Hallå!
Hur fort får tiden gå egentligen? Borde det inte vara lag på att tiden saktar ner lite när barnen är små?
Lillen är nu 3.5 månader och ska han fortsätta bli goare och goare för varje dag som går så undrar jag var detta sak sluta
. Ska jag vara helt ärlig så har vi det oförskämt fint med vår lillebror och jag kan nästan inte föreställa mig hur det skulle vara att ha en skrikande och strulig bebis hemma. Fast jag har haft min beskärda del av det och vet såklart att livet med en bebis inte alltid är så rosenrött. Inte desto mindre tänker jag fortsätta njuta av den harmoniske lille krabat vi har nu. För struligt är det inte mycket som är. Än, kanske jag för säkerhets skull ska lägga till. För jag tänker hela tiden några steg framåt och kan ändå inte låta bli att fundera över hur det t.ex. ska gå när han inte längre får plats i liggdelen där han nu alltid ligger på sidan, eller om han kommer att kunna sova sig igenom förflyttningar med vagnen mitt i sovpasset när vi har tagit bort nappen, hur ska han någonsin klara att sova hela natten... det finns mycket att oroa sig för, trots att jag vet att det mesta löser sig smidigare än man kan ana.
Jag har än inget riktigt fast schema, men jag lägger ändå rätt mycket tid på att formulera ett i huvudet utan att få till något som funkar varje dag med hänsyn till de andra tiderna vi har. Varje dag brukar trots det bli på samma sätt:
7.30 vakna och amma
9.30-11 sova (om han haft ett stökigt avslut på natten är han trött redan innan 9 och får sova då)
11.00 amma och numera grötträning efter någon timma
13.00-15.00 sova, 13.45 går vi och hämtar storasyster hos dagmamma och några gånger har det hänt att 45 min skarven tajmat med precis när jag börjar rulla vagnen och då har han vaknat till rejält och inte somnat om förrän efter 10-20 min.
15.00 amma plus grötträning efter någon timma
17.00/17.30 sova en kortis. Har dålig koll på hur länge det brukar bli, men mellan 30-45 min gissningsvis. Ibland vaknar han själv och ibland får vi väcka.
ca18.00 amma
19.30 ersättning (intaget varierar mellan 10 ml och 100ml)
20.00 sova
22.30 amma i sömnen (här brukar jag låta honom ligga kvar i famnen och sova medan jag läser bok på iphonen. Det är lite min guldstund och det känns verkligen som att jag unnar mig denna halvtimma med sovande bebis i famnen. Sjukt mysigt.
Hela dagarna använder han napp och jag är den evigt tacksam då. Inbillar mig att den är till stor hjälp för honom att inte störas så mycket av att han sällan får sova hela pass ostört på altanen. Men egentligen hoppas jag att det är inbillning för nappen ska ju snart bort. För natten somnar han utan napp och sover utan knorr fram till 5 tiden. Det varierar lite. Några nätter kan han hålla sig till 6 halv sju innan jag får sätta in nappen, men de senaste dagarna har tendensen varit att det blir tidigare och tidigare och att han även sover sämre och sämre den sista tiden fram till morgonen. Min teori är inte helt överraskande att det behövs mer mat och det är därför jag nu startat upp med gröt. Men trots de lite stökiga mornarna känner jag mig inte särksilt stressad med gröten. Vi får i lite grand och ibland tar jag en grötfri dag för att han ska komma i kapp med magen om han verkar lite hård. Testar mig fram.
Men nappen, åh...hur kan en liten plastpryl orsaka så stormande känslor
!! Jag velar lika mycket som med de andra två, TROTS att jag inte saknat nappen en sekund efter att de vant sig av med den. Galet. Men jag fegar. Som jag skrev ovan är jag rädd att han inte ska fixa att sova så bra som han gör på dagarna trots att hans sovplats helt plötsligt flyttar på sig. Och jag ORKAR inte något trasslande där, att behöva stå och vagna och oroa sig för om han ska somna om eller inte. Nu funkar ju vår vardag med alla tre barnen så fint ganska mycket pga att lillebror är så förutsägbar och att jag aldrig behöver avbryta något helt plötsligt för att han vaknar eller skriker. Men jag kanske nojar i onödan
Min napplan är att avvakta lite. Han är ju fortfarande liten och har helt klart ett sugbehov kvar(ha ha, när jag tar upp honom vid 22.30 har jag bara ett linne på mig och då suger han sig fast vid min arm om den kommer för hans mun före bröstet). När han äter sig mer mätt på dagen och kan stå sig bättre på natten så tror jag att han inte kommer att vakna så ofta på morgonen och nappen kommer att bli överflödig. I det läget kan jag också med lättare hjärta ta bort den. Om jag skulle göra det nu, så tänker jag att han inte kommer att somna om alls där tidigt på morgonen, han är helt enkelt för hungrig.
Bla bla bla...Nu ska jag sluta babbla och gå upp till min lilla varma skrutt och njuta av hans små händer och ludna huvud. Mmmm....
Mata på så mycket du kan under dagarna, men akta dig för att truga för mycket, det är bättre att erbjuda på ett trevligt och avslappnat sätt tycker jag. Envisas han med att vakna för nattmat sen kan du ju alltid vagna eller köra napptricket!
) på morgonen. Och 4 h är ju helt klart för mycket, även för den piggaste!! 
men jag lovar att det går att lösa, med en så klok och härlig mamma som ledare i livet! 8) 
Min son hade absolut ingen botten i den åldern men även han bröt ihop OFTA vid matbordet av olika anledningar! 
Jag har i minst en matsked fett per portion!
Det ska vara absolut svart som den svartaste natt, gå in och testa själv på dagen när det är ljust ute: var där inne i 5 min och blunda, öppna sedan ögonen och försök hitta ljusspringor etc. Det är sååå viktigt! 