5-åring som somnar själv men sedan vaknar 5 ggr/n

[xlinnx]

Vår dotter som bli 5 år om två månader har alltid från det att hon var 6 månader somnat själv i sin säng i sitt rum. Hon sover ca 2-3 timmar sedan vaknar hon och skriker/gnäller. Hon hade nattskräck i ett helt års tid tills hon var 4 år och sedan dess håller hon på med detta gnällande. Hon är inte riktigt vaken fast ändå inte så borta som hon var när hon hade nattskräck. Hon lugnar heller inte ner sig när vi kommer in till henne och inte heller om hon får sova i vår säng. Detta gnällande/skrikande pågår varje natt ca 3-5 ggr/natt. Min man och jag är helt slut och så har vi en lillebror på 2 år som också vaknar 2 ggr/natt men somnar snabbt om igen.

Det känns som vi har provat allt, men inget hjälper.

Vad ska vi göra??? Allt jag kan läsa om är barn som har svårt för att somna, men så är ju inte fallet med vår dotter. Hon somnar helt själv men det är sedan på natten problemen börjar.

Vore jätte tacksam för något tips! Jag som alltid trott att hon som 5-åring i alla fall skulle sova gott om nätterna...

Mamma som nästan gett upp hoppet

F

[MammaCarina]

Hej! Vi har det precis likadant, skillnaden är att vår pojke är tre år. Ibland vaknar han upp till tio gånger per natt, eller vaknar är väl fel att säga, han skriker eller gnäller. "Bra" nätter är jag uppe bara 2-3 gånger, de inträffar i bästa fall två-tre gånger i veckan. Som tur är sover vår andra pojke som nu är nio som en ängel. Jag har försökt en massa olika saker med den lille, han somnar själv trygg och glad på kvällen i egen säng. Vi har fasta rutiner med kvällsmat, tandborstning och mys med saga, sen släcker jag och säger gonatt. Inga problem med det. Jgahar försökt ha honom hos oss, eller med sängen inne hos oss, eller ligga hos honom, men inget hjälper. Precis som du skriver kan jag inte hitta några råd om detta problem. Jag vände mig återigen till bvc för ett par veckor sedan när det kändes helt ohållbart, i hopp om råd. Det jag fick var- " låt honom skrika, till slut somnar han." Bvc sköterskan sa att hon själv hade en dotter som hade fått skrika i tre! timmar, barnet hade till och med gått upp och satt sig i trappan och sedan somant där av total utmattning. Dett känns inte som nåt alternativ för vår familj!
Jag vill bara att du ska känna att ni inte är ensamma, för så känns det ofta tycker jag. Man klandrar också sig själv, borde jag ha gjort annorlunda osv. Kämpa på , hoppas att Anna har något råd! Kram!

[xlinnx]

Hej!
Gud vad skönt att höra någon annan med samma problem!!! Jag får t o m tårar i ögonen, jag hade börjat tro att det är något fel på vår dotter men jag har ju också förstått när jag läst på internet att det är fler som är drabbade.
Min man och jag träffade en psykolog som vi pratade om vår dotter med, men hennes "tips" var att vi skulle ruska om henne tills hon vaknade, men detta gick emot både vårt förstånd och våra hjärtan. Överallt har jag läst att man absolut inte ska väcka barnen utan bara finnas där för dem (vilket man kanske inte orkar flera gånger per natt). När vi sa till psykologen att vi inte klarade av att göra som hon sa tyckte hon att vi inte tog till oss hennes råd och att vi fick klara oss själva...
Något som hjälpte oss en tid var att gå till toaletten med henne och få henne att kissa, på något sätt så vaknade hon då till och "kom ur" nattskräcken. Men det kunde man ju bara göra en gång per natt...
Jag kan tipsa dig om den här adressen http://www.akademiska.se/upload/25925/1 ... smedje.pdf
kanske kan ni hitta någon hjälp där?
Vi har det ju inte lika jobbigt den här omgången och jag vet ju att det kommer gå över eftersom det gjorde det förra gången, men att se sitt barn vara så här i ett års tid är inget jag önskar någon.
Hoppas att ni får sova snart igen om nätterna, jag önskar att jag hade något tips att dela med mig av men det verkar som att man bara får ta en natt i taget och stå ut... Tack för att du svarade på mitt inlägg!! Många kramar Linn

[annawahlgren]

Kära rara båda - välkomna är ni

Men en sak förstår jag inte Ni skriver båda på ett forum som heter Kurbarnens hjälpforum för äldre barn - hur kommer det sig då att Sova hela natten-kuren inte tycks finnas i er bedrövade, och nattbedrövliga, värld

Jag rekommenderar boken med samma namn (se förstasidan). Ge saken en vecka eller två, och era små älsklingar sover som änglar

[xlinnx]

Tack Anna för att du tog dig tid och svarade Jag beställde boken i förra veckan och fick den i fredags. Nu har jag fått lite hopp i alla fall och vi ska ge din kur en riktig chans. Jag hoppas att du har rätt, att hon kommer sova som en ängel, återkommer med resultatet.

[annawahlgren]

Å, vad glad jag blir

Vi finns här för dig

[xlinnx]

Jag har nu läst igenom boken och kommit på att jag nog redan ramsar när mina barn somnar. Jag säger alltid "God natt, sov gott. Jag älskar dig!" Som vanligt vaknade min dotter och skrek/var borta igår kväll och då passade jag på att "testa" min ramsa och tro det eller ej på 20 sekunder hade hon somnat om utan att vara hysterisk och gnälla Hon sov till 3.30 imorse utan att vara gnällig. Jag trodde inte att det var sant, jag har aldrig tänkt på att prova att säga dessa ord när hon är så "borta". Det kan ju ha varit en tillfällighet igår, men nu är jag ännu mer laddat att börja med kuren. Jag har några frågor bara innan vi sätter igång så att vi inte gör fel från början.

Vår dotter är ju 5 år och jag tror att hon skulle börja fråga en massa om jag upprepar min ramsa fler gånger än en. (hon är en nyfiken och frågvis liten dam ) Min fråga är alltså om det räcker att jag säger ramsan en gång eller måste jag upprepa den fler gånger när hon ändå är tyst och håller på att somna?

Sedan undrar jag om vi måste sätta oss utanför hennes rum när hon ska somna? Vi har under 3 års tid suttit inne hos henne, på en stol en bit ifrån sängen, och varit "tråkiga" genom att läsa tidningen. Hon somnar alltid 2-5 minuter efter att vi sagt ramsan.

Nu ska min man och jag gå igenom hur vi ska utföra kuren och ladda, sedan sätter vi igång

[annawahlgren]

Ni måste verkligen ingenting Ni känner henne. Ni vet vad hon behöver som är betryggande, i sanning betryggande (och det är INTE er störande, "räddande" närvaro).

Så tänk efter, före, om ramsandet och om det eventuella stolsittandet - hur ska det se ut, det hela Vad tror ni på Vad känner ni och vet, innerst inne

Gå efter det. Ha bara målet för ögonen: alla ska få sova så gott om natten. För PÅ NATTEN SOVER MAN

Och är det inte underbart

Jovisst!

Det ska vara er attityd.