Hej Kristin!
Tipsar först om tråd i ämnet med för min del hjälpande svar av AW.
http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=5797
Sen några tankar:
Det kommer inte att funka att bli superarg. Ibland måste man påminna sig om att inte ställa orimliga krav. De har trots allt bara levt mindre än 20 månader i denna världen och hur svårbegriplig kan inte vi vuxna tycka den är att anpassa sig till trots 20,30,40 eller 80 år
Jag lovar dig att jag föddes med alltför lite tålamod.
Är det något jag skulle önska mig mer av så är det det. Bävar för hur jag skulle ha varit som mamma om jag INTE funnit AW och BB.
Av ren okunnighet...
Jag tycker också att den här perioden är, om inte jobbig, så utmanande.
Har ibland tankar om att den riktiga trotsen kan bli enklare eftersom man då kan använda liite mer ord/frågor som taktik. Nu är det ju mycket "handling" som gäller - inte så lätt i vårt ordfyllda samhälle.
Jag känner igen mycket av det du beskriver
Stolarna. Vi har haft en köksstol i varje rum inklusive toaletten sedan sonen för några månader kom på att det ju är ett umärkt sätt att ta sig fram och upp här i världen.
Det HAR irriterat mig, men jag har inte förbjudit honom utan inom mig suckat och satt på möbeltassar under stolarna.
Vi har flyttat nyligen och bor nu trångt. Jag kände att JAG måste hitta någon bättre lösning med stolarna. Så...jag har köpt en lätt men mycket stabil plastpall på OBS för 79 kr. Den håller t o m för oss att stå på men den underlättar också sonens transport mellan målen eftersom den är lätt att bära. Tidigare blev han rasande när stolen trilskades och använde våld för att få den framåt. Denna pall funkar lysande
Han kan stå på den vid köksbänken och han kan bära den till toan, till skrivbordet ja du förstår. Ibland glömmer han bort att den finns och börjar böka med köksstolarna och då säger vi "Men Simon, var har du pallen? Ta pallen istället!" och det gör han.
Jag rekommenderar verkligen att han får vara med och hjälpa till att plocka ur diskmaskinen och att ladda tvättmaskinen. Det MINSKAR intresset för att syssla med prylen när det inte behövs. Annars kommer den att bli superintressant
Vi har haft svårt att få sonen att förstå att diskmaskinen inte alltid ska plockas ur (även smutsig disk)
utan ibland fyllas med disk. Nu har vi ingen diskmaskin längre. Stäng av vattnet till diskmaskinen och gärna huvudkranen när den inte används.
Även om allt är avstängt så kan man ju säga "maskinen ska vila nu, den har jobbat färdigt" om sonen vill starta den.
Huvudströmbrytare till tvättmaskin brukar alltid finnas lättillgängligt. Använd den när tvättmaskinen vilar! Om vår son får vara med och ladda tvättmaskinen och starta programmet med handen om handen så är han MYCKET MINDRE intresserad av den sen än om vi gör allt "ovanför hans huvud".
Tavlor, får man inte röja ned. Men man kanske kan få dem nedplockade och känna på dem om de har spännande mönster? Vi brukar säga "bara titta", "så gör man". Samma med blomkrukor.
Vår son är förmodligen ovanlig, eller vi har kanske för lite blommor
men jag tror inte att han har smakat blomjord mer än två gånger och han klappar blommorna fint. Men inte utan arbete.
Något säger mig att ni har hindrat honom i de här fallen, för länge, och får "äta upp" det nu.
Som jag skrev i någon annan tråd. Min upplevelse är att ju mer man hindrar desto längre tar det innan det stora intresset för en sak svalnar, innan man inser att det bara är en sak mitt ibland oss som alla andra. Inte så konstigt. Vi är ju alla intresserade av det vi inte rekommenderas göra.
Att klä på sig och att gå IN är dagens stora utmaning här. Innan sonen kan gå in utan att få ett utbrott så ska han vrida på nycklarna i dörren hundra gånger och ringa på dörrklockan 30 gånger. Tidigare har det funkat att han får låsa upp och sedan ringa på dörrklockan medan jag håller i honom men inte nu om jag säger...
Så här har jag löst problemet (funkar inte helt friktionsfritt men mycket bättre): När vi har varit ute går han själv upp på bron. Eftersom vi oftast är ute före lunch så säger jag "jag går in och börjar med maten så kan du komma när du är klar". Jag lämnar dörren på glänt. Här i Umeå (bodde förut i Piteå) är det ganska kallt, men jag skiter ärligt i att det blir dragigt.
Sonen ber om en stol (för att komma åt ringklockan och nycklarna förstås). Jag ställer ut en mindre höstol som vi har i hallen och går och sysslar med mitt. Han tar av sig handskarna (förstås) och ja, han blir kall om händerna men han står där kanske 5 minuter. Låser och låser igen, ringer på dörrklockan 15-20 gånger, ropar om han vill ha assistans med något men oftast kommer han efter de där 5 minuterna in - självmant - för att se vad jag gör (=lunch).
Då brukar jag fråga "ska vi ta av dig kläder", vilket är risky förstås för det kan ju besvaras med ett NEJ (eller som i sonens fall ett väsande huvudskak) men faktiskt så har han hittills sagt "taa,taa" och nickat som är hans egna artiga sätt att svara "ja tack" på frågor.
Vi har också problem när vi ska in från bilen. Det kan ta sonen 15 minuter att utforska bilen klart, varje dag, och ibland finns ju tyvärr inte den tiden. Då får man ta den lilla strid det blir. Helt enkelt bära honom bort från bilen med något roligt babblande om vad man ska göra NU. Typ.
Inte exemplariskt, jag gruvar för varje gång men ibland är det helt enkelt nödvändigt. Samma vid påklädning (se min länk). Ett par dagar har jag helt sonika bara tagit den protesterande sonen och börjat klä honom medan jag försökt berätta en spännande saga. Det har gått ganska bra. Att vänta ut honom k-a-n annars innebära att vår utevistelse går förbi innan det är dags för lunch och sovstund.
Alltså vad jag vill säga. Fråga dig själv: vad spelar det för roll?
Spelar det roll om han kommer in med snöiga skor ända in i vardagsrummet när han väl kommer självmant och ni slipper gräl? Det går ju att torka upp.
Spelar det någon roll att han är kall om händerna i 5 minuter? Knappast livshotande. Spelar det någon roll om han ringer på dörrklockan 20 gånger men sen är nöjd?
Motarbeta vän av ordning som åtminstone jag är född med
Väg extraarbete (som att torka upp) mot vad ni får i stället (en nöjdare son).
Häromdagen avvisade min man sonen när han ville vara med och diska (för att han egentligen var irriterad på mig 8) ). Han hällde ju ut vatten på golvet och blev blöt intill blöjan. Jag blev vansinnig.
Man kan ju inte rimligen kräva att en 1,5-åring INTE ska bli blöt vid diskning, vi har plastmatta på golvet, inte parkett och rena och torra kläder och blöjor finns också. Återigen, spelar det EGENTLIGEN någon roll
På annat sätt än att det blir lite extraarbete...?
Jag har nu köpt en galonjacka/förkläde så att Simon kan ha den på sig när han diskar. För annars kan han ju bli blöt gubevars.
Nej, nu ska jag inte hänga ut min man. Det var en dålig dag, han gör verkligen sitt bästa i andra fall.
Lycka till
. Nej fungerar EJ (fast för grannen fungerar detta med sonen 
och jag säger säkert "sitta på stolen, sådär ja, bra" 100 gånger om dan...
!