Har funderingar på om trotsen börjar göra sig gällande här..
Lillfröken på 2 år och 5 månader har de senaste två veckorna vägrat borsta tänderna som ändå har funkat hyfsat nu i några månader. Det kan se ut som följer:
Mamma: - Nu är det dax att borsta tänderna!
Lillfröken: - Nej! (slår händerna för munnen och springer iväg)
Mamma: - Hur sätter man på tandkräm på tandborsten?
Lillfröken: inget svar utan bara glittriga busiga ögon och springer ett varv till runt lägenheten.
Mamma: - kom så går vi till badrummet och spolar upp lite vatten i handfatet och plaskar lite i vattnet! (med lite "nu ska vi ha roligt" röst)
Lillfröken: - Nej, lill inte borsta tänderna!
Mamma: -Stackars, stackars tänderna. De vill så gärna bli vita och fina och rena...
Lillfröken: (hon är nu nära mig, så jag tar tag i henne och sätter henne i mitt knä och hon börjar genast skruva på sig och vill därifrån) Nej, Nej, (börjar låtsasgråta lite), lill inte, lill inte, lill inte.
Mamma: Hjälp mamma och borsta min tand (pekar på en tand).
Lillfröken: (drar ett par tag med borsten i mammas mun)
Mamma: - Nu borstar mamma dina tänder. Säg AAAAhhhh
Här börjar samma visa om igen...Neej, lill inte. Vi har också provat att borsta på varandra (jag och pappa) men det känns som om hon är lite för stor för det nu...
Hur lång tid bör man lirka med henne innan man borstar ändå (ömma järngreppet med vilt motstånd...
Finns det några bra tips och trix?
Kram Snoopy