På långfredagen började hon bli hängig på tvåårskalaset hos kusinen. Hon satt mest i något av våra knän. Innan vi åkte vida till nästa ställe (mormor) så skulle vi byta till pyjamas så att det bara var att lägga när vi kom fram.
Hon började bli trött och gnällig och tyckte inget var kul, så vi bestämde oss för att åka. Jag la henne på sängen för att ta på blöja. Då tittade hon på mig med sorgsen blick och mungiporna neråt och sa:
"Jag är jätteglad".
Hon ville väl helt enkelt inte vara eländig längre.
/LO
