Hej!
Du har fått två fina svar här redan. Men jag känner att jag bara inte kan hålla tyst längre. Har läst din tråd tidigare och funderat en del kring hur det kan ha blivit som det blivit.
När du skrev ditt första inlägg i nov -17 så skrev du att ni försökt på pojken blöjfri i nästan ett år. Nu har ni alltså hållit på i ett och ett halv år!! Tänk vilken stress och press ert lilla barn har utsatts för. Tänk alla era förväntnignar som han inte lyckats uppfylla.

Lilla älsklingen!
Jag förstår att ni bara vill ert barns bästa, som vi alla föräldrar vill våra barns bästa. Men här har det blivit galet, riktigt galet. Läs din tråd igen! Försök att läsa den "utifrån" som någon annan skulle ha läst den, eller som om du själv vore barnet du skriver om. Att bajsa och kissa är det mest naturliga i världen. Det är något som kroppen (om den inte lider av någon speciell sjukdom) fixar helt själv! Utan att man behöver belönas eller pressas till det. Den allra, allra största delen av jordens befolkning kan kissa eller bajsa utan att exempelvis få en godisbit efteråt. I olika delar av världen ser det olika ut vart man gör detta, men alla -ALLA gör det. Gör man det inte så dör man, faktiskt.
Detta måste återigen få bli något naturligt och avdramatiserat. Jag menar, tvätta baken innan man får laga mat? Vem gör det? Jag känner ingen, men det kanske är olika i olika delar av Sverige.

:-k Låt er lilla pojke göra på samma sätt som ni gör!
Lilla och lilla förresten... Er pojke är fyra år nu, drygt! Han förstår vad ni säger till honom, har förstår instruktioner och är smart nog att räkna ut ett och annat själv. Så han borde kunna greppa konceptet. Men, ni hindrar honom. Ja, det måste sägas! All den energi och förväntan, ambition och stress som ni lägger i detta hindrar er pojk. Han blir handlingsförlamad.
Har du läst biten i barnaboken om potträning?! Gör det (igen!) Jag läste den senast idag då vi nyligen knyckt minstingens blöja. Han är nr fyra i syskonskaran, så man tänker att man borde kunna allt utantill nu, men man (iaf jag) behöver läsa på ibland för att komma ihåg hur det var/är. Nu har i en femte liten på ingång så det kommer bli en hel del barnaboksläsande framöver
Anna skriver i den biten om potträning hur det kan låsa sig för barnet om föräldern är för "engagerad" och inte överlämnar åt barnet att själv fixa det. Och återigen har Anna så rätt i det hon skriver. Det har låst sig för er lille.
isa3 skrev:Och varje gång kommer han gråtandes och man får försöka göra sitt bästa med att tala om att det inte gör något och att nästa gång kanske det hamnar i toan.
Deta skriver Anna oxå om i samma stycke. Ni måste dela älsklingens bekymmer, inte vifta undan dem. Tänk dig själv att du råkar kissa i byxorna på ICA och så kommer din man och säger "det är ingen fara, det kommer säkert i toan nästa gång". Skulle det göra dig bättre till mods? Troligen inte.
Nu måste ni backa, rejält! Flera, flera steg bakåt och låta er pojk själv ta över rodret. Jag är riktigt orolig över hur detta kommer sluta för honom om ni inte gör. Det är hans eget ansvar att gå på toaletten, det är även hans ansvar att ta hand om olyckorna (med hjälp om det behövs) precis så som SusanD skrev så fint om. Blir det 300 olyckor så blir det, han kommer snart inser att det är mycket smidigare att kissa på toaletten/pottan än att behöva byta kläder, tvätta, städa och allt det där. Barn är inte dumma

Men ni måste ge honom möjligheten. Ni måste tygla er egen förväntan, er besvikelse och snart er glädje när han lyckas. Er inställning ska hela tiden vara "ojdå", inte mer inte mindre. Och när han väl kissar på rätt ställe så blir inte heller det några glädjerop. Du kan säga "åh, du kissade på toaletten, va bra, då slipper du byta kläder". Men inte mer än så. Inget godis eller andra belöningar. Ingenting! Detta är det mest naturliga och borde få uppmärksamhet därefter - typ ingen alls
Er älskling kommer att fixa det här, jag lovar - men då måste ni ge honom chansen. Inte mer press och stress nu. Inga fler förväntningar som han inte kan leva upp till då kroppen låser sig. Låt honom bara vara så kommer detta ordna sig! Snart!
Kram!