Nu har det hänt grejer..tror jag i alla fall...
Det slog mig att vi ju har en riktig liten piggmört till son och så har det varit i princip hela hans liv. Och så insåg jag att metoden vid ett årsålder rekommenderar 13,5h sömn (inte 14 som vi fortfarande körde på eller försökte köra på. Vi hade schemat 12h-20min-1,5h sömn men det blev ofta 11h (max, inte sällan 10,5h nattsömn) 25 min fm-lur, 1,5h efterlunchlur (som ofta blev snarare 45min) så nu har vi försökt hålla en dagslur i två dagar. Tyvärr har han haft lite svårt att sova i 1,5h på dagen då men det ska vi jobba på, tror bara han behöver vänja sig att ta längre lurar igen.
I vilket fall har vi, summa summarum, justerat ned sömnen på dagen till en lur, minskat ner dagssömnen och dessutom mörklagt lite lite till (i någon dörrspringa) och för första gången någonsin så sov han till kl 07 i morse. Kanske för tidigt att göra vågen men gör en liten våg i alla fall.
En liten fundering bara - hur många år håller man på med denna vanvettiga mörkläggning?

Med stora tjejen så var vi inte så noga med det men lyckades väldigt lätt få in henne på SHN (och före det de rekommenderade mat/sovrutinerna från när hon var jätteliten, precis som med honom men han har alltid varit väldigt mycket svårare) och hon har aldrig varit särskilt ljuskänslig. Känns lite jobbigt om han alltid ska vara så här känslig för ljus. Vi har släpat med skynken överallt när vi har hälsat på kompisar och rest men det är svårt att få tillräckligt mörkt överallt och det känns onekligen lite jobbigt. Finns risk för att han blir extremt "ljuskänslig" (dvs lättstörd av ljus när han sover) för resten av sitt liv?
Vad är era erfarenheter?