Puh, men inte pust

[hjhelena]

Vi har varit jättemkt sjuka ända sen i julas. Allihopa, men speciellt jag och maken har trillat dit mycket. Vinterkräksjuka, influensa, förkylning..
Livet har varit sådär.

Nu har vi varit friska över en vecka. Vilket liv som väntade på en. Nu leker de jättebra själva, bygger kojor, leker med tågbana, hjälper till jättebra med tvätt, städ och disk etc, de är glada nästan hela tiden och livet handlar nästan bara om kommunikation och att lära hur man gör. De har börjat så smått prata 2-3 ord ihop. Varje måltid springer vi hit och dit och hämtar saker. Allt är vettiga saker de vill ha, så det är bara att hämta, vatten här, papper för att de vill torka det de spillt, hakklapp på igen efter toabesök, mer mat, mer vatten, ketchup... etc. Känns som om måltiden är då det tränas mest på att förstå och göra sig förstådd.
Resten av dagarna härmas varje ord man säger, de ska göra allt på rätt sätt, saken ska ligga i den lådan den kom från även om den står längst upp. Dörren öppnas för katten 1000 gånger, in och ut, men tyvärr är de för korta för att stänga igen...
Allt sägs det hej då till när det lämnas, hej då nalle, hej då mamma, hej då lampa. Allt hejas på när de möter, hej alless, hej nalle, hej blomma.
Papper ska man ha när man sitter på pottan. Pallen hämtas när man vill komma upp och se vad pappa gör i köket. Tidningen läses med mamma i soffan, varje bild kommenteras och beundras.
Igår gick vi till 4h-gården och tittade (killarna i princip sprang hela vägen och det är ganska långt), några red i en hage, båda killarna ropade med hög hals när vi närmade hos: Hästar, hästar, hästar!
Många vände på huvudet och skrattade. Jag frågade Alex som satt på mina axlar när vi tittade: Vad säger hästen? - MUUUUUUU!, svarade han högt och folk skrattade högt omkring oss.
Livsglädjen får mig att somna vid 21 i soffan varje kväll, jag som annars är en nattuggla (nu har jag vaknar efter 3 timmar i soffan). Fasiken vad man blir trött som förälder, dock inte av nattvak och problem, utan det är den här livsglädjen och kommunikationen som tar kål på mig... Angenämt problem, ja, det bästa! Nu ska jag sova..

Kram H

[annawahlgren]

Underbart, underbart