Idag ska vi tala om komplimanger, inte vilka som helst utan mördande bra komplimanger.
Nu vet jag hur det kommer sig att vissa kvinnor glatt knatar iväg till banken och tar ut alla sina besparingar, de har råkat ut för en superkomplimang. en sådan där komplimang som får allt annat att blekna i jämförelse.
Nu ska jag berätta när jag åkte på en superkomplimang...
Det var i måndags kväll. Jag och barnen var ensamma hemma och pysslade på, lilleman satt framför tvn och jag jobbade hårt framför symaskinen eftersom jag i ett av alla IQ-befriade tillfällen tvättade klädseln till lillasysters bilbarnstol lite för varmt, vilket resulterat i en krymt klädsel och en svettig mamma framför symaskinen som desperat försöker sy ihop en ny klädsel. Hur svårt kan en sådan sak vara, har ju sett min mamma sy tusen gånger och nu var det tre bitar som skulle passas ihop. Tydligen svårt nog, det tog sina vackra timmar, och jag kan säga tack gud för disney dvd.
När allt tillslut var ihopsytt igen, mycket snyggt om jag får säga det själv (tror inte maken var av riktigt samma åsikt men han var nog gladare att det blev en klädsel än den gardin det var ämnat att bli från början) så stod vi där i köket jag och lilleman.
jag lade det sista tillrätta i stolen och passade in bältet, SKITSNYGGT! och i min iver frågade jag sonen
-Blev den fin?
- Jaaa mamma den blev vacker! svarar han med ett drömskt uttryck.
gissa vem som i sin iver blev lycklig, jo jag, och ojjar fram något i stil med..... Åhh så snäll du är, det var fint sagt av dig.
Jag var helt oanande och min son högg mig som en piraya.....
-Mamma.... du är också vacker!
Åhhhh tänk hur man kan bli när man får en sådan komplimang, där ligger pappa i lä med sina
-det där ser väl bra ut?
nåja för att återgå till storyn, han är slipad killen alltså, för när jag väl insett vad som var i görningen var det redan försent.
-mamma kan jag få en glass?
och innan jag tänkte mig för svarade jag
-Ja
Nej shit det var ju inte det som man skulle svara, men jag gjorde det iallafall, min son kommer föräta sig på glass en dag.
men det är inte slut här, igår när jag hämtade lilleman från dagmamman berättade hon glatt att han blivit en tjejtjusare, han och en jämngammal flicka hade smugit undan i ett hörn och viskat jag gillar dig, du är vacker och jag älskar dig fnissande till varandra.
huj, vad ska det bli när en treåring är så slipad att han charmar flickor på löpande band?
Varenda pappa i trakten som har en dotter kommer ju få rysningar när de hör hans namn, vem vill att deras döttrar flirtas med på det viset?
Fast kanske rysningen är av avundsjuka, för vem skulle inte kunna charma till sig det man vill ha, oavsett om det är en glass eller en ny bil
Katarina