Har inte skrivit här på länge (eller mycket överhuvudtaget
) men jag läser det mesta. Har i alla fall en fråga... idag var jag och min tre- åriga dotter ute i sandlådan på gården. Det finns inte så många barn i hennes ålder och de flesta är lite...hm..våldsamma så vi brukar inte vara där så ofta. Det kom i alla fall fram en pojke och ville leka med hennes spade, hon hade två spadar och några sandformar. "Mamma, han vill ta min spade!" sa hon först. "Det gör inget, ni kan leka båda två!" sa jag glatt. var det rätt?? Hon är nog för liten för att "vilja" dela med sig, hennes saker är hennes och det är rätt
förstås, men man ska väl visa hur man gör?? (om det är hur man gör, eller leder det till att hon kommer tro att hon måste ge alla allting?? jaja, överanalyserande 
). Hon satte sig till slut och pojken fick ha spaden. Han var två- tre år tror jag och han började hälla sand på hennes formar och spann. Det var inte för att retas, han var liten ju, han tyckte väl det var trevligt. Det kom inte sand på min dotter, hon lekte med en båt som han inte rörde. Min flicka tittade på mig och såg riktigt olycklig ut. Hon sa ingenting utan tittade bara på pojken som om hon ville säga sluta men inte vågade. Jag gick fram och försökte avleda henne från pojken, som väl kunde fortsätta med sina experiment
, och så sa jag till henne (inte så att pojken hörde) att hon fick säga "sluta" till honom om hon ville att han skulle sluta. "Men jag vill inte" sa hon då. Jag kanske borde ha sagt till pojken eller ha avledat honom, men det han gjorde var ju egentligen inte fel, han angrep inte henne. .. Att säga så till henne gör kanske ingen skillnad, hon är bara tre och handling säger mycket mer än ord, men jag vill att hon ska kunna stå upp för sig själv.
Borde jag se det pojken gjorde som ett "angrepp" på henne för att hon upplevde det så? Hur gör man då med andra situationer som liknar denna men som handlar om större barn som man inte kan avleda?? en femåring t.ex. som snällt vill låna något och hon blir arg?? Hur länge ska man prata för sitt barn och gå in för att försvara?? Jag vill att hon ska kunna det själv, mest för att tjejer många gånger uppfostras till att bli så mesiga (förlåt). det är en del av kvinnoförtrycket och jag gillar det inte. Varför detta är så känsligt är väl för att jag aldrig har kunnat säga ifrån och kan det fortfarande inte till en fyraårig pojke om han skulle vara uppkäftig
(ja jag är en riktig mespropp) Jag vill att hon ska lära sig men det är väl antagligen för tidigt?? Oj vad det blev långt, hoppas nån orkar svara