3,5-åring som suger på fingrarna

[Sus]

Hej! Vår 3,5-åring suger på två av sina fingrar så snart han är det minsta trött eller ledsen eller bara kopplar av. Tänderna börjar se ut därefter... Vi försöker få honom att sluta med hjälp av olika resonemang, som t.ex:
Hot om tandställning
Hot om att tänderna ramlar ut
Hot om att han kommer att prata konstigt
Hot om att han inte kommer att kunna äta ordentligt

Mer eller mindre diffusa och sanna, alltså.

Vi försöker undvika snack om att han är "en stor kille nu", för det är han ju inte. Jag tycker iallafall att han måste kunna få vara liten ibland också, inte bara storebror.

Han blir oftast helt gråtfärdig när vi säger åt honom att ta ut fingrarna. Dessutom tänker han liksom inte ens på att de åker in i munnen.

Svårt. Tacksam för tips!

Kram, Susanne

[father of sons]

Hot om tandställning
Hot om att tänderna ramlar ut
Hot om att han kommer att prata konstigt
Hot om att han inte kommer att kunna äta ordentligt
***
Han blir oftast helt gråtfärdig när vi säger åt honom att ta ut fingrarna.

Låter trist....

Börja med att fundera på:
Finns det ett problem? (Vad?)
Vem äger problemet i så fall? (Vems?)
OM det finns ett upplevt problem - vad är den kreativa lösningen på det?

Frågar du mig finns där inget problem (om du plockar bort hoten som också är osanna)

Lycka till!

[Lenamari]

Förutom funderingarna kring varför, finns det ett medel på apoteket som man penslar på naglarna till små barn som är nagelbitare. Det är helt ofarligt men smakar jättebeskt! Kanske nåt att fundera på? Under tiden!

[miar70]

Låt han suga på fingrarna! Till skillnad från napp, är de säkert inte där så länge åt gången!

[kerstin]

Hejsan!
Till skillnad från napp som ju föräldrarna ger barnen, är ju fingrarna/tummen barnets eget val!

Alla mina pojkar har varit och två är fortfarande tummsugare (stora killen la bara av en dag "äh jag e ju stor nu!")men lilla flicka stoppar in pek o långfinger!
Frågade min tandläkare om det blev större tandskador av fingrarna men enligt honom blev det inte det. "Jag var själv pek-långfinger snuttare sa han och log brett, och ingen tandställning behövde jag!" Och vad gör lite sneda tänder avslutade han...

Du kan inte och ska inte hota eller förbjuda!
Det är hans eget val och det skadar honom inte! (Men hoten skadar!)

Själv hade jag min tummis tills jag var över 13år, den slank in i sömnen. Bad mamma om att hon varje natt skulle komma in och ta ut den
Jag har urtjusiga bissingar idag!!Och inte har jag tumme nu inte!!

Kram!

[Therese]

Min stora flicka började suga på fingrarna när hon slutade med napp. Hon slutade självmant med napp när hon fyllt 3, hon utsåg en lämplig dag, och vi stöttade henne i beslutet. Egentligen så suger hon inte på fingrarna utan mer har dom i munnen, vid tillfällen när hon känner sej osäker eller kopplar av tex tittar på tv.
Vi har inte gjort nån grej av det, har ju fattat kopplingen mellan fingrarna o att hon slutade med napp. De gånger hon "glömt" ta ut fingrarna när hon pratat o vi varit nära har vi tagit om hennes hand o hjälpt den till rätta utan att kommentera det, bara fortsatt lyssna på henne.
Ibland har vi skojat med henne, - Nämen sitter du här o är så hungrig att du nästan äter upp handen! Hon har bara skrattat åt det.
Tänkte dock fortsätta på denna tråden då det känns som om det hör ihop lite..
Nu har det övergått till att hon biter på naglarna. Detta har vi lite svårare att hantera. Än så länge så biter hon bara ner dom "lagom", men jag har på kompisar sett blodiga exempel på nagelbitning. Jag har själv aldrig bitit på naglarna, och behöver lite tips för att avleda henne.
Är det så enkelt som att köpa det illasmakande nagellacket?
Varför biter man på naglarna?
Är det nån som har barn som slutat bita, eller själva varit nagelbitare?
Tacksam för synpunkter o tips!

Mvh Therese

[father of sons]

Ben Furman har skrivit boken "Barn är smarta"

Klipper in:

"Barn är smarta är en lättsam och pedagogisk bok om ett ämne som många gånger kan upplevas som svårhanterligt: att hjälpa barn att lösa problem på ett konstruktivt sätt. Ett sätt som tar tillvara barnets egna inneboende resurser och som samtidigt ger träning i samarbete. Det kan gälla i vardagliga situationer, exempelvis vid ovanor som att bita på naglarna, svårigheter att hinna till toaletten i tid eller när barnen har mardrömmar, men även vid "tunga" problem, som depression, beteendestörningar och koncentrationssvårigheter. Grundtanken är att barn själva har förmågan att lösa sina svårigheter, men att de ibland behöver hjälp med att frigöra den egna inneboende kraften. "

Kanske kan inspirera till kreativ problemlösning. Om det finns ett problem.

[father of sons]

Barn är smarta

[Therese]

Ja det är ju så jag tänker, jag är fullt medveten om hennes inneboende krafter o vill så gärna hjälpa henne att använda dom utan att för den skull lägga mej i alldeles för mycket själv.
Som det är just nu ser jag egentligen inget problem med nagelbitandet, men tyvärr så är jag en människa som gärna förbereder för framtiden ( o då menar jag inte bara för imorron alltså ).
Jag har haft vuxna kompisar som har upplevt det som jobbigt att de biter på naglarna o helst vill sluta, men är så invanda i själva bitandet att det är svårt att jobba bort. Bla min syster har alltid drömt om långa naglar, men aldrig lyckats, och jag vet hur jobbigt det varit för henne. Jag vill inte att min dotter ska behöva hamna där.
Men jag kanske tänker "fel", jag kan ju faktiskt inte förutse o underlätta allt för henne." Curlar" jag henne då?

[Therese]

Jag har funderat lite. Innan vår flicka började bita på naglarna, när hon bara hade fingrarna i munnen så var det ganska lätt att urskilja när det hände. Det var framförallt när hon kände sej osäker, men även när hon tittade på tv.
Fingrarna i munnen känns som ett "symtom" på hennes osäkerhet, och det är ju osäkerheten jag vill hjälpa henne med.
Sen när det blev nagelbitning så kändes det som en helt annan grej, fast det är det kanske inte. Jag har bara observerat att hon biter på naglarna i tv-soffan, ska kolla om det finns andra tillfällen.

Men detta med osäkerheten, ofta har det hänt när hon känt sej obekväm med att nån pratar med henne. Det är oftast personer som hon har träffat innan och vi är bredvid henne. Fingrarna åker in o blicken ner i golvet. Jag brukar sätta mej på hennes nivå bredvid henne o hjälpa till att svara.
Jag tycker det känns så jobbigt när hon blir utsatt för denna osäkerhet, men gör jag rätt?
Hon är annars en glad o djärv liten person, som inte drar sej för att prata med vem som helst när vi är ute, fast då är det ju förstås på hennes initiativ.

[father of sons]

Ja, vad är curling och vad är att förekomma?
Jag kan tycka att man som vuxen inte hela tiden ska tala om för barn vad som kan hända OM.... och ditten eller datten. För mycket av den varan meddelar till barnet att "Jag vet vad som är bäst för dig. Lyssna på mig så ska allt bli bra".
Sant, Kanske.
Men barnets självkänsla stärks när det får lösa sin egna problem själv (med stöd från den vuxne - inte den vuxne som problemlösare eller problemfinnare).

Är naglbitandet inget problem för barnet. Vad ÄR problemet?
Blir det ett problem för barnet hjälper man det att lösa problemet.

[Sus]

Ja, alltså, problemet är ju inte NU utan SEDAN. Jag kommer ju förstås att hjälpa min son att skaffa tandställning och gå till talpedagog och trösta honom när han har överbett som Freddie Mercury. Men jag skulle hellre se att vi kunde slippa de problemen i framtiden genom vissa åtgärder NU.
Hans tandrad i överkäken har idag formen av fören på en båt, rundad v-form, och förutom att det är fult rent estetiskt så tror jag faktiskt att det kommer att få andra effekter också.
Å andra sidan kommer ju dessa tänder att ramla ur och det kanske inte blir några framtida men.

[kerstin]

Hejsan!
Vet inte om jag egentligen skulle strunta i och svara dig nu...
För jag har ingen lösning på DITT problem.
Vad jag istället vill ha sagt (vilket du ju kan strunta blankt i!) är att det finns inget Du kan göra!
Sedan undrar jag varför en som suger på sina fingrar skulle behöva logoped??
Och varför skulle Du behöva trösta honom?? Avgör Du vad som är snyggt o inte??
Tänk över vad detta egentligen handlar om..

Trist inställning.

De nya tänderna blir oftast inställda på samma vis som de gamla. tyvärr..
Sen Har vi alla olika tänder, vare sig vi sugit fingrar eller ej! Och TUR då att det finns tandställning (numera vita sådana) om man skulle vilja ha en.

Suget efter att få snutta är starkare än illa smakande lack, bandage och div inlindningar , hot och belönningar.
Släpp det! Ge inte killen dåligt samvete för att han gör något Du inte vill!
Fostra han till att bli en stark, stolt, självsäker och ansvarsfull ung herre istället!

[Sus]

Så det är alltså inte min sak att bry mig om hans fysiska hälsa, utan det ska han få ta ansvar för själv? Jaha ja. Intressant! Jag måtte ha missat nåt kapitel i Barnaboken?
Talfel (OM nu tänderna skulle hamna åt fanders även i framtiden) är inte så kul att brottas med och att ha tandställning i vuxen ålder är otroligt smärtsamt, dyrt och tidsödande. Detta ligger ju som sagt i framtiden och det kanske man inte ska bry sig om nu.