..mitt under brinnande livskris har vi verkligen upptäckt här hemma hur skrattet påverkar honom så ofantligt positivt...
Idag, under nattningsrutinerna skrattade detta barn så han fullkomligen kiknade..han satt på toa och utförde vissa behov medans jag hängde tvätt..och han pratade på ett eget språk VARJE gång jag böjde mig ned för att ta upp ett nytt plagg..och varje gång vred jag på huvudet med en speciell min...jag har ALDRIG hört eller sätt han skratta så som han gjorde...ögonen rann och han kunde verkligen inte prata till slut...
Jag fnissar fortfarande...
