.
Tackså hemskt mycket för toppen råd! Eftersom jag har svårt att hålla vissa ord 
borta ur ordförrådet själv, så kanske vi ska använda samma "svordom"!
Tack, K-ina 
