
Varför han skriker så högt

Ja, det kan man undra - 1. starka röstresurser, 2. idéer om att det är så man kommunicerar (får han möjligen svar på detta skrikande, eller får han bättre och direktare och rarare svar på sitt ICKE-skrikande

) 3. dagisutbildning, ursäkta
Några uppstramande tips:

Dörren ska inte vara stängd. Låt den stå rejält på glänt med ljus och ljud utanför. Mörkt i rummet dock.

Ge upplysningsramsa i trevlig ton så fort han vaknar på morgonen (utan skrik, förhoppningsvis). Inget mer, annat än andra ljud i huset. Gärna musik. Det finns sådan han gillar. Hitta den

Inte gödsla med begreppet hysteri. Hysteri är ett tillstånd ingen människa, varken barn eller vuxen, ska tillåtas hamna i

Lär dig tolka hans skrikande bättre. Vad är det han försöker säga

Arg eller verkligen ledsen

Frågande, osäker, förvirrad

Olycklig, verkligt tveksam om huruvida ni håller koll på vargen

Den frustration ni känner ska ni inte lägga på honom utan på er själva. Ni har tappat greppet. Ett bra botemedel är att läsa på, sansa sig och återgå till Attityden. Det är inte er uppgift att irritera er på lilla barnet utan att försöka förstå och ge rätt, dvs för honom nöjaktiga svar, i handling. Ni ska inte ge er förrän han reagerar med högsta betyget: lättnad

Dit är vägen inte alltid så lång som man kan tro. Men den är, måste vara, målmedveten.

Lägg honom en halvtimme tidigare på kvällen. Det märker han inte. Att han är "lättväckt" på dagis och sover kortare än han skulle behöva, visar bara att de inte har koll. Kanske sover han, om sanningen ska fram, inte alls på dagis. Han verkar klart trött.

Inte helt konstigt att han känner sig synd om när han 1. är för trött, 2. går på dagis (hur långa dagar då

) fastän han är - absolut enligt min mening i alla fall - för liten för det. Du kan kontra med att vara väldigt synd om själv, av och till. Ett väldigt ojande och behov av blåsande och ynkade och ömkande kan göra en seriös lek av det hela med smak av social delaktighet: "Mamma behöver mig. Mamma skulle klara sig mycket sämre utan mig." En underbar känsla för vem som helst! Som också tar udden av hans gnälliga lilla självmedlidande.

Bära orkar ingen människa och ingen förstår poängen heller (är vad du ska förmedla). Sätt dig på golvet till hans disposition i stället och gör ingenting - se vad HAN gör

Påklädningen ger man längre tid, eller rättare sagt all tid i världen. Och lär sig 1. förhålla sig passiv, 2. ställa frågor. Observera, uppmuntra, undra. Vänta med att hjälpa tills han "ber" om hjälp och var då lite lagom osäker. "Få se... hur ska det här vara... hm... undrar om man kan göra så här... blir det bra, tror du

Kan Kevin hjälpa

" Lite fint, lite prövande. Ett gemensamhetsarbete

"Kräv" sedan hans hjälp också. Minsta vante på handen, halsduk om halsen, mössa på huvudet, strumpa uppdragen... som han hjälper DIG med, gör underverk. Tacka överraskat glatt för hjälpen
