Änglar och auror..

[Annelie H]

Hello alla!
Idag hejar vi på "sverjet" som min prins sött säger..hahaha !!!

Skämt åsido..Hur många här ute tror egentligen på Änglar? Lite tokig fråga kanske...men jag har vissa funderingar. Ungar är ju så fräscha, så oförstörda och öppna.
Var ute och gick för ett tag sedan med min 3½ åring. Plötsligt så stannar han och börjar le och bara står där. Jag frågar självklart vad han gör, lite nyfis blev jag ju! Han svarade mig...mamma, jag tittar på ängeln där borta! Ja haaaa, svarade jag. Tittade väldigt koncentrerat jag med. Såg inte ett skvatt men däremot var månen framme så jag sa..ah haaa, är det MÅNEN du ser??
Varpå den lilla herrn med en förskräckligt förnärmad min svarar, mamma, jag sa ju ÄNGEL! Jag frågade..hur ser den ut? Då suckade han djupt, log och sade...väldigt vacker mamma, så väldigt vacker..och traskade vidare!

Ok, jag erkänner... Jag tror på änglar och en annan verklighet kanske där vi både har en aura osv och healing och allt sånt där...(men har valt att stå med fötterna på jorden och inte flumma i väg).
Det är inget jag överför på barnen utan de har sin egen väg att vandra och att upptäcka saker. Men iaf..en annan gång var pojken JÄTTELEDSEN..kommer springandes och säger.."mammaaaaa du måste trösta mig!!!" Varpå jag självklart börjar och han blev ÄNNU argare och fullkomligen skriker "inte såååååååååååååååååååååå" Så tog han handen om handen på mig..och började dutta cirka 15cm OVANFÖR sitt eget huvud, släpper min hand, blundar (jag fortsatte) och så suckar han djupt, slappnar av och säger...åhhhh så hööööönt..kack mamma och vandrar vidare...
Nä, nu har jag kacklat här för första gången och jag hoppas att jag inte får ngn "tokighetsstämpel" i pannan..hahaha Är lite nyfiken på om ngn annan därute har egna erfarenheter av barn och andlighet?

[Gäst]

Inte är du tokig, inte - även om du nu tänker heja på Sverige i hockeyn. Hur man än ser på det hela så finns det en given vinnare - min Hugo. 8)

Åter till barn och andlighet: kan varmt rekommendera Elizabeth Kübler-Ross böcker - speciellt boken "Om barn och döden". Där hittar du ett och annat som är inne på samma spår. Barn vet. Problemet är att vi inte lyssnar.

[Annelie H]

Tack Päivi!
Jo, jag vet att jag inte är tokig... Var och en har sin egen verklighet och i min existerar det som jag nämde ovan. Jag tycker att det är oerhört farcinernade att lyssna till mina barn, utan att blåsa alltför mycket liv i vad de faktiskt säger.
Jag tror på energi och att de flesta människor faktiskt känner av det. Ingen ifrågasätter att vi kan skicka radiosignaler etc över hela jorden, men skicka healing, då du! (haha).
Min tolvåring, en helt underbar underbar ung man...kommer direkt, utan att jag sagt något om jag tex har ont i huvudet och frågar vänligt..."Vill du att jag lägger mina händer på ditt huvud mamma"? Helt underbart..

[Gäst]

Hockeyn = suck.

Vad gäller barn och andlighet: jag är helt på samma linje som du. Tro inget annat. 8) Får jag tipsa om mer bra läsning? Tack!

Neale Donald Walsch; s serie "samtal med gud" volym 1- 3. Helt underbara böcker som får en att tänka efter. Rekommenderas varmt. Och har visst med barnuppfostran att göra - också!

[Krümel]

Åh, vad häftigt med barn som är så känsliga! Jag tror också på "allt möjligt" andligt. Klart att det finns änglar! Själv är jag tyvärr inte ett dugg "känslig" utan väldigt jordnära. Om Lovisa visar några tendenser till att vara mer känslig än vanligt skulle jag bara tycka att det är kul!
Hennes pappa är iallafall mycket mer "känslig" än jag. Han har lätt för att meditera fastän han inte ens visste att han gjorde det. Han kan liksom "flyga iväg" och se sig omkring!
Intressant ämne det här tycker jag!

[mari]

När min äldsta var fem månader ställde jag henne i barnvagnen utanför en affär i några sekunder, skulle handla en småsak.
När jag kom tillbaka jollrade hon.
En allvarlig man ställde sig framför mig.
- Det är ditt första barn eller hur+
- Ja hur så?
- Jag hör att hon pratar med änglarna. Du ska vara medveten om att det gör små barn jämt. Lämna henne inte ensam i vagnen så där.
- Nähä, sa jag.
Kanske behöver jag inte tillägga att hela jag skakade.

[Gäst]

fast... det här förstår inte jag. Hur menade han? Alla små barn pratar med änglar. Det är väl trevligt? Varför får man inte lämna dem ensamma? Är det farligt att prata med änglar? Och om Herr Hugo alias Alligatorn (se annan tråd) pratar med en ängel när han har ensamlek så hoppas jag att det är hans högst personliga guide... 8) Vad är problemet? :-k

[Annelie H]

Hej!
Jag är HELT övertygad att denna man faktiskt helt simpelt menade som varm medmänniska att INTE lämna barnet ensamn utanför affären..och inte för att hon pratade med änglarna...mannen kunde ju inte veta att du säkerligen hade superkoll och bara var borta en plutte kortis...Det var med all säkerhet medmänsklig oro han visade. Att han var öppen och hörde din dotters konversation var ju fint.
Som "öppen" människa har man ett visst ansvar i min verklighet och man kan inte bara hoppa på någon och säga "hörru, snygg ängel du har bakom dig" eller dyligt. Inte alla tycker att det är kul och i ditt fall blev det ju lite omtumlande..

...När man läser energi eller helt tydligt ser auran, har man verkligen ett stort ansvar då all information om en själv finns där...och om det är meningen att man skall se eller höra sina änglar så tids nog lär man sig det..änglarna ger inte upp!

Jag hoppas innerligt att din dotter fortsätter sina konversationer och om hon någon gång säger någonting om det så är mitt råd, att humma med och inte prata bort det som fantasier..det är så barnen våra behåller sin oskyldiga öppenhet...men som sagt, detta är MIN verklighet och vi har all vår egen...stor kram till Er!

[Nancy]

Åh vad spännande läsning

När Leia var pytteliten drogs hennes blick alltid till ett helt tomt hörn vi har i vardagsrummet. Där finns absolut INGET att se på, bara ljusbeige väggar. Ändå tittade hon dit så fort hon fick chansen.

Sen är det de där stunderna av KONTAKT När man ex ligger bredvid varandra, pratar och skojar. Plötsligt stillnar hon med hela kroppen och tittar på mig med en blick som utstrålar både kärlek och visdom. Då känns hon som allt annat än bebis, ja nästan äldre än jag själv. Det är både vackert och hissnande på samma gång

[miar70]

Inne i ett nyfött barns ögon finns hela världens visdom, svaren på alla frågor och den oändliga kärleken. Att se in i att nyfött barns ögon, är som att se alla frågor och alla svar på samma gång, och man kan bara vara tyst och känna... Livet har en mening, det förstår man då...

[mari]

Tillbaka till min änglahistoria.
Men ja gminns att jag tänkte
-Hjälp änglarna vill ha tillbaka henne. Det är det han försöker säga. Och så handlar jag något oväsentligt i affären medan jag har henne utanför.

[Annelie H]

Vilken jobbig känsla det måste ha varit Mari. Jag är fortfarande övertygad om det jag skrev, medmänsklig oro bara...

[Krümel]

Vet inte om det hör till den här tråden men slänger in min fundering här iallafall!
Vad tror ni om sk kolikbarn? Min systers barn har definitivt inte kolik men nog har de haft struliga kvällar allt. Och de har verkligen gjort som man "ska". Attityden är på plats tycker jag iallafall, men ändå är inte dottern alls lika nöjd som min dotter var. Jag tror att vissa barn helt enkelt har lite mer med sig i "bagaget" än andra och att det därför helt enkelt inte är lika lätt för dem att komma till ro. Är det någon som har några funderingar om det här?

[Ebbab]

När jag läser den här tråden kan jag inte låta bli att tänka på en episod som min mor berättat för mig.
Min farfar var döende och min far var där och vakade. Jag var 3,5 år. En natt satte jag mig upp (jag sov i samma rum som mor) och pratade till farfar. Därefter la jag mig ner och fortsatte sova. Mor tittade på klockan och tänkte att "Nu har farfar gått". På morgonen ringde pappa, mor förekom honom och frågade om farfar dog i natt kl...(vad det nu var). Far tystnade, och sa sen att det stämde.
Min farfar var inte en särskilt god man, och jag kan bara minnas att jag var lite rädd för honom. Mor tänker att han säkert ångrade ett och annat när han dog, och att det kanske var därför som vi fick kontakt.

Kan bara tillägga att denne händelse faktiskt stör mig lite grann, eftersom jag i övrigt är ganska "vetenskapligt" lagd. Min mor är också en väldigt jordnära människa.
Har andra här varit med om liknande?

[Kit]

Änglar, auror och varsedrömmar? Ja, inte vet jag, men något märkligt hände en gång och en gång till.

Jag drömde att jag befann mig i ett större sällskap med många människor, som minglade. En man i brun kostym trädde fram tydligare än andra. I drömmen figurerade även tre röda prickar.

Jag skrev ner allt omedelbart när jag vaknat. Gick till jobbet. På eftermiddagen sker ett rån på NK-varuhuset här i Malmö. En väktare blir skjuten. Vid den här tiden fanns två olika vaktbolag. Det enas personaluniform var brun, det andras hade tre små röda prickar i sin logotype, "de tre lingonen"...

En annan gång drömde jag att jag läste igenom min chefs manus, som jag skulle renskriva. (I verkligheten arbetade jag som sekreterare) Jag kunde läsa alla hans kråkfötter utom en förkortning: ATG. Jag frågade honom vad detta betydde. Han svarade "Aktiebolaget Trav och Galopp!"

Som vanligt skrev jag ner drömmen, när jag vaknade. Gick till jobbet. Kom hem. Hade fått post. På ett kuvert stod ATG. Det visade sig att en bekant, min biologiske fader, hade spelat på hästar på Jägersro - i mitt namn.
Tyvärr gav det ingen utdelning.

Jag kan inte påstå att jag tror på varseblivning. Jag kan inte heller hävda att det inte finns. Jag vet min själ inte vad jag ska tro!