behöver hjälp nu!!!!!!!!!!

J och Å · Inlägg av **J och Å** » mån 27 mar 2006, 20:13

Börjar att bli desperat!!!!!
Har inte fått det att fungara med en läggning sedan två veckor tillbaka.
Har försökt med allt, att ignorera att bli arg, ramsa inget fungerar.

det har funkat när mamma ska lägga men sista dagarna så har inte ens det fungerat.
Jag måste få hjälp att lösa det här !!!!!!
pappa J

Gäst · Inlägg av **Gäst** » mån 27 mar 2006, 20:20

Jag vill påstå att den metod jag skrev om i stegform funkar! Kör den rakt av!

Skippa ramsan dock - den är liksom förbrukad. Bara svara i handling!

Gäst · Inlägg av **Gäst** » mån 27 mar 2006, 20:26

Mammut Maria skrev: Kväll nr 1. Så fort hon reste sig det minsta i sängen så gick modern dit och "puttade" ner barnet igen. Modern hann knappt lämna sängen innan det skedde de första 10 gångerna . På med glad bastaramsa och ut (med med "ögon i nacken" = öm fader sufflerade med handtecken vad som hände). Det tog 45 minuter första kvällen. Det var ett himla spring men till sist tröttnade hon på att resa sig upp. Humöret var från spjuver till småsur - sedan nöjd.

Kväll 2. La som vanligt och ut med ramsan. Fadern sufflerade vad som hände och modern "puttade" ner henne vid minsta tecken på att gå ur sängen. Ut med ramsan som vanligt. Tog 20 minuter. Humöret var gott!

Kväll 3. La som vanligt och nu räckte med att dra till med en glad och punktsättande bastaramsa så fort hon ens i tanken tänkte gå ur sängen. Maken sufflerade vad som hände. Barnet la sig ner direkt på ramsan! Tog 5 minuter och humöret var småsurt men gott och hon somnade nöjd.

Kväll 4. La som vanligt och ut med ramsan. Inget sufflerande. Barnet hoppade ur en gång men se då gick det bara att glipa lite på dörren . Sammanbrott direkt. Mamman gick in "som en robot" och la ner henne och gick ut och gav ramsan utanför dörren som om barnet aldrig varit ur sängen. Humöret surt men gott. Började nynna efter någon minut och somnade nöjt. Tog 15 minuter tills det var tyst.

Kväll 5. La som vanligt. Barnet glatt och nynnande och somnade efter 20 minuter. En helt vanlig läggning alltså! Därefter inga bekymmer mer!

Kanske kan denna story inspirera! Notera hur vi för varje läggning backade på verktygandet och tiden för ingripandet.

Gäst · Inlägg av **Gäst** » mån 27 mar 2006, 22:00

8) Svarade lite snabbt innan!

Skippa ramsan vid varje tillrättaläggning (nedputt) de två första dagarna. Men lägg honom med ramsa och allt som vanlig dessförinnan! Återta ramsan om han blir ledsen och ligger kvar och ni är utanför rummet.

Dag 3 kör ni så som det står och resten av dagarna också.

Det kan vara idé att köra en "Var sover man-kur". Det gör att han får en egen påverkan i sänggåendet! Fråga honom flera gånger varje dag "Var sover du? Hur gör man då? Var ligger du? Vad gör mamma och pappa?" osv. Låt honom i ord och handling beskriva hela läggningsscenariot och konstatera "Så bra du kan det här med att sova! Så bra att du kan det! Toppen!" Kör sedan likadant vid sänggåendet och låt honom guida er i sänggåendest konst! Håll på så här under kurdagarnas gång och någon vecka efteråt. Trappa dock ner på antalet gånger men kör det vid varje läggning i ett par veckor!

Lycka till!

J och Å · Inlägg av **J och Å** » lör 01 apr 2006, 15:18

Situationen är piss!!

Vi kan inte köra kuren som det bör köras eftersom vi då får stå och vänta ut honom så länge.
Eller skulle det fungera tror du?

Karl pratar om att inte hoppa ur sängen utan att ligga kvar. Han säger att "nu kal sova, inte hoppa ur". Han fixar inför läggningen, ngt han alltid gjort. Han visar och gör, allt. Och vi pratar under dagen var man sover, osv. Allt det där.

Men sedan när jag lägger tar det några minuter och sedan kommer han, leder tillbaka och han får klättra i. Skillnaden när jag lägger är att det tar längre tid innan han kommer och då smyger han, så jag inte ens hör att han har gått ur sängen, sedan står han och smyger bakom skynket. Enda anledningen jag vet att han är uppe är om draperiet rör sig. Jag har ju innan trott att han legat i sängen och varit påväg att somna.
Leder tillbaka och samma procedur.

Mitt tålamod finns inte ens vid det här laget. Jag har gapat, skrikit och slängt han i säng. Igår tog jag t o m han sängutrustning. Vet inte hur jag ska kunna bryta detta. Försöker intala mig att det var en konsekvens av hans beteende, men känns mer som en bestraffning, han är ju liten. Men om detta är trots så.

Att johan ska ta över igen, ja vi har helt enkelt fegat ur. Det tar ju flera timmar längre då. Just nu håller han på att erövra dagarna. Tror att Karl förtrotsar, för han testar det mesta.

Han vill ju verkligen sova. Han sköter allt vid läggningarna och springer till sängen och vill ha hjälp att klättra i.
Samma sak när han smygit sig fram till dörren(när jag lägger), och så springer han till sängen och försöker klättra i, och säger "kal sova, kal klättra i"
När Johan lagt studsar han ur och springer ljudligt till dörren och springer tillbaka och gör samma som när jag lägger.

Hur gör vi nu. Ska vi köra kuren du gav oss rett av som du sa? Problemet är ju att han både kommer att höra och se oss utanför. Just nu har jag mest lust att skita i honom, låta han gå ur och bara låta vara. Inget jag gör fungerar ju ändå liksom. Ok att ha tålamod, med det är ju nästan en månad nu han betett sig så här.

och inte gör det saken bättre med sommartiden.

Gäst · Inlägg av **Gäst** » lör 01 apr 2006, 19:17

Du har fått PM! 8)

Kör kuren så som jag beskriver - jag har kört det på de mina och coachat en del andra föräldrar som gjort samma sak och det har funkat!

Inlägg av **annawahlgren** » sön 02 apr 2006, 12:36

I all enkelhet kan man ju också tillämpa gamla tiders obefintliga principer när barnen låg i byrålådor i köket/rummet och förväntades hålla truten och sova så gott (och inte röra sig en tum), medan allting annat pågick runt omkring, i vanlig (och vad gällde barnen, obekymrad) ordning.

Ni skulle alltså kunna bryta mönstret genom att helt enkelt embarkera ett skrivbord med Viktiga Sysselsättningar i hans rum. Med ryggen vänd mot honom. Och jobba på, med vad ni nu kunde hitta på. Och så fort en liten rörelse förnams från spjälsängen, bara utan ord däcka ner honom med handen, innan han ens hann tänka på att kravla sig ur. På temat liksom: "Bara GLÖM

Du ska sova och jag ska jobba med mitt."

Det ska inte behöva ta evigheter. Det gäller bara att få barnet att fatta att PÅ NATTEN SOVER MAN (i varje fall han)

Och då får det inte vara någon uppståndelse kring det hela. Faktiskt ingen alls

Se det som en kur. Övergående. Och ge honom för guds skull en repstege eller något ännu mera avancerat att klättra i (på dagarna)