Jag måste ju bara få fråga, varför krävs din fysiska närvaro för att stoppa om och "söva om" dina barn?
du har liksom backat bandet och fastnat här i kuren som många gör....
Om och när du bestämmer dig för att genomföra Sova hela natten-kuren, kommer du att se att det inte är särskilt svårt att lugna ens ett hysteriskt skrikande spädbarn - när du bara vet hur du ska göra.
När du lyckas med det, då växer självkänslan!
Och då kan du frestas att slå dig till ro, för nu har du ju kommit på knepet. Nu vet du hur man ska göra: inte ta upp barnet, utan lugna det där det ligger. Och titta så bra det går! Du kan!
Ja, det kan du. Men du får inte stanna där, säger jag, glädjedödaren. Du måste gå vidare. Du måste, utöver lugnet, också förmedla säkerheten. Lilla barnet kommer inte att nöja sig med mindre.
Kommer vargen och tar mig nu? frågar sig länge än det lilla barnet. Så även om lilla magen är mätt - och det måste den vara; ja, mer än mätt! - så måste barnet invaggas i en absolut känsla av säkerhet till liv och lem. Det räcker inte med lugn för stunden.
Därför får du inte nöja dig med de första två nätternas i och för sig underbara genombrott, när du med hjälp av verktygen lyckas förmedla lugn till ditt lilla barn, så att hon eller han kan sova. Stannar du där, och tror att saken är klar därför att du nu kan buffa barnet till tystnad eller vagna barnet till ro, kommer redan tredje eller fjärde natten att försätta dig i osäkerhet.
Barnet låter sig visserligen lugnas, så länge du tillämpar verktygen, men vaknar då inte alltmer sällan, som det var tänkt, utan allt oftare - igen. Varpå du buffar igen, vagnar igen, solfjädrar igen och ramsar för allt vad tygen håller ... Och innan du vet ordet av finner du dig stående hos barnet halva (eller hela) natten - igen. Barnet har alls inget emot behandlingen, verkar det som, men protesterar så fort du försöker sluta. Barnet sover inte alls hela natten!
Så varför fungerar det inte, frågar du dig, fastän det började så bra? Vad gör jag för fel?
Osäkerheten har slagit klorna i dig - igen. Det är därför det inte fungerar. Osäkerhet är motsatsen till säkerhet.
http://www.annawahlgren.com/index.php/v ... r-trygghet
Så med detta i bakryggen anser jag att du behöver "kura klart" även stora barn. Barn när de blir större ställer bara frågor mera i "Påstående form" som, törstig, kissnödig, rädd, spöken, osv... Men de är fortsatt bara frågor, som måste besvaras med säkerhet. De kommer inte nöja sig med annat. Barn är smarta, de kan lukta till sig minsta osäkerhet eller ställa frågor i olika perioder, min son ställer och ställt massor, det har varit kissnödig, spöken, katten måste sova hos honom, ja allt tänkbart. Ju mer jag varit tillmötesgående, desto mera konstrande har det blivit. Jo för det är liksom inte svaret på frågan egentligen. 8)
Så in med en ramskur och ramsa dem båda över samma kam är mitt förslag.
