Hej Sanim,
Ni är inte ensamma om att ha fått ett barn som utmanar. Barn som det är extra mycket fart i, som har hög aktivitetsnivå och ett rikt och fartfyllt liv i sig själva kan ofta inte lyssna så bra på vad omgivningen säger att de bör göra, och de kan heller inte lyda och inordna sig som andra. Dessutom kan en hel del av det som omgivningen kommer med tyckas helt oväsentligt för en individ som har ständiga egna projekt som uppfyller dem. Är man engagemangsstyrd och dessutom har hög takt i sina egna projekt, så är man heller inte den som är den mest anpassningsbara som lyssnar och lyder. Barn som reagerar med förtvivlan och utbrott, gråt, vägran och raseriutbrott när omgivningen ställer vanliga krav på dem bör säga oss att vi har ett barn framför oss med en annan utvecklingstakt och ett annat sätt att lära sig i livet.
Ni behöver komma i ordning med ert sätt att undvika bråk. Det är de vuxnas ansvar att ordna så att bråk undviks och så att man hittar andra sätt att få vardag och liv att fungera. Man kan aldrig lägga det på ett barn, och särskilt inte på ett barn som lätt får utbrott, eller som faller i gråt när omgivningen ställer krav. Och man kan inte lägga ansvaret för relationer och vardag på ett barn som har svårt att lyssna på tillsägelser. Det är egentligen väldigt enkelt - det är omgivningen som behöver anpassa sig kring vissa barn.
Exempel på att lägga ansvar på ett barn, som alltså jag verkligen rekommenderar att omedelbart upphöra med:
- Men du måste ju lyssna på vad jag säger, om du bara lyssnar så blir det bra...
- Du är åtta år, du borde kunna något så enkelt som...
- Grina inte för en sådan småsak som...
- Du kan inte bestämma allt här i huset...
Istället kan man som vuxen dra slutsatser av sina försök, t ex så här: OK, han lyssnar inte på vad jag säger när jag säger det i de här situationerna och på det här sättet. Det har jag nu försökt 100 gånger, så det är ingen idé att prova en 101e gång. Hur kan jag förändra mitt sätt att instruera och kommunicera med honom? Hur kan jag anpassa våra krav så att han klarar av dem? Vad är en fungerande kravnivå för just honom (inte för alla andra barn i hans ålder, utan för just honom)? Hur kan jag hjälpa honom? Hur kan jag lära mig att lära honom?
Vanligt som funkar med ungar som har hög egen aktivitetsnivå och lätt faller samman av omgivningens krav är
1) gör mycket som fungerar lätt tillsammans och minska det som är svårt dvs det han reagerar negativt på. Prioritera det som är viktigt av det som är svårt. Välj att genomdriva färre saker än du har nu, även om det innebär att du tar bort 95% av det du tänkte var viktigt från början.
2) berätta vad som ska göras i god tid, i ostressad miljö. Det är hans stressreaktioner som styr, inte vad andra tycker är i god tid eller lagom takt.
3) berätta om det som ska göras som samtal där barnet får påverka så mycket av omständigheterna runtikring projektet som möjligt
4) var öppen och saklig för allt han meddelar är jobbigt med det föreslagna (var inte rädd att lyssna på honom, döm inte om det för dig är småsaker han tycker är svåra, prova att ta det han säger som fakta)
5) med anpassning till att han kanske orkar mindre än andra barn som det är lägre egen aktivitetsnivå hos
6) med avlastning. Upphör med allt tänk om att barn inte ska curlas. Barn som reagerar som du beskriver att din son gör behöver avlastning. Det kan se ut som curling för en annan, men vet man att ens barn kan ramla in i utbrott på grund av en strumpa som ska på - då behövs avlastning, inte dömanden eller ännu högre krav. Hjälp honom på med strumpa och annat vad det nu är som är jobbigt, så att han kan göra de saker som är viktiga.
Situation:
Mamma: Vi ska åka till mormor på lördag.
Barn: NEEEEEEJ.
Mamma: Jaså det känns jobbigt. Vad är mest jobbigt med det?
Barn: JAG VILL INTE BEHÖVA ÅKA BIL SÅ LÅNGT!
Mamma: Ja det vet jag ju att du tycker är jobbigt. Det värsta med bilåkningen är att det känns trångt, eller hur?
Barn: JAAAA OCH SÅ MÅSTE JAG SITTA BREVID SYRRAN.
Mamma: Usch ja, i bilen blir det trångt där bak. Skulle det vara lättare om du satt fram?
Barn: Vet inte, näää tror inte det.
Mamma: Elller om du hade ett nytt spel i Ipaden tror du?
Barn: tystnad
Mamma: Fundera på det.
Låt det gå en halv eller hel dag. Invänta svar, ta upp frågan igen. Passa under tiden på att fundera på om det är det mest lyckade att åka till mormor på det sättet ni tänkt. Kanske kan projektet modifieras så att det blir lättare för er son att säga ja och vilja ta sig igenom det han tycker är jobbigt med det?
Tips:
Läs Barn som Bråkar:
https://www.adlibris.com/se/e-bok/barn- ... gIgKvD_BwE
Och läs om lågaffektivt bemötande:
https://hejlskov.se/lagaffektivt-bemotande/
