Mitt första inlägg här på forumet som har varit så mycket till hjälp. Jag har läst Sova hela natten. Har en pojke, 2,5 (kurad vid 8 mån) som sover i samma rum som lillasyster, 11 månader. Lillasyster sover bra, förutom att hon väcks tidigare av storebror.
Jag vet egentligen inte varför jag skriver här på forumet eftersom att det känns som att jag läst alla inlägg i forumet som gäller detta men får ingen hjälp av det.
Storebror sov hur bra som helst, somnade själv, sov hela natten etc. fram till att vi slutade med nappen för 6 månader sedan (jag vet, men visste inte då). Då var det väldigt jobbigt ett par månader eftersom det tog uppåt 45 minuter för honom att somna, han var arg eller glad (låg och sjöng) i perioder men han stannade i sängen och somnade ensam. Helvetet bröt loss under julledigheten när han konsekvent lärde sig att kliva ur spjälsängen (som är kvar) och började trotsa något extremt.
Nu sover han 9-10 timmar per natt och vi har lyckats få till dagsömnen okej (sover också på dagis) men genom att somna i vagn senaste veckorna när hemma. Detta blir förstås en ond spiral med mer trots.
Det är stört omöjligt att få honom att stanna i sängen numer. I början fungerade att sitta på stol utanför till han somnade. Men när det var dags att lämna stolen innan han somnade märkte han det och hoppade ut. Sedan har jag kört (i omgångar, veckor i sträck) att gå därifrån och han fick hoppa ur sängen men att jag ledde honom tillbaks och han fick klättra tillbaks själv (det ÄR svårare att klättra i än ur). Detta tog först 1,5 timmar sedan reducerades tiden lite grann men efter några dagar fick han ny energi och hittade på nya knep - riva ur leksaker, bokhyllan och nu det senaste - att hoppa ned till syrran (vilket tar två sekunder från säng till säng). Vad jag än hittade på hade han ännu mer knep än vad jag hade - taktiken blev ohållbar.
Inte nog med att sänggåendet har varit ett stort problem. Han vaknar konsekvent för tidigt också. Väckarklocka fungerar inte. Satte den först på 06.30 men han vaknade innan. Flyttade sedan fram klockan varje dag men eftersom han vaknade tidigare varje dag har jag bara enstaka gånger lyckats få den att ringa innan han vaknar (05.30 känns lite för tidigt). Klassisk musik hjälper inte mot att hoppa ur sängen på morgonen. Det han gjort senaste veckorna är att han pigg som en lärka hoppar ned till syrran som vaknar. Det går att få henne att somna om men inte en enda gång (inte en!) har jag fått honom att somna om och det blir tio gånger svårare att få henne att somna om och därmed båda om en av dem är vaken.
Vi har testat olika tider att gå och lägga sig - ofta om vi börjar klockan 18 så har det ibland tagit över två timmar att somna. Vid några tillfällen har vi faktiskt fått honom att somna runt kl. 19 och ett par gånger innan klockan 19 och UTAN undantag så har han vaknat rekordtidigt nästa morgon - tvärtemot alla tips om att lägga sig tidigare gör underverk för att sova längre på morgonen. Vi har testat att lägga oss senare men det verkar också göra att han vaknar tidigare. Jag kan räkna på ena handens pekfinger de gånger han sovit längre än klockan 7 sedan nyår.
Självklart har vi senaste månaden "gett upp" och fått honom att somna i vår säng (vilket också tagit över en timme). Senaste veckan har vi suttit bredvid hans säng på en stol och hållt hans hand, vilket alltid tar minst en timme, även om han är på väg att somna på en gång så fortsätter han genom någon obeskrivlig kraftkälla att hålla sig vaken. Men nu fungerar inte ens det - han trotsar en rakt i ansiktet när man sitter där.
Social delaktighet har vi prövat och det går sådär. Han vill hellre leka med bilar men när vi konsekvent fått till att han hjälper till så är inte skillnaden stor.
Jag kan nämna en sak till - jag upplevde en stor positiv skillnad (som inte höll i sig i och för sig) när jag slutade med ramsan och "goddag yxskaft-svaren" och pratade till honom som en riktig människa. Han är ganska verbal och då kändes det rätt att prata med honom i stället. Självklart inga konversationer eller svar på frågor och attityden har alltid varit att "nu ska vi sova, ingenting annat".
Jag förstår att allt är en ond spiral och att flera månaders sömnunderskott gör trots och sömn ännu sämre - men nu håller jag på att gå under.
Jag passar på att ställa frågan om hur det fungerar med diplomerade kurare som jag nu funderar på att ta hjälp av. Är det bara att kontakta någon för att få hjälp - även med så stora barn?
Ja, hoppas att det finns ytterligare hjälp att få härifrån
Hej kära tomas2barn 
). 
hur "verbal" han än är. Ni måste ta ledningen. Ni måste i handling tala om hur det ska vara. PÅ NATTEN SOVER MAN. Ingenting att snacka om, om man säger 
Minns att utan publik blir det ingen föreställning.
Och tro mig, när han väl får det, under er säkra ledning, kommer han att reagera med lättnad. Då år hans förtroende för er återställt.
. Ditt bemötande till hans agerande måste vara kristallklart så du vet vad du ska göra utan att behöva tänka. När din attityd av självklarhet faller på plats så kommer han att märka det också, det är då resultaten kommer. Verktygen jobbar inte i sig själv bara, det är personen bakom som gör skillnaden 
.