Desperata nu!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

[J och Å]

Blivit vrålförbannad 8)

HOPP I SÄNG på EN GÅNG skulle jag ha sagt (=vrålat tämligen oförblommerat) och pekat med värsta naziarmen mot sängen med icke-tålamodet ljungande ur både ögon och röst. Och hade det då skrikits och beklagats (medan det stönande och stånkande klättrats tillbaks i sängen) hade jag med stubinen kortare än en millimeter rutit DU ÄR TYST OCH SOVER på EN GÅNG

Hm, ja detta har prövats. Men tyvärr, funkade inte så bra, eftersom han var ur fort ändå och jag klarade inte att fullfölja.

[J och Å]

Jag tycker också att du kan be din kära fru att helt enkelt behandla dig som ett Barnaboksbarn - då kommer du att tro på dig själv! Och hon kommer att ge dig tilltro till att ro detta i land ! Vilket tror du på Johan? Vilken taktik känner du är bäst för dig? Red ut det och kör på den! Frugan få ta hand om de två i magen och stänga munnen lite 8) . Hur känns det?!

hade kört på det sätt som jag beskriver i exemplet ovan. Vad jag gillar med det sättet är att barnet inte går ur sängen de första dagarna = man bryter beteendet rakt av. För mig känns det motsägelsefullt att leda tillbaka efter att ha varit på utflykt när man egentligen vill att han ska vara i sängen. Dessutom ska Johan inte sova undangömd i skrymslen utan på madrass utanför rummet för att kunna ingripa direkt på natten. Helst vara vaken så att mista tecken på att vilja upp ur sängen följs av ett snabbt ingripande i form av ramsa. Allt enligt läggningsreceptet ovan - man har samma taktik på natten.

Kram på lilla (snart stora) familjen! Välj att samarbeta och ge varandra tilltro!

Så klockrent. Tackar, jag åkte iväg då det blev dags för middagslur. Stannade en liten stund bara så J hade ngn att prata med då han for upp och ner. Vi har nu bestämt att faktiskt "kura". J satte sig på stoeln efter 25 min utanför hans rum och så fort jag hörde fr. taket rörelse sa jag "Nu" och J for in och Karl la sig direkt, J ramsade en gång och satte sig sedan på stolen. Efter det sov han i 1½ timme.
Jag åkte till mormor och morfar och sov i 3 timmar. Tänker sova där i natt också.
När J väckte Karl va han trött, drog upp persiennen och Karl slumrade om, de hade sedan en lugn och skön eftermiddag utan MIG!!

Så allt du säger är det jag tänker men inte förmår mig göra. Är orolig och vill ju vara den där underbara mamman för Karl som jag brukar. Och se hur det går?

[J och Å]

"Å har en tendens att klistra sig på J och förstår nog inte hur stor han har blivit och hur mycket han kan."

Jag tycker att Å ska vila som sig bör och J sköter det som handlar om Karl. Man måste få göra sin egna misstag för att lära sig att hitta sitt eget sätt med sina barn. Lek med tanken att situationen hade varit tvärt om - hur hade du känt dig då? Troligtvis känner J samma sak. Erfarenheterna (misstagen) är de man lär sig av och ska ses som källor till utveckling. Det måste man gå igenom själv.

!

Javisst! Har liksom inte mer att säga.

Åker och sover borta i natt, Johan klarar detta galant. I morgon ska vi åka och kika in hos bebisarna, hoppas allt är bra. Ska koncentrera mig på detta och försöka vara utvilad då.

Vår taktik är att han inte ska hinna ur sängen, stolen utanför. Och hinner han ur ska han absolut inte komma längre än till sin dörr. Madrass blir bra, då behöver man inte överkoncentrera.

Johan och Karl badar nu, han ska läsa era tips och jag lovar att han kommer känna samma värme som jag gör åt ert engagemang. Han behöver verkligen få höra det som skrivits. Och jag ska bita mig i tungan

[Gäst]

Så bra allt låter! Samarbete på högsta nivå - både i närvaro och i frånvaro av varandra !

Tänk på att du inte behöver vara så himla underbar hela tiden - det räcker ofta med att finnas till hands. Det är inte så himla kul med ansträngt underbara personer utan folk duger som de är just då. Om man inte är underbar så innebär inte det att man per automatik är pest . Det är inte svart eller vitt. Man kan bara vara och det är i sanning inte så bara ! Själv har jag varit oerhört gråskalig som gravid och många är de dagar då jag gått upp vid sju och tänkt att "nu är det 12 timmar tills de sover igen". Helt sakligt konstaterande - inget drama. Man får känna så. Dagarna det var så då låg jag som en säl på golvet och glodde på Dr Phil och Oprah (vilket föranledde min senare karriär som terapeut/coach ). Jag tror aldrig att jag haft nöjdare ungar än då ! De visste var jag var och använde mig som klätterredskap. De hade frigång i hela det barnsäkrade fort knox-huset \:D/ . Städade upp gjorde fadern när han kom hem... Vad mer kunde de begära liksom ?! De dagar maken var hemma så drog jag en filt över huvudet och var för mig själv (och med barnet i magen). Makens och barnens relation frodades för jag brydde mig verkligen inte om vad som hände. Jag visste att de förhoppningsvis överlevde och det räckte !

Och tänk på att nu är det jätteviktigt att släppa in maken mer i det hela. För Karls skull. För Johans skull. För de kommande barnens skull. För DIN skull. För FAMILJENS skull! Barnen i magen ser nu till att det sker - naturens underbara gång. Kan du se det? Barnen i magen finns där och påverkar ert liv redan nu - precis som sig bör. Det är bara av godo som du inser att du måste vila dig och ta hand om barnen där inne! Ni har ett fantastiskt liv framför er med tre små barn! Och då gäller det att samarbeta och ha tilltro till varandra och låta var och en pröva SIN väg i föräldraskapet.

Hälsa dem där inne från mig och säg att de gör under med familjen redan nu !

[J och Å]

Tack snälla för alla dina råd och dina fina tankar. Det sätter igång min verksamhet som varit på sparlåga länge, länge.

Karl somnade igår på 5 minuter på kvällen. Hann ur två gånger. J satt på stolen utanför. Ledde i handen tillbaka, Karl fick försöka klättra i och J puttade på i rumpan sista biten(vi skippade alltså stolen). La honom tillrätta och tryckte till på ryggen.

Alltså vilken skillnad. Idag bär det av till UL och kikar in hos de små. Är lite orolig, varför egentligen? Men det är ju faktiskt lite skillnad att vänta två. Mormor tar Karl och är helt införstådd i hur hon ska göra om det skulle strula.

Johan har alltid varit delaktig och skött Karl kanon. Jag har ju varit sjukskriven fr. när Karl va 7mån-1år, och då fixade J jättebra. Så dit ska vi tillbaka, blicka framåt.

Nu åker vi till sjukhuset, berättar mer sen.

Åsa, Johan och Karl

[Gäst]

=D> Way to go Johan!

Jag blir så glad när du skriver att jag hjälpt dig få igång verksamheten - tack för att du berättar!

Det verkliga samarbetet som föräldrar har man när man är hemma båda två och kan glädjas åt och att acceptera varandras likheter och olikheter i sättet att vara med barnen. Genom den tilltron till varandra hittar man ofta en gemensam linje då man inte räds att iaktta och se vad som funkar för den andre.

Hoppas allt är väl med de två där inne !

[J och Å]

Mormor la Karl och han hoppade ur tre ggr. Hon gjorde som Johan och han sov på ca 10 minuter.

Vi fick se två livliga krabater, tvilling 1 på ca 1200gr, låg och tryckte med huvudet mot livmoderhalsen och tvilling två 10% mindre och låg med huvudet uppe på vänster sida. Flödet i navelsträngen kanon. Inte öppnat mig ngt och allt såg bra ut. En kanonbra läkare. Han sjukskrev mig till BF, så nu är det väl bara att vila.

På kvällen gjorde Johan som tidigare. Satte sig på stolen utanför. Och Karl stannade där han var. Hade dock mkt att berätta fär tiger och hunden om sin dag hos mormor och morfar, så han låg och språkade en 40 min och sedan vaknade han 7.10.

Vi är verkligen på rätt väg. Jag kniper igen och Johan växer. Och vår lille Kung han pratar och pratar.

Tusen tack återigen.
kramar från oss.

[Gäst]

Härliga nyheter!!! Hälsa mormor att det var bra jobbat av henne också - toppen!

Rå nu om varandra och knip igen både här och där tills allt är på plats ! Lycka till!

[J och Å]

skulle lägga karl nu på förmiddagen och vips så var han ur sängen.
jag ramsade när jag hörde att han försökte klätra, glatt stog han vid dörren.
ledde tillbaka, han fick klättra i, ut med ramsa.

så här höll vi på i en timme.

vad gör jag för fel!!!!!!???
är utråkad, nochalant, arg och förbannad allt som föreslagits men inget
funkar. hjälp mig!

[annawahlgren]

Härliga nyheter Med de små därinne, om inte med den store därutanför

Sluta prata. Sluta ramsa. Var tyst. Ta honom tämligen bryskt, om än sakligt, vid handen, och led honom tillbaka till sängen. Stå bara där och vänta på att han ska krypa i. Gå ut och sätt dig på stolen.

Upprepa.

Låt det hända absolut ingenting alls, annat än att han ska tillbaks i sängen. Svara inte på någonting. Le inte. Bara vänta. Och gå. Och sitt. Osv.

Detta betyder ett minimum, eller ingenting alls, av underhållning.

Lika underbart trevlig som du är resten av dagen, lika pisstråkigt tigande ska du vara nu

[J och Å]

Vi får nog ta och sign. jag och Johan. Han skrev inlägget nyss, det är han som sköter detta.

I vilket fall så stämmer det du skriver Anna. Jag försökte vila mig på bottenvåningen, inte lätt med det springet och det ramsandet. Efter 45 min la jag mig i , fastän vi sagt att J ska sköta detta.

Jag sa till honom att vara tyst, bara leda tillbaka så Karl fick klättra i. Efter detta tog det ca 10 min så sov han.

Så hoppas på att det var pga att Johan slutade bemöta, alltså ramsa.

Kör vidare på detta. Johan får fråga om han behöver mer hjälp.
Å

[annawahlgren]

Låter bra Jag tror på det Men då måste ni också vara tålmodigt konsekventa (mitt i nästan-barnafödandet ) och låta denna lilla minikur ta sina modiga fem dygn tills lugnet sänker sig

[J och Å]

Liten rapport.

Det går väl sådär.

I onsdags la jag mig i igen, hörde hur Karl hoppade och skuttade och tyckte det var jättekul när Johan bara ledde tillbaka och inte sa ngt. Till slut kände jag att nu får det vara nog.
La mig i och gick in och ledde tillbaka, naziarmen kom fram och jag röt i. Två ggr sedan sov han.
Johan har så svårt för att "bli arg" eller framförallt att visa det. Så Karl testar nog en hel del nu när pappa är hemma på heltid.

Onsdag kväll, somnade efter 10 min.

Torsdag dag, Johan sa till på skarpen efter 3 urhoppningar, "nu ska du sova" sedan försökte han en gång till, ramlade lite och slog sig, så då bröts det ju, och somnade sedan.

Till det roliga. Igår kväll efter badet mantrade Karl, "pappa stoppa Karl i sängen, Karl ligga hos tiger och vovven, Karl sova sängen" Detta redan 18.30, han blev riktigt ledsen när pappa sa att han skulle göra välling. Stoppeade i Karl i sängen och han låg där och pratade för sig själv, "karl ha täcke, tiger sova".
Kom upp och åt sin välling och lades sedan. Han var ur en gång och andra gången hann han aldrig ur, Johan ramsade betämt och sedan sov han.
Johan satt kvar uppe i hallen ändå, vill ju inte ge honom ngn chans att ut ur rummet. Men sedan efter en timme var han ur, en gång och sedan sov han till 7 när vi väckte.

Hoppas det går bra idag, Johan jobbar och Karl är med mormor och morfar. Jag tänker lägga, men mormor får vara kvar här ifall det blir för jobbigt för mig. Bra att ha en backup, jag känner mig lugnare då.

Gör vi rätt tror ni, att ryta till och så menar jag. Jag känner liksom hur det ryker ur öronen.
Kan det vara lite försenad förtrots? Han har ju inte visat ngn form av trots innan detta. Inget värt att kommentera iallefall. Att det är tråkigt att klä på ytterkläder kan ju vem som helst förstå.