Underbart
Tacka vet han sin egen trygga säng
Undras om det var "läskigt" för att ingen höll koll på vargen?
Eller för att HAN inte höll lillasyster under beskydd?
Jag minns en gång för väldigt många år sedan då jag hade sex små barn, bara en hade börjat skolan. En natt kom en liten febervarm typ och ville ligga i min säng (som var stor, men ensamstående var jag). Det gick ju förstås för sig. Kändes lite... mysigt, ja. Strax kom nästa unge, också småkokande av feber, och strax en till. Fortfarande mysigt... De gnällde inte, somnade bara så fint. Så kom en till, och då vaknade den lille minste i sin spjälsäng, av rena grupptrycket antar jag. Så honom fick jag lyfta dit (också han kokande av feber). Slutligen krängde sig de två äldsta också ner i sängen, lika varma om pannan och röda om kinderna. Då började jag koka själv, inte av feber men av den församlade hettan! Nu var det ju trångt dessutom. Så jag krånglade mig försiktigt ur sängen och trodde, i min fåfänga enfald, att åtminstone någon skulle försöka hindra mig, gripa tag i mig och gnälla: "Mamma....!" Inte då. Tvärtom fick jag en blick från skolungen, som inte genast hade somnat om, som sa inte bara: "Du får inte plats" utan också: "Stör inte, vi vill sova i fred! Gå och sköt ditt!"
Så var det mammas tröst och mystrygghet de var ute efter? Nej, men sängens. Tryggaste stället på jorden. Förutsatt att jag flyttade på mig. Och höll vakt utanför dörren, utanför "boet", kan tänka
