Ett andra rop på hjälp!....Och Tack!!

[strumpan]

Eftersom vår son vaknat otaliga gånger per natt i 2-3 månader bestämde vi oss för att kura honom. Tre nätter har nu gått. Pappatog de första två. Dessa nätter har han vaknat 15-18 gånger.I natt var det min tur. Stärkt av att ha lyckats ramsa honom inne inför två dagslurar såg jag fram emot natten med spänning. Vår teori var att vi kanske buffat och ramsat förmycket men att ramsan ändå tagit och därför tänkte jag inför natten att jag inte skulle ramsa för mycket utan verkligen avvakta och lyssna. Så här blev natten-
somnade enkelt kl. 19.34. Vaknade 21.36. Vaknade nästa gång 00.25 och sen 01.08 och därefter massor med gånger med mindre än en timmes mellanrum fram till 6-snåret dåhan somnade och sov tills vi väckte honom 07.15. Vad har vi gjort för fel eftersom polletterna inte riktigt trillat ner? Ska jag avvakta med att ramsa eller ska vi ramsa direkt vi hör honom som andra natten? Efter bekräftelseramsan går han ibland igång igen. Han stönar och ibland har jag låtit bli att ge ny bekräftelse eftersom han låter stönig när han håller på eller försöker somna.Rätt eller fel? Sista gången lät jag honom bara vara. Han stönade, gnällde, grät, stönade och tillslut somnade han och sov tills vi väckte honom. Var det för att jag lät honom vara eller gick det för att han redan varit vaken femtielva gånger och måste vid detta laget vara stuptrött? Ska tillägga att han blev förkyld precis vid kurstart.......Vill tillägga lite mer.Har nu lagt lillplutten och han somnade med solfjäder och ramsa. Farmor har kommit och tar hand om storasyster, så nu kan jag skriva lite till. Första natten blev det mycket buffning. Tror också att det blev lite si och så med bekräftelseramsa även om pappa alltid såg till att få sista ordet. Andra natten försökte han låta bli buffningen men buffade nog ändå sex gånger. Grymt mycket, jag vet men lillplutten vaknade ju också typ 15 ggr. Själv har jag i natt buffat som markering två gånger och sen genast gått ut med ramsa. Var nog egentligen inte kris någon av gångerna. Jag hade möjligen kris eftersom jag inte längre vet varken ut eller in om varför han fortfarande vaknar så mycket. Är han inte tillräckligt trygg? Måste vi backa? Eller är det mer förtroende för lillplutten som gäller? Vet inte hur många såna här nätter till vi klarar.Vi behöver hjälp nu! Kan någon ge oss råd?
Strumpan, mamma till två gosisar, 6mån och 3år

Nu har även natt 4 passerat. Tanken inför natten var att om det känns som jag vill ramsa, låter jag bli och vill jag gå in till lillplutten då ramsar jag och vid totalkris går jag in. Allt för att minimera trafiken och ge större förtroende för barnet. Dagslurarna inne under dag tre gick mycket bra, så teorin att vara mer avvaktande kändes riktig inför natten. Det som efter natt fyra känns fantastiskt är att han "bara" vaknat fem gånger till skillnad från föregående nätters 14-18 ggr! Första gången han vaknade avvaktade jag och han redde ut alltihop helt själv och somnade om på 2 min! Vaknade sedan igen efter 20 min. Jag avvaktade, men denna gång stegrades skriket. Tillslut ramsade jag, men den tog inte. Jag gick in och lillplutten ligger på tvären längst ner i sängen och får liksom inte plats. Jag la till rätta och gick ut med ramsa som fortfarande inte tog. Ramsade några gånger till men det tog inte och tillslut var det kris.Han var förkrossad och enda sättet att lugna honom så att han skulle kunna somna om, var att buffa. Två gånger fick jag gå in och göra detta och sen lugnade han sig med ramsa och bekräftelse och somnade. Nästa gång han vaknade fick han påminnelse direkt och bekräftelse. Fjärde gången upplevde jag att ramsan inte tog igen och gick in och la till rätta. Han lugnade sig till slut efter att jag ramsat mig ut och fick med sig en bekräftelse. Denna natt var ju alltså mycket bättre men känns otäckt att ramsan inte riktigt verkar ta. Det har ju fungerat bra tidigare. Samma sak inför första dagsluren nu på fm. Han storgrät. Det känns som han inte är tillräckligt trygg och samtidigt ska man inte buffa mer. Ja, det råder nog fortfarande förvirring här. Skulle gärna vilja ha lite reflektion, tips, råd, skäll(?), uppmuntran, hjälp från någon med erfarenhet!

Strumpan, mamma till två gosisar på 6 mån och 3 år

[Anne-Charlotte]

Hej,
Någon erfarnehet har jag inte, Själv går det sådär för oss, men det viktigaste är att fortsätta. Men nu efter natt 20 börjar ramsan ta vid läggdags. Vi har säkert inte gjort allt rätt eftersom det tar tid för vår lilla flicka att fatta galoppen. Men sakta sakta har tillfällena på natten blir färre och färre, nu nästan borta... kanske 1 - 2 gånger / natt. Det har hänt ingen gång!!! Läggtiden tar fortfarande tid nere på en kvart.... Men det känns kort. Hoppas någon med erfarenhet svarar också. jag ville mest ge lite stöd och uppmuntran. Kämpa på!!

Kram
Anne-Charlotte
mamma till pojke snart 3 år, flicka snart 1 år och med ny bebis i magen...

[annawahlgren]

Tack, Anne-Carlotte

Kära stumpan - varför så bråttom "Vet inte hur många såna här nätter till vi klarar." Vad är det frågan om Ni är ju så duktiga Ni befinner er i början av kuren och allt går framåt Vad begär du

Lugn i stormen, snälla Läs på om det behövs (och det gör det). Jag har lagt ner stor möda på att skriva exakt och berätta hur jag gör och vad som lugnt och prydligt fungerar, om man bara inte lider brist på enkelt tålamod och klar målsättning. Det gäller att veta exakt vad man gör och varför, och att genomföra det. Konstigare än så är det inte (Men så pass "konstigt" är det.)

Skärpning nu. Tänk till och tänk efter. Före

Det går ju för bövelen som på räls Pris och beröm

[strumpan]

Nu har natt fem passerat. Såg inte svaren jag fått förrän idag. Tack Ann-Sofi för stöd och omtanke och tack Anna. Du har rätt! Det går visst som på räls för inatt har lillplutten sovit från 19.30 till 07.00 då vi väckte honom! Jag är lyckligast i världen!! Tack för denna metod! Helt fantastiskt! Ja, jag var väl lite otålig, men framför allt rädd att förstöra vår sista chans, rädd att buffa för mycket och fastna i ett nytt träsk. Det verkade så svårt att göra allting rätt i tider av stor sömnbrist. Men det är det här med attityd och att det är en process...Jag är så tacksam och nu börjar vårt nya liv och när bakslagen kommer vet vi att vi kan!

Strrrrrrumpan, mamma till två gosisar på 6 mån och 3 år

[annawahlgren]

Så ska det låta

Och förlåt att jag kallade dig Stumpan, stumpan

[strumpan]

Och förlåt Ann-Charlotte att jag kallade dig för Ann-Sofi!

Strumpan, mamma till två gosisar på 6 mån och 3 år