Hej!
Tack för assistans!
Jodå, nu har här blivit liten pojke! i söndags...andningen fungerade bra fram tills jag var öppen(tror jag) 7-8 cm, och de bestämmde sig för att ta vattnet för att sätta skalpelektrod då de inte fick kontakt med ctg,n....eftersom den enda hjälp jag hade då var en barnmorskestuderande..råkade hon trycka in huvudet när hon skulle ta hål...
Jag bara kände en svallvåg och vips åkte han in i magen igen.. ganska knäckande! Jag bara kände någon typ av sorg..all möda var som ogjord! Stackars liten som kämpat så!
Sedan började helvetet!
Jag fick med en gång krystvärkar och var bara öppen 6 cm enligt studenten som glömde kolla när hon ändå var där..läkaren kallades in och ett flertal bm, och säjer att nu ska bebisen ut för den mår jättedåligt! Ta i och krysta nu! Annars blir det snitt!
Men jag är inte öppen! säjer jag, jo, nästan helt säjer doktorn..sedan kopplar de värkstimulerande dropp och pressar upp mina ben..
Jag hade alltså ingen kraft själv att krysta.
Jag talade om att jag vill upp på knä..och får till svar..det är inte läge för det..Krysta nu som om du satt på toa..
Detta är sista försöket sedan blir det akutsnitt! Jag kände mig chockad och jätterädd! För att inte tala om kära sambon.
Sedan kastar sig en bm på magen samtidigt som de trycker upp mina ben.
Som tur var kom han ut på några minuter..
Efteråt spenderade studenten ca en timma med att sy ihop mig..tills hennes handledare tog över...hon kunde inte ens sy 4 styngn!
Ja, det var ju inte riktigt den förlossning jag hade önskat mig precis..All träning gick till spillo och jag känner mig enormt "bestulen" på min förlossning och jätteledsen.
När jag fick se förlossningsjournalen står det ingenting om insidenten...kontigt va? Sedvanlig förlossning.
Ja, vi lever och har hälsan i någorlunda behåll iallafall ,och lille sonen är helt underbar!
Men fler barn?
Tack ändå för all hjälp jag fått av er!
Kram!