innan hon somnar, och då skriker hon alldeles förskräckligt. Det känns hemskt, det känns som att vi gör något riktigt fel, men kan inte komma på VAD? Vi har hållit tiderna ganska bra. Några gånger vagnar vi + natiramsa, och däremellan kör vi bara med natiramsan. Vi försöker att inte göra det för ofta heller. Gonattskrattet har vi inte heller glömt. Så VAD kan man ännu göra? Känns som en riktig plåga varje gång sovstunden närmar sig. Ofta skrattar hon enormt före läggdags, men direkt som man lägger henne i vagnen börjar hon illvråla. Vi skulle vilja få henne att förstå att det är SKÖNT att gå och lägga sig.
Är det tokigt att fortsätta med lite sprall efter att vi lagt henne i vagnen (vilket vi provat på nu 2 ggr, och det har gett bättre resultat). Eller ska man bara hastigt natta och gå ut så fort man lagt henne?
Jag tycker att du kan busa till det lite i sängen - mycket KORT! Sedan lägger du tillrätta och ger ett litet tryck eller ett par buffar för att meddela vad som gäller. Skriket som kommer "ramsar du ner" med en rejäl punktsättande ramsa. Hon ska inte ha en chans att skrika upp sej! Kan det vara där det felar - att hon hunnit skrika upp sej? Hastig behöver du inte vara - hon ska hinna märka vad som händer. Hantera henne med självklarhet och ordentligt betryggande handlag.
Tiderna har ni hållt "ganska bra 
" säger du - det duger inte 
. Har du strul eller håller på att kura så ska schemat hållas klistrat på näsan - annars blir det svårt. Både för dej själv och barnet.