Jag trodde jag var "beläst" och påläst och läste både Barnaboken, Att föda och gick graviditetsyoga så detta med förlossningen skulle ju gå alldeles utmärkt... Jag hade ingen extrem förlossning, bara segdragen, men när jag tänker tillbaka på den känner jag en sorg. En sorg över att det inte blev som jag tänkt, att det gjorde ont, att jag inte gjorde som jag hade föresatt mig, att jag inte...
När jag såg att denna del på forumet hade tillkommit kände jag en glädje för er som väntar barn som kan ventilera och få tips och råd här, jag hade velat ha det. Jag vill inte/orkar inte läsa det som skrivs här just för att jag känner en sorg över hur min förlossning blev.
Mitt råd till er alla som väntar barn är att förbereda er genom att läsa här till exempel, öva andning, PRATA med era respektive eller den som ska följa er till förlossningen och skriv ett förlossninsbrev till personalen! Skriv ner era tankar runt andning, smärtlindring, förlossningsställningar. Skriv ner allt ni kan komma på och prata med den som ska följa med så att denne vet vad du vill och tycker om du inte kan säga det själv.
Jag inser själv nu att jag hade haft mycket hjälp av att ha pratat mer med min man, att ha skrivit ett förlossningsbrev och varit mer förberedd än jag bevisligen var.
Lycka till allihopa!!! Jag avundas er på ett sätt, ni har allt det underbara framför er! Fast det är klart, jag lever mitt i det hela dagarna nu