Prematurbebis - hur ska jag tänka med standardmodellen?

[HÖNSMAMMA]

Hej

Vi har fått en prinsessa för lite drygt en månad sedan. Hon vägde knappt 2300 g och föddes i vecka 33+3, dvs 6-7 v för tidigt. Vi har nyligt blivit utskrivna efter att ha fått spendera nästan fyra veckor på prematuravdelningen.

Under tiden på sjukhuset handlade det om att få henne att andas själv (vilket gick på ett par dagar), hålla värmen själv och äta själv utan sondmatning som komplement. Tiden där var ju också väldigt rutinbetonad med mat först varannan timme och sedan var tredje timme. Här hemma fortsätter jag med att försöka amma henne var 3.e/4e timme. Om hon själv får bestämma är det snarare var 4e timme.

Jag funderar nu på hur gammal (enligt standardmodellen) jag ska räkna henne? Ska jag räkna henne så gammal som hon är, dvs dryga månaden eller om jag ska tänka att den första månaden på prematuren egentligen var som att hon fortfarande var i magen och att hon därför bara är snart en vecka gammal? Om ni förstår hur jag menar...

/Kristiina

[SusanD]

Hej och än en gång grattis till lilla Pärlan

Så skönt att vara hemma igen och tillsammans med familjen. Nu har ju inte jag haft något så prematurt barn, Emil föddes i vecka 35+2 och vi låg aldrig kvar på sjukhuset.

Men trots det så svarar jag utan att darra på manschetten att du ska räkna henne som en vecka gammal på ett ungefär. Utgå från det och sen får du, som alla andra, ta och ge lite.

Tycker dock att det är bra att "börja om" nu när ni kommit hem, sen får du se om hon går fortare fram eller behöver mer tid på sig.

Kram Susan

[HÖNSMAMMA]

Tack Susan! Det är väl ungefär det som min magkänsla säger, så jag kör på det.

[TorsMamma]

Grattis till underverket! Man brukar säga att det tar hela första året för en prematur att komma ikapp. Du får själv känna efter hur hon ligger till, men så här i början håller jag med Susan, börja på en vecka gammal och justera vart efter som året går.

Grattis igen!

[mumintrollet]

Hej!

Och grattis till den lilla juvelen!!

Min dotter föddes i vecka 31, så jag har en hel del prematurerfarenhet

Jag räknade sömn och utvecklingsfaser enligt hennes beräknade födsel - som du sa: Den tiden som hon var på sjukhuset skulle hon ha varit i magen..

Med maten var det annat för oss i alla fall - fast mat skulle införas tidigt och kött så fort som möjligt för att försäkra järnintaget - så där följde jag åldern enligt hennes födelsedag.

Jag tyckte att det var naturligt att gå över från sjukhusets rutiner och "mattider" till standardmodellens tänk samt senare ett schema.

[HÖNSMAMMA]

Just som jag trodde att det skulle bli mest "jobb" med att få till standardmodellen och schemat så "pang!" så blev det amningen som i stället blev det som nu upptagit all mitt fokus de senaste veckorna. Puh!
Det började med att hon började amningen med att suga lite och sedan dra och skrika samt sprattla med hela kroppen. Ett par tre gånger så och sedan kom ett argt skrik. Jag försökte med allt tycker jag men hon fick inte i sig tillräckligt med mat dagtid. Det blev 1-2 sammanbrott per kväll à la kolik - hon skrek och grät och jag grät. Inte roligt alls.
Det jag gör nu är att jag försöker ta upp henne just innan hon ska vakna och så ger jag henne mat sovandes - numera mest med flaska. Jag pumpar ut så mycket jag kan och orkar dagtid och kompletterar med NAN ersättning när det inte räcker till. Det funkar nästan varje gång, men det är klart att det finns gånger då hon bara äter 40-60 ml istället för ca 120 ml. Och då blir det jobbigt för henne och en hel del gnäll. Truga försöker jag ju varje gång men oftast slutar det med gråt och tandagnissel. Bröstmjölken ser ut att sina, så nu följer jag råden som finns i en av trådarna. Håll tummarna, så kanske jag får i gång flödet igen. Det var inte så här det skulle vara, vi skulle ju ha amningsmys lääänge. I stället får vi hålla på och trassla med flaskor, kokning, pumpning etc.

Hon orkar i nuläget knappt vara vaken 1 timme mellan sovpassen, i bland bara 45 minuter. Det gör mig orolig.

Jag tar en dag i taget.

[SaraMilana]

Jag känner igen mig massor. I mattrasslet och i förlusten av amningen och så har jag begåvats med inte bara en utan två tröttmössor.

Ju mer man stressar och trugar och oroar sig desto sämre går det. Jag trodde till slut att liten bara kunde äta om jag gick runt och vaggade på ett speciellt sätt och sjöng en särskild sång... Men egentligen var det ju precis tvärt om. När jag slutade överfokusera och stressa kunde liten äntligen få ro att äta.

Med nummer två gav jag upp amningen rätt fort och har insett fördelarna med flaskmatning, jag trivdes riktigt bra med det! Jag hade sex flaskor för att bara behöva diska en gång per dag och en steriliseringsmojäng man stoppar i micron så blir alla flaskorna steriliserade på ett kick. Färdigblandade tetror på utflykter eller vid kris, supersmidiga!

Med en tröttmössa kan det vara extra svårt att hinna äta ordentligt innan liten blir trött. Mina små orkade ofta inte mer än 45 min början, det tog låång tid innan vi kom upp i 1,5-2 h vakentid. En liten femminuterslur kan göra stor skillnad tycker jag.

[TorsMamma]

Hej Hönsmamma,

Ja du kan ju mjölkökningstipsen. Vill du fortsätta ge BM så kan just Luzern te vara att rekommendera, Koka en hel 1L och ha i kylen och drick mest hela tiden. Glöm inte FET mat. Ang. Pumpningen så är det största felet att många pumpar för lite och inte länge nog och orkar oftast inte pumpa fram både 2-3 utdrivningsreflexer. Det finns nässpray från BVC du kan beställa, det skall hjälpa.

Jag höll faktiskt inte på med sterilisering.

Jag pumpade direkt i flaskan och gav den kall direkt vid sovning som du. Sen ställde jag in flaskan igen och fortsatte ge vid nästa mål eller påfyllningen osv... På detta sätt slängdes INGEN mjölk och den härsknade inte. Ja en 2-3-4 mån kan lätt dricka kall mjölk, det är inget hinder. Än idag gillar min son faktiskt hellre kall mat än varm.

Jag körde bara flaskorna i diskmaskinen på hög värme. Det var allt. Att sterilisera och hålla på, värma osv... det skulle jag nog göra till en infektionskänslig 0-2 mån, men inte annars faktiskt. Nåja, sån är jag.

Kram på dig! Ni jobbar på bra helt plötsligt en dag kan hon amma också, man vet faktiskt aldrig och sen sitter du där med en 2-åring som inte vill sluta amma. hehe... Eller läs Miar70 tråd där hon "hobby ammar" det är inte heller att förminska.

[HÖNSMAMMA]

Det här forumet är ovärderligt.

Här går upp och ner. I torsdags satt jag med mjölkstockning (trodde jag kunde gå i t-shirt ute i 25 gradig värme, men..) och lillstumpan fick sin vaccinationsspruta och efterföljande feber. Inte för att jag fattade att det var feber, utan jag trodde att vi var nere i diket igen med maten. Hon var helt enkelt för trött/febrig för att orka äta. Efter en supp så sög hon i sig en flaska utan problem.

I dag var återigen en bra dag. I eftermiddags ratade hon flaskan och ville amma . Självklart fick hon det, men jag tror inte att det kom så mycket. Nu är Luzernteet beställt och jag räknar med att få det på tisdag. Hoppas nu att det funkar på min mjölkproduktion. [-o<

Det som varit lite lurigt de senaste två dagarna är att hon inte äter färdigt. Utan hon slutar när hon tycker att det känns bra i magen, vilket kan betyda att hon äter 60-80 ml vid en måltid. Det är ju alldeles för lite, det vet ju jag - men hur ska jag få henne att fatta att hon måste äta mer. Jag trugar och trugar och hon blir mer och mer förbannad och ledsen. Hon är sedan glad och nöjd en liten stund för att sedan börja gnället. Inte ens då lyckas jag få i henne mer mat.
När jag lyckas ta upp henne sovandes brukar det gå bra, men så fort hon vaknar till så blir det "problem". Någon som känner igen beteendet och har goda tips på hur jag får henne att äta så hon är proppmätt och inte bara lätt mätt?

/Kristiina

[HÖNSMAMMA]

Och så är hon fortfarande en riktig tröttmössa. På dagen orkar hon vara vaken max 1 timme och på kvällen kanske 1,5 timmar om hon får underhållning av syskon och pappa (tror att hon ledsnar på mig ibland ). Det känns som lite klurigt att få till ett schema med 15,5 timmar. I nuläget ligger det nog snarare på 16,5-17 timmar. I och för sig ammas hon 2-3 gånger på natten så man kan ju räkna att hon kanske inte sover riktigt en 12-timmarsnatt....snarare 11 timmar kanske?

Hur ska jag tänka?
/Kristiina

[lgh140]

Hej!

Vad otroligt fint du jobbar! Angående vakentiden så är det ju som många skriver inte helt ovanligt att det tar ett par månader innan liten orkar vara vaken 1,5 h utan problem. Bara att följa med och låta dom sova Vad gäller maten så hade jag också en hel del problem som höll i sig till 4,5-5 mån när den riktiga maten började ta över. Jag gjorde så att jag ammade/flaskade direkt när jag tog upp (dvs halvsovandes) och sen precis innan de skulle sova igen (halvsovandes här också). Försök att inte titta på mängden hon får i sig, det tror jag är den jobbigaste delen med flaskmatning att det är så lätt att stressa upp sig. Att mata i början och slutet av vakenperioden var det enda som funkade här iaf så jag väntade med att följa äta-inom-viss-tid-rekommendationerna tills de åt riktig mat också. Om du söker på matkrångel eller mattrassel finns det massor med finfina råd att få

Kram!

[SaraMilana]

Jag tycker det är jätteviktigt att skilja på att truga och att erbjuda. Jag kommer ihåg hur galen jag blev på min mormor när jag var liten som trugade och trugade och jag lät väl bli att äta bara just därför. Samma lika med små bebisar! Erbjuda flera gånger kan man göra, men vill de inte ha så är det bra med det. Eter några dagar (typ tre ) med "matnonchalans" från min sida så brukade mattrasslandet vara borta från litens sida.

Sen tror jag att små tröttisar kan ha det extra trassligt med maten, som jag skrev förut. De hinner inte äta ordentligt innan de blir trötta igen...

Fint jobbat!!!

[HÖNSMAMMA]

Jag säger bara Luzernte! Vilken grej! Det funkade helt ypperligt - redan efter en dag läckte brösten och lillstumpan kunde återigen amma oftare även dagtid. =D>

Nu ska vi se om jag tolka standardmodellen korrekt. Det jag har gjort sedan påsk är att följa hennes klocka och bara hjälpa henne att hon får den sömn hon behöver. Det betyder att jag inte har ett fast schema för henne med tider på minuten. Hon är nu drygt 4 månader (minus 7 veckor). De senaste veckorna har det känts viktigast att få i henne den mat hon behöver.

Vi gör morgon vid 7.30-8.30 (Innan dess kan hon ha vaknat till några gånger timmarna innan och då vagnar jag). Efter en timme vaken så brukar hon vara trött så då får hon sova 2 timmar. Hon är som en klocka och vaknar 9 gånger av 10 efter 45 minuter, men jag vagnar henne så att hon somnar om.
Sedan brukar hon vara vaken som längst 1,5 timmar men oftast handlar det om dryga timmen. Sova 2-2,5 timmar beroende på hur natten har varit. Vaken 1-1,5 timmar. Sova 45 minuter. Vaken 1-1,5 timmar. Sova 5 eller 20 minuter. Natti kring 20-21. Dessförinnan kan det bli en 5-minutare till.
Sedan vaknar hon för mat på natten 2 ggr, det brukar handla om 5-6 timmar innan första målet och sedan 3-4 timmar till andra målet.

Tänker jag rätt som kör efter hennes klocka? Det som har varit knöligt är kvällarna. Det har varit en hel del kvällstrassel, gnäll och mycket bärande. Jag anar att det har handlat om brist på mat de gångerna.

Grejen nu är att om jag ger henne mat (ammar eller ger ersättning) och hon är vaken eller vaknar under tiden så slutar hon ganska snabbt. Det är som att hon tycker att hon är mätt. Glad som en lärka och pratglad är hon också och väldigt nyfiken på allt annat än maten. Pust. Jag blir helt matt. Är det någon som har några bra tips på hur jag ska få henne att äta färdigt?

Jag ser i alla fall ljuset i tunneln, och är alltid redo med en flaska ersättning när det trasslar.
/Kristiina

[HÖNSMAMMA]

Ser nu att jag upprepat mig. Glöm mitt tjat om att hon inte äter färdigt.

[HÖNSMAMMA]

SaraMilana, jag har provat med lite matnonchalans men det brukar sluta i att hon bryter i hop av hunger och skriker som en galning när jag erbjuder bröstet. Det enda som lugnar är att jag ger henne mat med nappflaska.
Jag provar vidare och har en nappflaska redo när hon får panikhunger.