jag är rädd för vargen

[maria1984]

Ja, så är det. Hur ska jag kunna visa Maja att hon kan sova gott hela natten i sin säng när jag själv inte vill sova själv och är rädd för vargen (eller nåt annat där ute).

Maja har alltid sommnat själv i sin säng. Hon har kommit till oss ibland på nätterna, inte ofta, men ibland och det har inte gjort oss någonting. Nu har detta blivit en vana och hon kommer varje natt, hon har också gjort det tidigare och tidigare. Igår redan vid 22.
Vi känner att detta inte går längre och vi får inte plats (hon ligger inte stilla heller). Jag vet bara inte riktigt hur jag ska gå till väga???

Problemet är att jag verkligen inte har attityden av självklarhet här eftersom jag själv är extremt rädd för att sova själv . Jag känner inte att jag kan förmedla säkerhet och lugn när jag igentligen tycker synd om henne och känner likadant. Inatt så försökte jag förklara att vi inte får plats i våran säng och då skrek hon, JAG VILL INTE SOVA SJÄLV!!! Nej det vill ju inte jag heller .
Jag sov hos mina föräldrar tills jag var typ 13 och visst, jag är väldigt arg på dom för det. Det känns som att det är dom som har gjort mig rädd genom att inte vänja mig vid att sova själv från början [-X . Efter en rejält lång tid så tröttnade mina föräldrar och sa stopp... Och jag kommer fortfarande ihåg den paniken jag hade när jag inte fick sova hos dom. Det slutade med att jag sov på golvet utanför deras dörr.
Min sambo är lastbilsschaufför och oj vad jag har ställt till det ibland när han har kört och ska ligga i lastbilen över natten . Många gånger sover jag inte alls, måste liksom hålla vakt.
Nog om mig

Hur ska jag göra med Maja tycker ni
Kram

[Kiralves]

Jag sov också hos mina föräldrar fram och tillbaka tills jag var 9 ...jag hade egen säng som jag somnade i men smög sedan in under natten, hade hemska mardrömmar och skrek efter mamma och pappa i panik. Jag vet inte hur detta mönster bröts, jag tror det jade med att göra att jag fick ett nytt rum, nya saker, nya tapeter, allt nytt...och en kattunge. Katten sov sedan inne hos mig...även familjens hund brukade sova hos mig:)
När jag flyttade hemifrån blev jag mörkräd igen men sov med min gamla nalle. Varje gång jag flyttat har otrygghetskänslan smugit sig tillbaka, men det har gått över efter tre dagar ca. Jag vill aldrig att mina barn ska ha det likadant, fö barnens skull får man stålsätta sig, det finns faktiskt inget farligt, det finns en fin ikt av Erik Blomberg som jag tänker på ibland när jag blir lite mörkrädd...inte så ofta numer.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där.
Vi ser ju inga stjärnor,
där intet mörker är.

I ljusa irisringen
du bär en mörk pupill,
ty mörkt är allt, som ljuset
med bävan längtar till.

Var inte rädd för mörkret,
ty ljuset vilar där,
var inte rädd för mörkret,
som ljusets hjärta bär.

lycka till!

[maria1984]

Hej och tack för svar
Jag har verkligen försökt att inte visa min rädsla för Maja
Jag är inte "mörkrädd" utan mer rädd för verkliga saker som händer dag och natt i Sverige, alltså våldtäktsmän, inbrott, fönstertittare mm. Jag är även rädd för att det "kanske" smyger omkring nån utanför så är fantasierna igång. Vi bodde ute på landet när jag var yngre, Jag tyckte hela huset var ett stort spökhus. Detta tär psykiskt på mig och jag vet inte hur jag ska få Maja att inte känna samma sak. Tyvärr så är pappan i huset allergisk annars hade jag nog skaffat hund för längesen
kram

[ambra]

"Jag sov hos mina föräldrar tills jag var typ 13 och visst, jag är väldigt arg på dom för det. Det känns som att det är dom som har gjort mig rädd genom att inte vänja mig vid att sova själv från början", skriver du... Detta är ju dina egna ord och erfarenheter som du säkert inte vill överföra till din dotter. Inte heller tror jag att du vill överföra dina egna rädslor på henne. Enkelt att säga kanske, men du måste nog bara bestämma dig för vad du vill förmedla till din dotter.

Ja, det är farligt att sova själv, kom till våran säng, vi ska beskydda dig från allt farligt. När du sedan blir 13 år orkar vi dock inte ha dig i vår säng längre så då får du sova utanför vår dörr...
eller...
Det är inte farligt att sova själv, alla sover i sina egna sängar. Vi beskyddar dig ändå, du behöver inte oroa dig för någonting, sov så gott.

[Kiralves]

om du vill skaffa hund så är chansen stor att in man tål vissa allergivänliga raser, storpudeln är en tuff och kul hund tex...man behöver inte klippa dem på pudelvis:)

det finns massa andra bra allergivänliga raser, sök på internet. Jag hoppas att du kommer över din rädsla, jag vet hur jobbigt det kan vara.

kram
Kira

[miar70]

Maria!
Du skriver att det tär psykiskt på dig, att vara orolig och rädd. Strunta inte i den känslan, kanske behöver du hjälp att komma ifrån den, eller lära dig hantera den? Det kan vara svårt att hjälpa andra, om man själv behöver hjälp!
Tänk på saken,
Kramis Mia

[annawahlgren]

Tack, Kiralves Den dikten är helt underbar Jag vill sätta den som sticky på detta forum.

Tack, ambra Precis så. Det är valet

maria 1984 - här krävs lite saklighet. Din uppgift som mamma är att på bästa sätt förbereda barnet för ett liv utan mamma. Du vill inte ha henne "sovandes" (rädd) på golvet utanför din sovrumsdörr

Gräsligt, säger jag bara. Det borde du ha sluppit.

Se till fakta. Hennes egen sköna säng är ju faktiskt inte farlig. Eller hur Vargen kommer ju faktiskt inte och tar henne. Eller hur

Förmedlar du din egen rädsla, far du alltså med osanning Och du vill ju inte lura henne, eller hur

Hon KAN ju sova tryggt, eller hur Du håller ju vakten, eller hur Du står emellan henne och vargen, hela tiden, dygnets alla 24 timmar, eller hur Vargen kan inte på något vis i världen komma åt henne, eller hur

Vad man än har för plågor i sitt eget bagage (och här är en som vet mycket om den saken), ger det en inte frisedel att fortplanta eländet till sina barn. Det är tvärtom ens blanka skyldighet att ge barnen det man inte fick själv men vet med sig att man hade behövt, innerligen, för att känna åtminstone fundamental trygghet och fundamentalt lugn här i världen, för att inte tala om glädje och självkänsla.

Så du får göra som jag blev tvungen att göra, verkligen: skilja på saker och ting. Dina problem är dina, inte lilla Majas. Världen är full av föräldrar som sagt sig att "så som jag hade det, så ska inte mina barn ha det", och som envetet och sakligt handlat därefter. Det kan du också

[maria1984]

hej och tack för alla varma svar
jag har inte tagit itu med lilla Majas nattvandringar till oss än.
vet inte riktigt hur jag ska göra.

Ska jag igentligen sitta och vakta utanför hennes dörr som jag gjorde när jag kurade Elias. dom första nätterna??? Och ramsa så fort jag hör henne, hon är ju väldigt van vid den tack vare Elias.

Det jag känner är att jag ljuger om jag säger att det inte är farligt att sova själv. Fel jag vet.
Ska ta tag i saken när jag känner att vi orkar. Man är så lat.
Tack än en gång
kram Maria

[annawahlgren]

"Det jag känner är att jag ljuger om jag säger att det inte är farligt att sova själv. Fel jag vet.
Ska ta tag i saken när jag känner att vi orkar. Man är så lat", skriver du.

Nu måste jag gräla på dig. Vad är detta för dumheter Du känner att du ljuger om du säger att det inte är farligt att sova själv Jaså Och vari består faran för Maja Utsätter du ditt barn för livsfara

Skäms Din uppgift är att betrygga ditt barn, lugnt och säkert. Fixar du inte det, ställer du inte det kravet på dig själv att kunna det, hur i fridens dar ska du kunna förklara och försvara det för lilla Maja en vacker dag, när hon anklagar dig för att - faktiskt - ha lurat henne och ljugit för henne

Och hur ska du kunna förklara och försvara det för dig själv

Skärpning nu Se mitt förra svar och tänk, tänk