Omkurning av 15-månaders - hjälp!

[Citymamma]

Hej!

Ni har väl hört historien förr, men jag skulle verkligen uppskatta hjälp.

Vi kurade vår son vid 8 månader. Han var då väldigt sömnstörd och tog längre och längre tid på sig att somna för varje dag. Efter 9 nätters kur satt det och han har somnat själv och sovit hela natten utan knorr sen dess. Underbart.

Det höll i ett halvår, tills vi flyttade runt och sov på flera olika ställen under en månad för att sen till sist flytta in i en ny lägenhet. Dessutom var jag (mamma) borta i en vecka, och då ballade det ur helt.

Vi fick hålla handen, sen ta upp honom och ha honom liggande i sängen, och nu funkar såklart ingenting. Ikväll tog det över 3 h för honom att somna.
Det är ohållbart.

Mina frågor är:
Han blir tokig av ilska när vi kör vår gamla ramsa nu, ska vi hitta på en ny?
Finns det någon bra tråd att läsa inför en omkurning?
Tar det längre eller kortare tid än en första kurning?
Och så en jättedum fråga som jag vet svaret på, men som jag gärna vill höra någon annan säga: Han är sjukt envis och kan gråta i timmar om vi inte "lyder". Är det bara att stå emot och fortsätta ramsa?

Jag blir jättetacksam för svar.

[annawahlgren]

Vi fick hålla handen, sen ta upp honom och ha honom liggande i sängen, och nu funkar såklart ingenting.

Ack, ni "fick" ingenting, ni gjorde det dvs ni ifrågasatte hans goda sömn, den han så länge njutit, trygg i sig själv. Nu lärde ni om honom, "räddade" honom (från vadå ) och gav sängen till vargarna i stället.

Dags att kura om alltså, och eftersom förvirringen nu är total, får ni bereda er på en skur av osäkra frågor. Så det kan ta sin tid. Går inte att säga hur länge. Räkna med en veritabel kur liksom från början. Införskaffa Sova hela natten-boken, tycker jag, inte minst för alla frågorna och svaren i slutet. Där finns också konkreta exempel på omkurning

Kör samma gamla ramsa. Andra ord förändrar ingenting. Ilskan får ni ta. Han känner sig lurad och vet inte vad han ska tro, och det gör honom med rätta förb-d. Bara ni själva - och tiden - kan övertyga honom om att ni faktiskt vet vad ni gör och att ni ser till hans (långsiktiga) intressen.

"Han är sjukt envis och kan gråta i timmar om vi inte 'lyder'" skriver du. Jag ser nog inte den där envisheten som särskilt sjuk eller sjuk alls utan som ett envetet frågande efter vad som gäller, vad ni håller på med, om ni vet vad ni gör, vad det är frågan om... därför att ni har kommit med så motsägande besked och verkligen stört honom, rubbat hans cirklar och ifrågasatt det som inte någonsin borde ifrågasättas. Därmed kan ju, i hans lilla värld, precis vad som helst ifrågasättas när som helst, ändras på, försvinna - hur ska han kunna veta

Så det är inte så mycket fråga om att "lyda" eller alls fråga om det. Det är frågan om att framstå som pålitliga, säkra, trygga och betryggande, i ordets rätta mening betryggande, ledare och guider här i världen, med barnets bästa för ögonen.

Så ja. Ramsa. Läs på om den också, öva och öva igen, öva på varandra, öva Och servera den sedan med oförtruten säkerhet, i en attityd av total självklarhet. (Läs på i Lathunden. Ilskan varken kan eller ska ramsas bort utan få ha sin tid, först.)

Och när nu denna lilla omkurning är klar, lova mig att aldrig mer ens drömma om att ifrågasätta lilla barnets goda, lugna, fredade nätter

Fredade för er också, om man säger