Komma till ro i egen säng efter slut med napp

[Johannaak]

Hej. Vår dotter blir 5 månader idag, för lite mer än en vecka sedan slutade vi med napp. Hon använde bara nappen när hon skulle sova, sömnen på nätterna har blivit bättre och hon kan somna om själv om hon vaknar till.

MEN, att få henne att komma till ro i sängen har blivit omöjligt hon svarar inte på buffning längre och blir bara mer arg om man försöker. Så det enda som funkar är vagning. Första dagarna gick det bra då kunde hon somna i sängen men inte nu längre. Dock känns det som att vi har hamnat i vagningsträsket då hon skriker upp sig så fort jag lämnar vagnen. Försöker att bara gå dit snabbt och svara med att jag finns där och hon tystnar på 1-2 drag men så fort jag slutar börjar hon igen, har även försökt att avvakta och se om hon lugnar sig men inte. Någon som har varit i liknande sits eller har tips och råd på vad vi kan göra?

Hälsningar Johanna

[annawahlgren]

Hej kära Johannaak

Nappen är jag rätt säker på att hon har glömt (skönt att ni lät henne slippa den sömnstöraren =D> ) men någon form av lugnande behövs, tydligen, och då är ju vagningen oslagbar. (Buffandet irriterar henne bara, hon VILL ju sova men kan inte, genast och meddetsamma. Hon tycker nog du tjatar )

Se det som en övergångsperiod (kort) då du vagnar henne lugn så att hon till slut kan somna själv så skönt.

När hon sovit i tio minuter (inte tjugo) kan du lyfta över henne i sängen, snabbt och enkelt utan kommentarer och utan att fastna vid sängen. Är du skicklig märker hon inte ens av förflyttningen.

På senare år har jag utarbetat en detaljerad teknik för räddning undan vagningsträsket Den har visat sig mycket effektiv. För båda parter.

:-({|= ANNAS ANTITRÄSK-LATHUND :thumbsup:

1. Vagna med beslutsamma, kraftfulla, klart rytmiska tag. Tänk LUGNA, inte trösta. Skjut vagnen ifrån dig och dra tillbaks med en liten knyck, skjut iväg den igen och dra tillbaks den, SJU GÅNGER. Räkna högt för dig själv: ETT - skjut ifrån. Å - dra tillbaks. TVÅ - skjut ifrån. Å - dra tillbaks. TRE - skjut ifrån. Å - dra tillbaks. Och så vidare, till och med SJU. Stopp.

2. "Slå ner" på handtaget så det hörs, även för barnet, och skaka det från sida till sida SJU GÅNGER. Låt "slaget" höras inför varje skak. Rörelserna är rejäla, inte vädjande försiktiga. Tänk BESKED. Tänk svar, inte frågor (från dig själv)! Räkna högt också nu. Här går det förstås snabbare än när du vagnade: ETT, å TVÅ, å TRE, å FYR, å FEM, å SEX, å SJU! Stopp.

3. Vänd och gå, genast, gärna till intilliggande rum. Ställ dig där och gör om proceduren exakt likadant, fast med imaginär barnvagn. Skjut ifrån, dra tillbaks, räkna högt under tiden: ETT, å TVÅ... hela vägen till SJU. Stopp. Slå ner det inbillade handtaget sedan och ge det sju snabba, rejäla skak från sida till sida medan du räknar högt, igen: ETT å TVÅ å TRE... osv, till SJU. Stopp.

4. Titta på sekundvisaren före och efter. Hur lång tid tog det? Mig tar det exakt 30 sekunder att vagna så här (inklusive efterföljande skak). Vad tog det för dig Detta är psykologiskt viktigt att veta. Barnet kanske skriker som en stucken gris borta i vagnen, nämligen. En halv minuts skrikande går dock att leva med! För er båda. En halv minuts skrikande är inte detsamma som en halvtimmes hysteri, även om det kan kännas så för ett blödande modershjärta

5. Gå nu tillbaka och vagna en omgång till, precis likadant. (Vi förutsätter alltså att lilla älsklingen verkligen skriker igen.) Räkna till SJU igen, gånger två. Sedan stopp, vänd och gå. Hur många sekunder tror du att du tar på dig för att gå ut ur rummet, in i nästa och påbörja din 30-sekunders imaginära vagningssession, med armen och handen arbetande i luften medan du räknar högt för dig själv? Fem? Tio? Låt säga sju-åtta. Lika lång tid behöver du på dig för att gå tillbaks till vagnen och påbörja nästa vagningsomgång. Sammanlagt är du då borta från vagnen i 45 sekunder. Inte heller det är någon särskilt lång tid, även om barnet skulle skrika hela den tiden. Vi kan till och med "bjuda" på en hel minut, även om jag personligen helst inte går med på det.

6. Nu har du börjat BACKA. Du har nämligen INTE vagnat längre än du vagnade. Är du med Du vagnade med skak i 30 sekunder (säger vi). Du var borta från vagnen i 45 (säger vi). Det betyder att du inte vagnade under längre tid än du vagnade, även om det bara är frågan om 15 sekunder. De sekunderna räddar dig från vagningsträsket

7. Och de räddar lilla barnet från detsamma. Blixtsnabbt lär sig nämligen den lilla eller lille att LUGNANDET, dvs vagningen - som inte är kopplad till person - kommer tillbaka, och tillbaka, och tillbaka, så länge som det behövs. Det vill säga tills lilla älsklingen verkligen är lugn och i allsköns ro kan somna själv. I stillastående vagn eller rörlig vagn. Bådadera blir alldeles i sin ordning, och man - barnet - behöver inte vakna till så fort vagnen står stilla och tro att - undra/fråga om - något är farligt eller fel. Vilket det ju inte är

8. Bra att veta och förstå: Principen för vagningen är densamma som för ramsan. Lugnandet får sista ordet, hur lång tid det nu än tar, hur många omgångar man än får vagna/ramsa, och det tar aldrig mer lika lång tid som allra första gången.

Barnet lämnas ALDRIG att skrika sig till sömns. Lugnandet får ALLTID sista "ordet" - utan ord för de små Skräpen (vagnandet), med ord för de något äldre kollegerna (ramsandet).

Principen är övergripande densamma för SHN, Sova hela natten-kuren: MAN LUGNAR BARNET DÄR DET LIGGER.


O:)

[Johannaak]

Tack Anna för den beskrivningen, ska genast anamma det. En grej bara, ska jag använda ramsan i slutet eller bara vagna?
Lyfte över henne till sängen i början men har även nyss tagit bort maten kring 5-6 så att hon ska sova till 8 så därför har hon fått ligga kvar i vagnen eftersom hon vaknar än. Är det bättre att lyfta tillbak till sängen och sen till vagnen på morgonen om hon vaknar? Det är ca en vecka sen och hon vaknar fortfarande till så att jag måste dra i vagnen några gånger för att hon ska somna, borde hon inte vant sig eller kan hon behöva mer mat?

[annawahlgren]

Mer mat behövs alltid, höll jag på att säga. Och sa jag. Tratta i för kung och fosterland!

Sover hon fint i vagnen kan du absolut ha henne där en vecka till eller så, men vi vill ju inte att hon ska ramla ur den. Jag tror du får ordning på morgnarna inom en vecka. Mer mat och effektivare vagning är receptet

Vagningen enligt den här modellen fungerar som ramsande. Du kan absolut ramsa lite tyst och fint när du går från vagnen, ungefär som du väl ändå slänger ur dig ett "godnatt" till folk som ska sova, men nödvändigt är det inte. Gör det x 3 eller 4 som en mjuk liten rytmisk sång! Ramsan går in "bakvägen". Även om barnet sover och man inte tror det, därför att den är s tyst.(Här, alltså, inte "alltid"!)


O:)

[Johannaak]

Tack för hjälpen, det fungerar redan lite bättre Hur länge brukar det ta innan dom små kan komma till ro utan vagnen som hjälper?

[annawahlgren]

Det gläder mig =D>

Hur länge? Omöjligt att säga [-o<

Men jag har mött massor med föräldrar genom åren som tackat mig för Barnaboken (den första kom 1985, den aktuella nu är från 2008) och som lovordat den i alla möjliga förtjusta tonarter: "Det fungerar ju! Allting tog precis tre dagar!" O:)

Man får förstås veta vart man vill komma här i världen och inte förvänta sig att lilla barnet ska göra jobbet åt en. Små barn är vanedjur av Guds nåde och gör som man lär dem. Fortsätter du att vagna var 45:e sekund i evigheten, lär du få fortsätta med det i evigheten [-X Och det är ju inte så bra. För lilla barnet heller. Poängen var ju att den lilla / lille skulle somna fint själv.

Lugnar - vagnar för att lugna - gör man alltså bara om och när det behövs, när barnet är oroligt, skriker och ställer frågor. ("Är det farligt att ligga här? Kommer vargen och tar mig nu?" Med sitt effektiva lugnande ger man det betryggande beskedet: INGEN FARA HOTAR.

Så du fortsätter alltså "backa" genom att låta det gå allt längre tid mellan vagningarna, och då är det inte klockan du störtar dit efter. Du störtar dit efter BARNET, som du ju ständigt avlyssnar med ditt tredje öra (Det där särskilda barnaörat, som stannar kvar hos barnet medan de två andra sitter fast på huvudet.)

En liten tumregel:

Man ingriper inte när inget ingripande behövs, och man letar inte bekymmer där inga finns.


O:)