Hej kära Lollo0058
Jag är så ledsen att du aldrig fick svar sist
Du måtte ha fallit mellan alla stolar vi har. Förlåt!
Lollo0058 skrev:Ni måste boosta min attityd. Snälla få mig att inse att det går.
Visst går det. Allting går, förutom trähästar och nyfödda barn
Det är bra att du tagit till dig vissa insikter. Eller ni, hoppas jag man kan säga, du och barnafadern. Som båda är ansvariga för lillans välbefinnande. Som INTE stavas "minsta motståndets lag", vilket du förstått, ej heller tröst i soffan när man varit sjuk.
Små barn ska lugnas där de ligger. Det är grundprincipen i Sova hela natten-kuren.
"Räddar" man små barn från den egna sköna sängen så fort de ställer en fråga, så fort de anfäktas av oro, så fort de haft en ond dröm, så fort världen om natten inte är totalt underbar i alla stycken - så får man garanterat:
Barn som tror att det är synd om dem (vilket är farligt i sig - är det synd om mig så är det ju något som är fel med mig, eller hur
Kanske till och med livshotande fel
)
Barn som tror att sängen, den egna, sköna sängen, är farlig - bildlikt talat ligger vargen och väntar i den med dreglande käftar, så fort jag närmar mig den, för det har mamma och pappa "sagt"
I handling.
Och små barn gör som vi lär dem.
Hon var
lätt att lägga, hon
älskade sin säng, skriver du, men så drabbades ni av Styra-och-ställa-sjukan
Ni kunde inte låta henne vara i fred i sin älskade säng. Ni var tvungna att lägga er i och ändra på saker. På ren svenska var ni slarviga och respektlösa
Det verkar ni ha förstått nu, och det är bra =D> Jämförelser med storasyskonen har bara förslöat er. De sover inte åt sin lillasyster. Som är en högst egen person. Det är varje barn, hur många man än får.
Och man kan lära sig mycket av de små. Inte bara tvärtom! I mitt fall var det just tredje barnet, som förändrade världen (nåja...). Hon "uppfann" Standardmodellen. Hon nöjde sig inte med mindre. Med de två första flöt allting på bra, liksom bara som det skulle - lite väl bra med nummer två, kanske, som var en sjusovare från start och fick väckas till vartenda mål - men den tredje? Panik och katastrof
Jag slet mitt hår, bokstavligen. (Jag har beskrivit det i Barnaboken, liksom själva vändpunkten.) Detta lilla barn "tvingade" fram Standardmodellen och blev tvärnöjd. SM blev en modell för spädbarnsvård som visade sig högst användbar som riktlinje alla mina följande sex barn igenom. Och inte nog med det - hundratusentals föräldrar och späda barn världen över har haft oskattbar hjälp av hennes högst omedvetna välgärning
Detta är den mest betydelsefulla insikten din lilla har gett dig:
Lollo0058 skrev:Vår älskling sover alldeles för lite för sitt eget bästa.
Om och när nu detta går in i era trötta huvuden ordentligt, fastnar där och formar sig till en ledstjärna med stort L - att
Lillan måste få sova gott sina tolv timmar för sitt välbefinnandes skull, för sin goda utvecklings skull, för sin livslust och iivsglädjes skull, för sin goda aptits skull, ja, för sin egen lyckas skull - då kommer ni att lyckas med kuren. Den här gången \:D/ Annars inte. Är jag rädd.
Gör ett litet tankeexperiment, tycker jag:
Säg att ni nu verkligen kurade henne efter konstens alla regler, under fyra nätter och en uppföljningsvecka - för nej, en liten minikur skulle knappast förslå här, för någon längre tid, eftersom ni har vräkt över henne så många motsägande besked så felriktat energiskt och så länge, att hon nu är närmast förbi av förtvivlan bara natten närmar sig - och säg att ni nådde det underbara resultatet, med en liten flicka som så gärna lät sig läggas i sin sköna säng, ja, som rentav längtade dit, som sov hela natten 7-7 (säger vi) och vaknade glad som en lärka - då vore ni nästan framme vid julafton, när uppföljningsveckan var slut.
Och då, när hon sov så fint - skulle det inte vara synd om hon inte fick vara uppe lite längre på julaftonskvällen, som alla andra
Eller skulle någon av er verkligen skratta upp henne och gå och lägga henne klockan sju, mitt i julklappsutdelningen och dess lekande efterspel
Varför då, i så fall
Hur skulle vederbörande förklara det för alla andra, som möjligen var där och tyckte just det förra alternativet? "Stackars barn, ska hon inte få vara med och fira jul!" :^o
Gör det här tankeexerimentet noga, tillsammans, du och pappa, och se vad ni kommer fram till!
På allvar.
Jag kan förstå om du tycker jag låter otrevlig
Men vi vill inte se ett misslyckande till i raden. Vi vill inte se mer slarv och respektlöshet. Vi vill se ett anammande av teorierna bakom SHN, inte bara av verktygen. Vi vill se en genomgripande positiv förändring i själva Attityden.
Valet står mellan att långsiktigt bevaka sitt barns intressen och att kortsiktigt se till sina egna, för stunden.
Kura efter jul? Kura nu genast meddetsamma? Inte kura alls
Tala om för mig, så tar vi det - eller tar det inte - därifrån
O:)
