Rätt läge att börja kura kommer aldrig... Ell

MammaLotta · Inlägg av **MammaLotta** » mån 17 apr 2006, 11:23

Hej!

Jag har en son som heter Daniel och han blev ett år den 23 mars. Sen han föddes har han sovit i vår säng. Han snuttar sig till sömns (ammas) på kvällarna och snuttar för att somna om när han vaknar på nätterna, vilket kan vara allt mellan 5 och 10 gånger. Både jag och min sambo har från början varit starka motståndare till 5mm, men har samtidigt inte vetat hur vi skulle göra för att få honom att kunna somna och sova i egen säng utan att låta honom ligga och skrika. Men så hittade jag SHN-kuren på nätet, läste allt jag hittade och känner verkligen att det stämmer med våra tankar och ideologier (små barn ska inte överges eller lämnas att själva ta ansvar för att lära sig somna). Har även köpt och läst boken, så nu är jag taggad till tänderna att börja, så att lillkillen äntligen får sova så mycket han behöver (och mamma också

)!

Problemet är att jag tycker det kommer något ivägen hela tiden.. Nu har han varit extremt gnällig, mammig och klängig i ett par veckor. Jag misstänker att det är tänder på g. Vad ska vi göra, ska vi vänta med att börja kura tills han har blivit sig själv igen?

/LO · Inlägg av **/LO** » mån 17 apr 2006, 13:39

Hej och välkommen!

Du skriver att du inte vill lägga ansvaret på honom, så gör inte det

Kör igång kuren när NI bestämmer er för att den ska funka, inte när han visar att han är redo - det är han när ni är det

Alla barn får tänder (ända till sådär 7-8 års ålder i omgångar...) så vänta inte till dess

/LO

Inlägg av **annawahlgren** » mån 17 apr 2006, 20:05

Tack, LO

Välkommen är du

Har det slagit dig att hans gnällighet och klängighet kan bero på trötthet

Han har hunnit dra på sig en ganska ansenlig sömnbrist

På tredje eller fjärde dagen av kuren får du se en gosse med rosor på kinderna och solsken i blick

MammaLotta · Inlägg av **MammaLotta** » tis 18 apr 2006, 10:33

Tack LO och Anna för era svar!

Jag är som sagt taggad att börja kura och jag tror att jag gör det själv. Har (skäms nästan för att säga det

) svårt att få min sambo riktigt engagerad i frågan, så jag tvivlar på att det skulle bli bra om han skulle ta nätterna.

Problemet är att min sambo kommer att vara borta ganska mycket den närmaste tiden, så det lär inte bli någon vila för mig på dagarna. Men jag tror nog att min jävlaranamma uppväger det

Här ska sovas!

Min största fundering inför kuren är: Hur ska jag lägga honom att sova? Han har aldrig sovit på mage, utan somnat snuttande (lite på sidan då alltså) eller på rygg i vagnen.

Jag misstänker också att han kommer att vända över på magen och krypa runt lite (det gör han HELA TIDEN i vår säng nu, och tycker att det är jättekul). Om han gör det när jag är på väg ut ur rummet (ramsandes), ska jag vända då och lägga honom tillrätta igen, eller hur gör jag då? Jag ska ju inte fastna i rummet?

/LO · Inlägg av **/LO** » tis 18 apr 2006, 20:56

Hej
Bra! Du kommer att fixa detta! Se till att sova när han sover på dagen och ta bort alla måsten under kuren, så klarar du det.

Min man har köpt konceptet helt men det finns andra som inte har gjort det, så du är inte ensam om den saken.

Lägg honom på mage. Se till att lägga honom tillrätta med huvud åt höger, armarna upp efter huvudet och benen raka precis när du lägger honom - det ska vara en signal att här ska sovas - funkar fortfarande på min tvååring. Kryper eller kravlar han sedan runt så låt honom göra det. Först när (om) han ber om hjälp att komma till ro så går du in och lägger honom tillrätta igen.

Lycka till!
Vi finns här och svara på frågor!

/LO

MammaLotta · Inlägg av **MammaLotta** » ons 19 apr 2006, 11:00

Tack så mycket!!! Det känns verkligen bra att veta. Vi kommer ev att börja kura i morgon kväll, så det är ju bra om jag hinner fråga allt innan dess!

Så till frågorna då:

1. Tillrättaläggandet: Ska jag hålla 10 sek och sen ramsa mig ut eller ska jag hålla honom tills han ligger still? Jag är bara misstänksam mot det senare eftersom jag är säker på att han kommer att kämpa emot. Eller kanske t.o.m tro att vi leker någon ny lek.

2. Mardrömsskrik. Min största risk att misslyckas är om han vaknar och har haft en mardröm, det skriket har jag så svårt att stå emot. Så: Vad gör jag om det skulle hända? In och lägga tillrätta, solfjädra och ramsa mig ut? Om han inte slutar skrika då?

3. Schemat: Vad tros detta? Så här har jag tänkt: Det känns bra för att det stämmer ganska bra överens med de tider vi har idag.

06.45 Morgon
8.00 Frukost
9.00-11.00 F.m-lur
11.30 Lunch
15.00 Middag
16.00-16.45 E.m-lur
18.30 Kvällsmat
20.00 Läggning

Kan man ev ta frukost 30 min tidigare och låta det andra vara?

Hoppas att ni har tid att svara på mina frågor!!

PAKA01 · Inlägg av **PAKA01** » ons 19 apr 2006, 11:16

Hej,

Jag är mitt inne i kuren, så jag har tyvärr inga experttips att ge dig. Kan bara säga som så att min kille verkade jätte omotiverad när vi skulle börja. Jag skällde på honom för att han inte läste boken etc. Så jag ställde litet ulitmatum att han får ta hand om alla nätter tills han hade pluggat klart, och det fungerade.

Jag tog de första två nätterna, eftersom jag kände mig mer påläst. Sen byttes vi av och min kille tog de andra två, och so far so good... Vi är inte i mål ännu, men en bra bit på väg.

Min lilla Linn ställer sig upp så fort vi lagt ner henne i sängen, snurrar runt mm. Så jag trodde det skulle vara jätte jätte svårt att få henne att ligga still, men nu när vi ramsaar (är inne på natt 6) så lägger hon sig ner när hon hör ramsan, helt facinerande:-)
Min kille reser mycket i jobbet, så nu känns det jätte skönt att vi påbörjat kuren, så blir det inte lika jobbigt när han ska vara borta. Lycka till

Kram

Pauline

Mamma till Linn 14 månader

MammaLotta · Inlägg av **MammaLotta** » ons 19 apr 2006, 14:06

Skönt att höra att det finns fler som har fått övertyga sina sambor...

Det min sambo inte köper med metoden är:

1. Att man inte får/ska läsa saga i sängen
2. Att barnet ska sova i eget rum.
3. Att barnet "ska ligga och vara rädd och ledset"

Har ni bra förklaringar på detta som jag kan ge honom? Tiden börjar bli knapp nu om jag ska köra igång i morgon kväll...

Snälla glöm inte svara på mina andra frågor!!!!!!!!!!!!!

miar70 · Inlägg av **miar70** » ons 19 apr 2006, 20:41

Hmmmm... Eftersom fostra barn är en av de viktigaste och kanske en av de svåraste uppgifter som finns, ska man ta de på allvar. Lättast att göra det från början

Om man lever i par, är det URVIKTIGT att ha samma uppfattningar om detta, om man gemensamt ska fostra sina barn

Jag tycker du ska KRÄVA av din sambo, att han läser på och är helt införstådd med vad ni ska göra, om du vill att han ska "vara med" på det här

Orkar han inte läsa hela barnaboken eller SHN-boken, välj ut lämpliga stycken som gäller JUST NU, öka gradvis dosen

Konstigt nog tror jag att det tar bättre om HAN får läsa själv, än om du talar om för honom vad som gäller

Förklara lugnt men mycket bestämt hur viktigt detta är för er alla, i långa loppet, och hur viktig han är för att det ska funka (då känner han sig oumbärlig

) och inte minst hur viktigt det är för hans relation till ert barn

Ta den diskussionen nu, det tjänar ni på

Jag och min "gube" läser just nu "växa med ansvar" av Barbara Coloroso, vartannat kapitel, så att vi kan snacka om det sinsemellan! Han är tvingad

Men det funkar

Lycka till
Kram Mia

MammaLotta · Inlägg av **MammaLotta** » tor 20 apr 2006, 18:35

Jag har försökt bearbeta lite till nu... men det är inte lätt att övertyga honom.. han är ENVIS!! =;

Det och att jag har lite för många frågetecken kvar gör att jag nog väntar någon dag till med att 'köra'.. känner mig för osäker ännu

Ska läsa boken några gånger till och läsa här lite till också. Så att det inte finns några frågetecken alls när det väl beger sig

/LO · Inlägg av **/LO** » tor 20 apr 2006, 19:25

MammaLotta skrev:Tack så mycket!!! Det känns verkligen bra att veta. Vi kommer ev att börja kura i morgon kväll, så det är ju bra om jag hinner fråga allt innan dess!
Så till frågorna då:

1. Tillrättaläggandet: Ska jag hålla 10 sek och sen ramsa mig ut eller ska jag hålla honom tills han ligger still? Jag är bara misstänksam mot det senare eftersom jag är säker på att han kommer att kämpa emot. Eller kanske t.o.m tro att vi leker någon ny lek.

Jag ser ingen anledning att hålla fast (ens i tio sekunder, står det någonstans?) om han rör sig för att lägg sig själv tillrätta. En jätteledsen bebis som inte kan komma till ro själv kan behövas "¨hållas fast". Det gör man med samma känsla i händer och kropp som om man hade hållit och lugnat i famnen. Så lägg ner snabbt och lätt, tryck till över ryggen, som en signal och gå med ramsan.

MammaLotta skrev: 2. Mardrömsskrik. Min största risk att misslyckas är om han vaknar och har haft en mardröm, det skriket har jag så svårt att stå emot. Så: Vad gör jag om det skulle hända? In och lägga tillrätta, solfjädra och ramsa mig ut? Om han inte slutar skrika då?

Första natten, möjligen andra så går du in så fort han piper - eller skriker. Lugna med den känsla som jag beskriver ovan. Det är alltså lugna, inte trösta och tycka synd om. Hela vitsen med att lugna i sängen är att han inte ska tro att sängen är det som är farligt utan där ska finnas en känsla av lugn och trygghet.

MammaLotta skrev: 3. Schemat: Vad tros detta? Så här har jag tänkt: Det känns bra för att det stämmer ganska bra överens med de tider vi har idag.

06.45 Morgon
8.00 Frukost
9.00-11.00 F.m-lur
11.30 Lunch
15.00 Middag
16.00-16.45 E.m-lur
18.30 Kvällsmat
20.00 Läggning

Kan man ev ta frukost 30 min tidigare och låta det andra vara?

Hoppas att ni har tid att svara på mina frågor!!

Schemat ser väl bra ut. Det ända jag reagerar på är att det är långt mellan lurarna på dagen. Han är ju precis över året, så snart är det ju dags att dra ihop dem till en lur. Då kan det ju vara bra att ha dem lite tätare från början. Men känns det som om det passar, så ha det så.

Det min sambo inte köper med metoden är:

1. Att man inte får/ska läsa saga i sängen

för att sängen ska vara förknippad med sömn och enbart sömn. Det är svårt att läsa saga i en spjälsäng (som bör behållas till ca 3-årsåldern). Däremot är det ju ypperligt att läsa sagan i vuxensängen - om man nu absolut vill läsa saga vid just läggdags, det förtår inte jag vitsen med.

2. Att barnet ska sova i eget rum.

För att man stör varandra helt enkelt. Alla parter behöver sova. En annan faktor är ju att det är rätt skönt och bra att faktiskt får vara två vuxna tillsammans ensamma.

3. Att barnet "ska ligga och vara rädd och ledset"

Det är ju det kuren ska motverka. Man lugnar barnet i sängen för att inte sängen på något sätt ska kännas farlig eller otäck.

Finns det inga problem och alla sover gott och livet leker, då behöver man inte köra kuren. Inte annars heller, men den är ett bra och genomtänkt sätt att få ordning på tillvaron.

Jättebra, räta ut frågetecknen innan du kör!

/LO

Inlägg av **annawahlgren** » tor 20 apr 2006, 20:04

Tack, LO

Tack, alla

Gå inte på knä för din sambo. Tala helt lugnt för honom att om han inte är med på kuren, får han ta barnet själv på nätterna. Ferån och med nu och i evighet. Tills han inser att det är ohållbart.

Och det brukar herrar inse på högst två nätter... om och när de själva får ta hand om dem

Då kan du helt enkelt passa på och sova hos mamma. Eller försvinna någon annanstans.

Sedan kan ni prata

MammaLotta · Inlägg av **MammaLotta** » sön 23 apr 2006, 10:30

Tack alla för era svar!

Och extra tack till LO för att du hjälper mig att räta ut mina (måånga) frågetecken! O:)

(Måste bara tillägga en liten känsla: detta med att påbörja kuren påminner mig om hur det var när jag skulle sluta röka. "Jag slutar i morgon istället. Idag ska jag ju --- " Och när nästa dag kom: "Egentligen ÄR det ju faktiskt BÄTTRE om jag väntar till måndag, för att i helgen ska jag ju ändå --- " Etc.. etc.." Så här i efterhand kan jag konstatera att det aldrig blev varken bättre läge eller roligare att sluta nästa dag eller nästa vecka... Det är helt enkelt bara att ta vargen i svansen. Men jag ÄR rädd att han ska bli ledsen och att jag inte ska kunna stå emot. Det är jag.

)

Inlägg av **annawahlgren** » sön 23 apr 2006, 15:58

Om du är rädd för att han ska bli ledsen, och om du är rädd för att du inte ska kunna "stå emot", då ska du inte ge dig på kuren, är jag rädd, för då blir det testande och prövande och nervöst och osäkert = garanterat misslyckande.

Man måste förstå att barnet i sin förvirring inför detta nya ställer tusen frågor. De ska ha (för barnet) nöjaktiga svar, inte frågor i retur i form av osäkerhet och oro.

Man måste också och grundläggande förstå att det är en stor tillgång, och en livsviktig sådan, för lilla barnet att (äntligen) få sin goda, sammanhängande nattsömn. Det är ingen påfrestning, ingen plåga, inga hemskheter man utsätter barnet för. Det är en gåva man ger - en för livet.

Och man måste slutligen rannsaka sina njurar och fråga sig hur man tänker kring detta att kanske inte kunna "stå emot". Betyder det att man verkligen tror att om man tar upp barnet, gör man det en tjänst

Är mammas tröstande och bärande och nattunderhållning och kanske matande bättre och "snällare" än att låta barnet få sova så gott? Och inser man, när man inte kan "stå emot" längre utan tar upp barnet, att man med sin räddning i handling talar om för barnet att sängen är en farlig plats, som därmed genast embarkeras av ett koppel vargar

Som grundligt kommer att påminna barnet varenda gång i fortsättningen att det är livsfarligt att läggas/ligga i sängen

Du har ett ansvar här...

MammaLotta · Inlägg av **MammaLotta** » sön 23 apr 2006, 17:05

Tack snälla Anna för att du tar dig tid att svara, förklara och peppa!!

Jag vet om att det är för hans bästa, för mitt bästa, för allas vårt bästa att han får lära sig att sova. Jag bara hoppas att det räcker att VETA det när man är mitt uppe i det.

Det verkar lättare att kura mindre barn, är det så?

Det står på flera ställen i boken att man kan använda buffningen "som kristilldelning". Men om man har ett barn som är 13 månader som man inte ska buffa, vad har man för kristilldelning då? Jag har läst boken fram och tillbaka, och upp och ner, men jag blir ändå inte klok på hur man ska göra med det. Om Daniel skulle arbeta upp sig (skrika) jättemycket, och jag inte buffar, hur lugnar jag honom då? Ska jag hålla fast honom med solfjädern? Och igen? Hur länge? I boken står det 5-10 sek eller "tills barnet är tyst och lugnt och ramsan kan ta över" (sid 33). Om han inte tystnar/lugnar sig, ska jag gå ut ändå?

Är det dumt att missa "tillrättaläggandet" genom att lägga honom på rygg istället? Eftersom han aldrig har sovit på mage är jag misstänksam mot det momentet. Hur gör jag?

Ursäkta om jag är lite krånglig och tjatig...

men jag vill så GÄRNA köra snart. Det är så uppenbart att hela metoden är framtagen med så mycket kärlek, och jag tvivlar inte på att det är ett mycket milt sätt att lära sitt barn att sova själv.