Kära föräldrar! När jag började min karriär som förälder lusläste jag "Barnaboken" och förundrades lite över orden "vän av ordning". Fanns dessa? Det kunde jag inte i min vildaste fantasi tro. Nu har dock motsatsen bevisats! Jag och min lille son (2 år) brukar hälsa på släkt för att äta en och annan kaka ibland, mer och mer sällan. Varför dessa samkväm blir mer sällsynta beror på att vi är otroligt trötta på dessa vänner av ordning som hela tiden roar sig med att ifrågasätta mitt sätt att uppfostra mitt barn. Så sent som igår fick jag höra att min son skull bli ODRÄGLIG om jag fortsatte som jag gör! Som pricken över i tar min pappa (det var han som igår hade turen att få vårt sällskap) tag i en träkrokodil som Lo slår lite lätt i bordet. Bordet kan bli förstört, säger han och lillen börjar störttjuta! Bordet är för det första redan hackat på och för det andra så är det inte hans uppgift att försöka uppfostra min son! Han påstod att om han fick ta över två veckor så skulle lillen få lära sig ett och annat. En TVÅÅRING!! Aldrig att jag överhuvudtaget skulle överlämna min solstråle till denna facsist, som på två veckor skulle banka ur allt vad förtroende och glädje heter ur honom! Jag förstår inte varför vuxna människor är så osäkra att de måste stampa på små barn för att känna sig mäktiga! Jag förstår inte varför min son inte kan få vara som han är! Jag förstår inte hur man konstant kan ifrågasätta en upplyst förälder, som inte har annat än kärlek att ge! Jag kan inte förstå varför kaksmulor på golvet är viktigare än barnets livsglädje! Jag förstår helt enkelt inte "vän av ordning (översitteri)"!
Glad kladdig påsk!!! //Elin och Lo
Vän av ordning!
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Herre milde 
Fråga honom vad som är viktigast: bordet eller barnet 
-
Therese
Hej lisaelin!
Ja visst är det sorgligt ibland att upptäcka att tillomed de allra närmaste har en så hård o "felaktig" bild av hur man fostrar o tar hand om sina barn.
Just detta maktspel verkar vara något signifikativt för många, speciellt de som har vuxna barn nu, tycker jag.
Jag är på det hela taget mycket nöjd med mina egna föräldrars o svärföräldrars sätt att bemöta våra barn, men ibland behöver man sätta ner en fot o förklara hur man vill ha det.
Det är ju inte alltid som det uppskattas, men det gäller ju faktiskt våra barn, det viktigaste i livet! Så ibland får man ta fighter eller sura miner när man lär sina egna föräldrar hur man vill att de ska behandla ens barn.
Många gånger tror jag att föräldrarna själva har svårt att släppa taget o acceptera att deras son/dotter har blivit vuxen o kan ta vara på sej själv o sitt barn på ett kanske bättre sätt än vad de gjorde.
Vid ett tillfälle förra sommaren när vi hälsade på hos mina föräldrar några dagar kom min far med en, för honom, intressant tidn.artikel som handlade om aktier o hur man kan bli förmögen genom "rätt" tänk etc.
Han vet att jag inte orkar lägga ner så mycket energi på sånt, så därför ligger han på lite extra ibland.
Han bad mej i alla fall läsa den, och jag var ju inte sen att kontra:
-Javisst, om du läser den här! Så höll jag fram barnaboken.
Det blev inte så mycket snack om den artikeln mer.
Det är vad jag skulle råda dej att säga till din far. Läs barnaboken! Sätt ner foten ordentligt o förklara att det finns fler sätt att uppfostra sina barn beroende på hur man vill att de ska bli i slutändan.
Visa sin makt o få kränkta o osäkra barn, eller visa dom vägen o låta dom själva få urforska o vara så där härligt nyfikna.
Lycka till, o hoppas att han med tiden ser att det är du som gör rätt.
Ja visst är det sorgligt ibland att upptäcka att tillomed de allra närmaste har en så hård o "felaktig" bild av hur man fostrar o tar hand om sina barn.
Just detta maktspel verkar vara något signifikativt för många, speciellt de som har vuxna barn nu, tycker jag.
Jag är på det hela taget mycket nöjd med mina egna föräldrars o svärföräldrars sätt att bemöta våra barn, men ibland behöver man sätta ner en fot o förklara hur man vill ha det.
Det är ju inte alltid som det uppskattas, men det gäller ju faktiskt våra barn, det viktigaste i livet! Så ibland får man ta fighter eller sura miner när man lär sina egna föräldrar hur man vill att de ska behandla ens barn.
Många gånger tror jag att föräldrarna själva har svårt att släppa taget o acceptera att deras son/dotter har blivit vuxen o kan ta vara på sej själv o sitt barn på ett kanske bättre sätt än vad de gjorde.
Vid ett tillfälle förra sommaren när vi hälsade på hos mina föräldrar några dagar kom min far med en, för honom, intressant tidn.artikel som handlade om aktier o hur man kan bli förmögen genom "rätt" tänk etc.
Han vet att jag inte orkar lägga ner så mycket energi på sånt, så därför ligger han på lite extra ibland.
Han bad mej i alla fall läsa den, och jag var ju inte sen att kontra:
-Javisst, om du läser den här! Så höll jag fram barnaboken.
Det blev inte så mycket snack om den artikeln mer.
Det är vad jag skulle råda dej att säga till din far. Läs barnaboken! Sätt ner foten ordentligt o förklara att det finns fler sätt att uppfostra sina barn beroende på hur man vill att de ska bli i slutändan.
Visa sin makt o få kränkta o osäkra barn, eller visa dom vägen o låta dom själva få urforska o vara så där härligt nyfikna.
Lycka till, o hoppas att han med tiden ser att det är du som gör rätt.
Så ledsamt att läsa
Det finns alldelses för många vän av ordning där ute!
Jag har börjat jobba, efter nästan 5 år hemma med barnen.
Jobbar halvtid i golvbutik.
Idag kom det in en mamma med en liten jättesöt flicka.
Med sig hade dom mormor. Den lilla flickan kunde knappt gå, och var nyss fyllda 1 år förhörde jag mig om.
Lilla flickan hindrades HELA tiden, vad hon än gjorde!
Mamman följde efter i hasorna med NEJ
NEJ NEJ Och mumlade om att hon var SÅ jobbig just nu! Mormorn fyllde i med
"-Ja, hon är alldeles HOPPLÖS!!!"
Jag förklarade att det för min del inte gjorde något alls om hon pillade lite på sakerna i affären, enda rummet hon kunde undvika var ett rum med stående plastmattsrullar. Skeptisk mor och mormor fortsatte hindra. Jag upprepade. Igen och igen...Låt henne kolla!
Flickan gick mot det "förbjudna rummet" Mamman suckade förtvivlat,
"-DU ser ju, det går ju inte" jag ställde dit några stolar för öppningen och blockerade ingången (flytta saken, inte barnet
)Lilla flickan snubblade över en mattkollektion som låg på golvet, blev ledsen, och mormorn utbrister "SKYLL DIG SJÄLV!!!"
Heregud! Dom tog ju fullständigt livsglädjen från denna lilla "tusla"
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Hej!
Jag är just nu hemma hos mina föräldrar över påsk och med är junior 20 mån. Jag tänkte på det där du skrev om att det är DU som förälder som uppfostrar ditt barn och det stämmer ju till allra största del, likväl går det inte att komma ifrån, och jag tycker inte att man skall komma ifrån det heller, att barnet kommer att ha massvis med vuxna omkring sig som också kommer att påverka barnet (grannar, kompisars föräldrar, släktingar, dagis och skola). Barn måste lära sig att alla gör olika och det man får göra hemma, får man kanske inte göra hos en annan (i ditt barns fall banka på bordet). Hemma kanske man inte får äta så mycket sött (hos oss inte alls), men hemma hos mormor och morfar går det bra (inte än har dock jag bestämt och de lyssnar...).
Om det är något som du som förälder tycker att någon annan vuxen gör totalt fel, då skall man anser jag säga till, annars anser jag att man får respektera andras sätt och regler. Står man inte ut med det får man minimera besöken. Det är svårt att ändra på andra människor.
Hos mina föräldrar är det mycket mera nej och aj aj. Jag brukar påpeka att det inte har en sådan stor effekt på plutten när man säger så eftersom han inte är van hemifrån att få höra det. Jag brukar då säga att de skall visa istället. Jag lägger dock inte ned någon extra möda på att försöka omvandla mina föräldrar de få dagar i stöten vi träffas. De är de och jag är jag.
Man kan upplysa och ge tips, men annars får man nog bara acceptera att vi alla är olika.
Ha det!
Kristin
Jag är just nu hemma hos mina föräldrar över påsk och med är junior 20 mån. Jag tänkte på det där du skrev om att det är DU som förälder som uppfostrar ditt barn och det stämmer ju till allra största del, likväl går det inte att komma ifrån, och jag tycker inte att man skall komma ifrån det heller, att barnet kommer att ha massvis med vuxna omkring sig som också kommer att påverka barnet (grannar, kompisars föräldrar, släktingar, dagis och skola). Barn måste lära sig att alla gör olika och det man får göra hemma, får man kanske inte göra hos en annan (i ditt barns fall banka på bordet). Hemma kanske man inte får äta så mycket sött (hos oss inte alls), men hemma hos mormor och morfar går det bra (inte än har dock jag bestämt och de lyssnar...).
Om det är något som du som förälder tycker att någon annan vuxen gör totalt fel, då skall man anser jag säga till, annars anser jag att man får respektera andras sätt och regler. Står man inte ut med det får man minimera besöken. Det är svårt att ändra på andra människor.
Hos mina föräldrar är det mycket mera nej och aj aj. Jag brukar påpeka att det inte har en sådan stor effekt på plutten när man säger så eftersom han inte är van hemifrån att få höra det. Jag brukar då säga att de skall visa istället. Jag lägger dock inte ned någon extra möda på att försöka omvandla mina föräldrar de få dagar i stöten vi träffas. De är de och jag är jag.
Man kan upplysa och ge tips, men annars får man nog bara acceptera att vi alla är olika.
Ha det!
Kristin
Storebror f. aug-04
Lillebror f. aug-06
Lillebror f. aug-06
Hej!
Mina föräldrar är inte så mycket för att hindra vår dotter. Där har de faktiskt lyssnat bra på mig och de tycker att det är jätteintressant att höra om Anna. Även pappa, faktiskt, mycket eftersom han tycker att det är helt fel system vi har i Sverige med dagis. Han vet inte än att Anna tycker att de ska gå efter trotsåldern.
Däremot är de så otroligt rädda att hon ska skada sig på något sätt. En gång för ganska länge sen satt hon och testade att äta med sked och pappa gjorde en sådan där skrämd inandning. Han var rädd att hon skulle sticka ner skeden i halsen, tror jag. Det lät ungefär som om ett flygplan skulle störta rakt in i köket och Selma blev livrädd. Hon började gråta alldeles otröstligt. Efter det har de nog försökt att hålla inne med sin rädsla, men ibland klarar de inte det.
Måste också erkänna att det hände mig själv häromdagen. Vi har haft fall av fågelinfluensa där jag bor. När vi var ute och gick fick Selma syn på en fläck med fågelbajs och ville gå fram och titta. Jag blev faktiskt rädd på riktigt och hasplade ur mig "nej, det är farligt" alldeles för kraftigt. Hon bröt ihop totalt. Är inte alls van vid att man talar så till henne.
Hälsningar Carola, mamma till Selma, 21 mån. By bebis i juli!
Mina föräldrar är inte så mycket för att hindra vår dotter. Där har de faktiskt lyssnat bra på mig och de tycker att det är jätteintressant att höra om Anna. Även pappa, faktiskt, mycket eftersom han tycker att det är helt fel system vi har i Sverige med dagis. Han vet inte än att Anna tycker att de ska gå efter trotsåldern.
Däremot är de så otroligt rädda att hon ska skada sig på något sätt. En gång för ganska länge sen satt hon och testade att äta med sked och pappa gjorde en sådan där skrämd inandning. Han var rädd att hon skulle sticka ner skeden i halsen, tror jag. Det lät ungefär som om ett flygplan skulle störta rakt in i köket och Selma blev livrädd. Hon började gråta alldeles otröstligt. Efter det har de nog försökt att hålla inne med sin rädsla, men ibland klarar de inte det.
Måste också erkänna att det hände mig själv häromdagen. Vi har haft fall av fågelinfluensa där jag bor. När vi var ute och gick fick Selma syn på en fläck med fågelbajs och ville gå fram och titta. Jag blev faktiskt rädd på riktigt och hasplade ur mig "nej, det är farligt" alldeles för kraftigt. Hon bröt ihop totalt. Är inte alls van vid att man talar så till henne.
Hälsningar Carola, mamma till Selma, 21 mån. By bebis i juli!
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön