Jag tror jag behöver lite barnvänliga och kloka åsikter från er:
Storasyster fyller 4 i augusti och lillebror fyller 2 i september. De delar rum och har haft samma schema nu sedan lillebror fyllde 1.
natt 19:30-07:30,
vila 12-13:30
storasyster har varit rejält trött hela året så hon har fått ha den långa vilan. I synnerhet då hon inte har sovit på dagis alls de dagar hon gått där.
lillebror är en mycket livlig prick som har svårt att varva ner till vila och nattsömn.
Som det är nu tar det över en timme för dem att somna på dagen (vilket ofta resulterar i att jag bjuder på lite extra sömntid för att de skall orka med eftermiddagen) Likväl somnar de först vid 21 på kvällen.
Problemet är nu deras partaj innan de somnar, samt extremt ljudkänsliga nya grannar som flyttat in för en månad sedan men hunnit springa upp till oss redan flera gånger och påpekat att barnen har för mycket ljud. (både då de är vakna och leker i lägenheten, och då de skall somna, och då de vaknar på morgonen)
Hur sjutton skall jag bemöta dessa grejer utan att det blir spring i rummet och underhållning från min sida?:
- Lillebror sparkar i spjälsängsbottnet med sina ben och stör grannarna.
- Lillebror illtjuter och stör grannarna då han tex. försöker få av sig pyjamasen (vi har börjat lägga den avigt eftersom han började klä av sig pyjamas och blöja och kissa i sängen)
- Storasyster smyger omkring i mörkret och drar en massa leksaker in i sin säng och ligger och leker med dem i mörkret (detta stör inte grannar, men det tar sån tid för henne att somna då hon pysslar med en massa annat)
- Nu har ungarna börjat snacka med varann också och triggar varandra till sånger, diskussioner, pruttljud - ja all slags verbal kommunikation (följd: lång insomningstid)
Mig stör det inte ett dyft att de stojar och bankar (förutom att deras sömn blir för kort), men eftersom grannarna börjat springa hos oss har jag tappat självförtroendet och börjat tro att jag är en dålig mamma som inte har pli på sina barn
Jag tänker mer att stojet är en fas och att de tröttnar på det hela då det inte väcker reaktion hos mig. Nu om jag börjar springa in hos dem för att få slut på tjafset så blir det en ännu större grej. Tänker jag helt fel?
Jag har funderat på att lägga lillebror tidigare, men de dagar han är ensam hemma med mig tar det likväl ganska länge för honom att somna. Kanske värt ett försök?
. 
. Med storasyster hade jag bara gått in tagit grejorna och gått ut med ramsan. Kanske en skärm mellan sängarna vore en god idé? De hör ju visserligen varandra ändå men jag tror det skulle vara bra för att avskärma dem från varandra. 
).
Så pyjamasen har varit ett måste hittills.