Har snart varit hemma med mina barn i tre år och trivs jättebra med det, mycket tack vare all inspiration jag fått av Anna W
. Vi hade dagmamma ett tag till den äldsta när den yngsta var liten eftersom det var lite tufft just då, det är bara 1 år och 3 månader mellan tjejerna så det fanns mycket att göra sådär i början 
Till hösten är den yngsta 1 år och 8 månader och det var tänkt att de båda skulle börja inom barnomsorgen. Men nu känner jag att jag gärna fortsätter att vara hemma med mina tjejer, vi har liksom blivit ett litet gäng med massor av sysslor att stå i. Och i sann barnaboksanda och enligt min egen känsla så har de det allra bäst hemma i sin lilla flock upp till 3 års ålder.
Men alla verkar titta konstigt på en när man säger att man ska fortsätta att vara hemma ytterligare ett år. Det är bara när jag läser Annas krönikor och i Barnaboken som jag blir stärkt i mitt beslut. Hur har ni andra gjort? Finns det någon som är hemma längre än 1½ år med sina små och hur ser isåfall era dagar ut (lite nyfiken)?
