Mycket strul

Skriv svar
Jenny K
Inlägg: 92
Blev medlem: tor 30 dec 2004, 10:11

Mycket strul

Inlägg av Jenny K »

Hej!
Herr Kevin har nu hunnit bli 2 år och 2 månader och allt har fungerat jätte bra. Vi hade lite kvälls trassel med höga rop och skrik efter oss m.m. Det är betydligt bättre nu, Kevin lägger sig ner och är tyst en bra stund det är efter ett tag som höga rop kan komma som att vi ska öppna hans dörr m.m. Men vi springer inte längre in och stör honom.

På dagarna har han fått för sig att det är lite synd om honom, det är mycket att man ska blåsa vid minsta lilla och mycket gnäll att man ska bära honom.

Det försigår även vilda protester vid påklädning samt att det ska göras på hans vis.

Kevin går på dagis men har förutsättningen att kunna vara hemma 1-2 dagar i veckan vilket jag tror han uppskattar, då vi märker att han har svårt att komma till ro då han kommer hem från dagis. Em luren funkar sådär, de tycker Kevin är så lättväckt och han vaknar oftast efter en timma och han har svårt att komma till ro där och sova.
Hemma har Kevin alltid sovit i vagnen ute, men sedan ca 1 månad tillbaka sover vi middag inne de dagar vi är hemma och det funkar jätte bra! Efter han sovit sina ca 2 timmar säger han glatt: Mamma Kevin skönt att sova, mmm :D

Och så till mornarna, Vi lägger Kevin mellan 19.00-19.30 oftast blir det vid 19-tiden. Sen vaknar herrn minst 1 timma tidigare, i morse vaknade han 04.30 morgon är mellan 19.00-19.30 :shock: och han ropar så högt så han väcker hela huset! han ropar efter oss och det blir bara högre och högre i stort sätt vrålar han efter oss, Mamma och Pappa och Öppna dörren.

Snälla vad ska vi göra :?: Varför skriker han så högt? Ramsan på morgonen funkar inte då blir han helt hysterisk.....

Ursäkta att detta blev så långt men just nu känner vi oss faktiskt lite frustrerade.

Jenny
* Herr Kevin 4 år
*Startade shn 31 maj-04
Jenny K
Inlägg: 92
Blev medlem: tor 30 dec 2004, 10:11

Inlägg av Jenny K »

Jag vet inte riktigt vilka verktyg jag ska använda nu, vi lägger Kevin som vanligt med så mycket skratt det går att få honom till sen går vi ut med ramsan, attityden är säker och inget darrande, detta verkar vara nått skrik mönster som vi måste bryta, men hur :(

Men oftast så funkar det ju vid läggning utan protester. Det man förundras över är hans skrikande :shock:
och framför allt mornarna, då vi snart får klagomål från grannar :x

Så snälla kom med råd eller nån som är i liknande situation.

Jenny
* Herr Kevin 4 år
*Startade shn 31 maj-04
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Varför han skriker så högt :?: Ja, det kan man undra - 1. starka röstresurser, 2. idéer om att det är så man kommunicerar (får han möjligen svar på detta skrikande, eller får han bättre och direktare och rarare svar på sitt ICKE-skrikande :?: ) 3. dagisutbildning, ursäkta :shock:

Några uppstramande tips:

:arrow: Dörren ska inte vara stängd. Låt den stå rejält på glänt med ljus och ljud utanför. Mörkt i rummet dock.

:arrow: Ge upplysningsramsa i trevlig ton så fort han vaknar på morgonen (utan skrik, förhoppningsvis). Inget mer, annat än andra ljud i huset. Gärna musik. Det finns sådan han gillar. Hitta den :wink:

:arrow: Inte gödsla med begreppet hysteri. Hysteri är ett tillstånd ingen människa, varken barn eller vuxen, ska tillåtas hamna i :evil: Lär dig tolka hans skrikande bättre. Vad är det han försöker säga :?: Arg eller verkligen ledsen :?: Frågande, osäker, förvirrad :?: Olycklig, verkligt tveksam om huruvida ni håller koll på vargen :?:

:arrow: Den frustration ni känner ska ni inte lägga på honom utan på er själva. Ni har tappat greppet. Ett bra botemedel är att läsa på, sansa sig och återgå till Attityden. Det är inte er uppgift att irritera er på lilla barnet utan att försöka förstå och ge rätt, dvs för honom nöjaktiga svar, i handling. Ni ska inte ge er förrän han reagerar med högsta betyget: lättnad :!: :!: Dit är vägen inte alltid så lång som man kan tro. Men den är, måste vara, målmedveten.

:arrow: Lägg honom en halvtimme tidigare på kvällen. Det märker han inte. Att han är "lättväckt" på dagis och sover kortare än han skulle behöva, visar bara att de inte har koll. Kanske sover han, om sanningen ska fram, inte alls på dagis. Han verkar klart trött.

:arrow: Inte helt konstigt att han känner sig synd om när han 1. är för trött, 2. går på dagis (hur långa dagar då :?: ) fastän han är - absolut enligt min mening i alla fall - för liten för det. Du kan kontra med att vara väldigt synd om själv, av och till. Ett väldigt ojande och behov av blåsande och ynkade och ömkande kan göra en seriös lek av det hela med smak av social delaktighet: "Mamma behöver mig. Mamma skulle klara sig mycket sämre utan mig." En underbar känsla för vem som helst! Som också tar udden av hans gnälliga lilla självmedlidande.

:arrow: Bära orkar ingen människa och ingen förstår poängen heller (är vad du ska förmedla). Sätt dig på golvet till hans disposition i stället och gör ingenting - se vad HAN gör :wink: :lol:

:arrow: Påklädningen ger man längre tid, eller rättare sagt all tid i världen. Och lär sig 1. förhålla sig passiv, 2. ställa frågor. Observera, uppmuntra, undra. Vänta med att hjälpa tills han "ber" om hjälp och var då lite lagom osäker. "Få se... hur ska det här vara... hm... undrar om man kan göra så här... blir det bra, tror du :?: Kan Kevin hjälpa :?:" Lite fint, lite prövande. Ett gemensamhetsarbete :!: "Kräv" sedan hans hjälp också. Minsta vante på handen, halsduk om halsen, mössa på huvudet, strumpa uppdragen... som han hjälper DIG med, gör underverk. Tacka överraskat glatt för hjälpen :lol:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Jenny K
Inlägg: 92
Blev medlem: tor 30 dec 2004, 10:11

Inlägg av Jenny K »

Tusen tack Anna!

Måste bara säga att vi på dagarn när vi sover middag lägger oss att sova i min säng, dagis sover han på golvet.

Vad som skedde i morse var tyvärr att han sa att han ville sova mammas säng. Nu har det gått 1 tim sen jag la honom och han skriker helt uppgivet ocg argt att han vill komma upp ellr att jag ska öppna dörren och nu till min förtvivlan skriker han att han vill sova ivår säng......

Snälla Anna just nu tappar jag allt.....
* Herr Kevin 4 år
*Startade shn 31 maj-04
Skriv svar

Återgå till "Säkra Sovare med fnurra på sömntråden"