Jag har ett smycke här hemma som jag har ärvt av min far. Den är tänkt som brosh för män - en att fästa på en ulster, kanske. Min farfarsfar gav den till min farfar när han blev färdig i militärskolan. Den är formad som två vackra bokstäver: KH, (farfars initialer) och på baksidan står "från far 1922". Senare fick min pappa den, eftersom han hade samma initialer. Och så småningom fick jag den, efter att pappa dött.
När Hugo var sådär tre månader började då min man skriva ner gossens släktträd. Han har ett fint program för detta på datorn. Vi har båda papper på folk till 1600-talet, så det är ett projekt.
Hans projekt, tänkte jag, och kikade ibland över axeln, och kommenterade lite finsk stavning och så...Så en dag sov jag middag samtidigt med Hugo. I drömmen träffade jag farfar (som jag aldrig träffat live) och en del andra äldre släktingar.
Farfar kom fram och tog i hand. Finklädd var han, som förr i världen, när man ska till fotografen. - Du vet väl att det finns en sak till som du ska ge till gossen, sa han, och tittade allvarligt på mig.
Där vaknade jag. - Vaddå, tänkte jag sömnigt. Och så kom jag på det.
Broshen. Farfars brosh. Har initialerna KH. Vad döpte vi Hugo till? Jo, Kasper Hugo. I den ordningen. 8-[ Jag kan lova er en sak: det sista som jag tänkte på när vi funderade på namn åt gossen var farfars smycke - jag hade glömt bort att jag hade den.
Slump? Sammanträffande? Att vi ger gossen initialer som ger honom möjligheten att använda ett gammalt släktsmycke som sin egen?
Hhhmmm... Jag röstar på att han får den som 17-års present 2022...
