I startgroparna...

[LillNils]

Hej!
Jag vet att det finns massor av info i formets trådar, men jag har ändå några saker som jag behöver bolla (har läst boken och läst massor här på forumet), hoppas ni tycker det är ok även om det blir upprepningar för er som kan detta!
Jag är på g att börja kura min lille son som fyller sex månader nästa vecka. Han somnar som en liten prins i sin säng på kvällarna, och på dagarna sover han mer än gärna, så mycket han får. Problemet är (som ni redan har gissat) alla uppvak på nätterna. De är många och kan vara långa. Två matningar per natt är standard, och däremellan en mängd uppvak när han får nappen och i bästa fall somnar om. Han sover ytterst sällan mer än två timmar i taget (på sistone har faktiskt en förbättring skett, ibland sover han ett eller två tretimmarpass). Nu till mina frågor, som mest handlar om schemat:
1. Jag tycker mig se att det vanligaste är att ha en kortare lur på förmiddagen och en längre mitt på dagen. Finns det någon anledning till det? Har det någon betydelse? Min lille sover ofta länge på förmiddagen, gärna ca 1,5 timme, särskilt om han får sova ute. Bör han sova kortare på fm och längre mitt på dagen istället?
2. För att han ska sova så bra som möjligt på natten brukar han inte få sova så sent på em. Om han vaknar efter sista luren vid 15,30 så somnar han ca 19.30. Sista dagarna har han sovit till ca 16.30 på em och har då somnat först ca 20.30. Försöker alltid hålla honom vaken så länge som möjligt så att han ska vara så trött som möjligt när han somnar, vilket resulterar i väldigt gnälliga kvällar (såklart). Skulle ju gärna vilja slippa detta! Tror ni att jag ska spika ett schema där em-luren ligger lite senare så att han inte är så trött på kvällen? Ser ju att det är rätt vanligt att bebisar i den åldern har sin sista lur efter kl 17.
3. I dagsläget sover han ofta 11 timmar på natten (med en massa uppvak då). På dagtid brukar han få sova 3-3,5 timmar. Fick han välja själv skulle han ofta sova ännu mer på dagtid. Kanske han sover för lite? Bör jag spika ett schema där han sover 12 timmar per natt eller mer på dagen? Tänk om han inte behäver sova så mkt och kuren då misslyckas pga att jag har överskattat hans sömnbehov? Hur ska jag veta hur mycket han behöver sova?
4. Han vaknar nästan alltid slutligt kl 6.30 på morgonen, oavsett när han somnar på kvällen. Är det att utmana ödet att spika ett schema där han sover till kl 7 istället? Risk att misslyckas med det?
5. Detta är väl egentligen inte en fråga... Jag bävar lite för kuren eftersom jag är tveksam om jag fixar attityden rakt igenom. Det svåraste kommer att vara att låta bli att lyfta över honom i min säng i vargtimmen (4-5-tiden) vilket jag gör nu... Jag vill såklart komma ifrån det och istället få sova den tiden, men samtidigt är det en närhet som är fantastiskt mysig de gånger han somnar om intill mig...! Hjälp, är det fler som har känt att de faktiskt kommer att sakna detta?! Och känslan är förstås även att han kommer att "sakna" denna närhet.

Vore evigt tacksam för råd och synpunkter!

[Manfred10]

Hej och välkommen hit!

1. Jag tycker mig se att det vanligaste är att ha en kortare lur på förmiddagen och en längre mitt på dagen. Finns det någon anledning till det? Har det någon betydelse? Min lille sover ofta länge på förmiddagen, gärna ca 1,5 timme, särskilt om han får sova ute. Bör han sova kortare på fm och längre mitt på dagen istället?

Schemat ska passa er! Men luren mitt på dagen är den man behåller längst ända upp i 3-års ålder så då kan det vara lämpligt att den ligger mitt på dagen.

2. För att han ska sova så bra som möjligt på natten brukar han inte få sova så sent på em. Om han vaknar efter sista luren vid 15,30 så somnar han ca 19.30. Sista dagarna har han sovit till ca 16.30 på em och har då somnat först ca 20.30. Försöker alltid hålla honom vaken så länge som möjligt så att han ska vara så trött som möjligt när han somnar, vilket resulterar i väldigt gnälliga kvällar (såklart). Skulle ju gärna vilja slippa detta! Tror ni att jag ska spika ett schema där em-luren ligger lite senare så att han inte är så trött på kvällen? Ser ju att det är rätt vanligt att bebisar i den åldern har sin sista lur efter kl 17.

Sömn föder sömn!
Vilket schema har ni tänkt? Sömnbehovet för din son ligger mellan 14,5 och 15 h per dygn. Beroende på hur lång du väljer att natten ska vara så blir det olika mycket över till dagen, ett klassiskt 6-månadersschema kan se ut så här.

7.00 morgon, mat
9.00 sova 45 minuter
11.00 mat
12-14 sova 2 h
14.00 mat
16.00 sova 20 minuter
17.00 mat
18.00 bad
18.30 nattslurk
19.00 godnatt


Väntar du på att han ska bli trött hinner det ofta gå över styr och han blir ÖVERtrött i stället och få svårt att komma till ro. Med fasta tider och rutiner förebygger du sådant som superhunger och övertrötthet.

3. I dagsläget sover han ofta 11 timmar på natten (med en massa uppvak då). På dagtid brukar han få sova 3-3,5 timmar. Fick han välja själv skulle han ofta sova ännu mer på dagtid. Kanske han sover för lite? Bör jag spika ett schema där han sover 12 timmar per natt eller mer på dagen? Tänk om han inte behäver sova så mkt och kuren då misslyckas pga att jag har överskattat hans sömnbehov? Hur ska jag veta hur mycket han behöver sova?

Du hade läst boken va? 8) På sidan 30 står det om hur mycket sömn din son bör ligga på. Alla människor, stora som små behöver sova. Spika ett schema och håll det. Efteruppföljningsveckan utvärderar du och ser om du behöver justera upp eller ner etc.

4. Han vaknar nästan alltid slutligt kl 6.30 på morgonen, oavsett när han somnar på kvällen. Är det att utmana ödet att spika ett schema där han sover till kl 7 istället? Risk att misslyckas med det?

Inte titta bakåt utan framåt! Som sagt spika schemat och utvärdera efter uppföljningsveckan.

5. Detta är väl egentligen inte en fråga... Jag bävar lite för kuren eftersom jag är tveksam om jag fixar attityden rakt igenom. Det svåraste kommer att vara att låta bli att lyfta över honom i min säng i vargtimmen (4-5-tiden) vilket jag gör nu... Jag vill såklart komma ifrån det och istället få sova den tiden, men samtidigt är det en närhet som är fantastiskt mysig de gånger han somnar om intill mig...! Hjälp, är det fler som har känt att de faktiskt kommer att sakna detta?! Och känslan är förstås även att han kommer att "sakna" denna närhet.

Närhet och mys kan ni ha hur mycket som helst av på dagarna! Men du måste själv känna efter hur du vill ha det. Ingen tvingas till en kur. Det vi gör här är att försöka svara på funderingar och frågar kring mat och sömn. Jag råder dig att läsa på ännu mer i boken, särskilt lugnet och säkerheten samt safarin och sen bestämma hur du vill ha det. "Det hele" går ut på att liten ska vara trygg i sin säng, somna där och oxå fixa att somna om där. Genom att arbeta med de rätta förutsättningarna för sömn (dagtid) hjälper du honom till god sömn på natten. När du tar upp honom på natten säger du i handling att "jag ska rädda dig från vargen, här kan du inte ligga, det är farligt osv..."

Lägg alltså gärna ut ditt schema med mat och sovtider som du tänkt följa. nattamaten är det oxå slut med om du ska göra kuren och nappen är också smidigast att skippa på en gång.

Jenny

[LillNils]

Hej!
Stort tack för svar!
Schemat jag har tänkt mig ser nästan precis ut som det "standardschema" du skrev ner, med några små skillnader:
7.00 väckning
7.30 mat (ersättning)
9.00 sova 45 min inne
10.30 mat (gröt + fruktpuré)
12.00-13.30 sova ute
13.30 mat (puré av kött/fisk, grönsaker samt fruktpuré till dessert)
16.00-16.30 Sova inne (ibland strul att söva honom vid denna lur)
17.00 mat (gröt+fruktpuré alt. kött/fisk/grönsak + dessert)
ca 18.30 bad
19.00 godnattslurk (ersättning+ välling, håller på att introducera vällingen)
19.30 sova natt
Verkar det ok?
Har testat några dagar att strukturera upp mat- och sömntider och skriva ner varje dag, och resultatet har faktiskt blivit nästan exakt enligt det tänkta schemat Utam att han somnat senare på kvällen då). Resultatet har också blivit att han redan har börjat äta bättre, så denna struktur borde jag ha infört för länge sedan...

Jag kämpar fortfarande lite med min inställning, men jag är 99 procent säker på att jag vill göra detta. Det är inte hållbart att hålla på som vi gör nu, och det verkar inte som om en förbättring är i sikte. Tror även att det blir tufft att ta bort nattmålet, särskilt det första. Han verkar alltid så enormt hungrig när han vaknar vid den tiden. Men jag vet ju att andra har lyckats, och vissa nätter har han faktiskt hoppat över det själv, så det borde ju gå.
Jag kommer inte att kunna sätta igång förrän om ca tio dagar. Min sambos större barn bor hos oss varannan vecka (kommer på fredag) och jag vill börja när de inte är hos oss. Andningslarmet är beställt men har inte kommit än.
Nappen blir nog ett mindre problem. Har en gång buffat honom till sömns på mage, han var av någon anledning otröstlig (ont i magen kanske) och det funkade att göra så, då vill han inte ha nappen utan somnade utan.

En annan fråga: jag vet ju att barnet helst ska ha eget rum, men han har ännu inte det (vi bygger för fullt och kommer att ha hans rum klart om några månader). Vårt sovrum är kolmörkt och han kan inte se oss från sin säng. Jag har förstått att han inte bör sova i samma rum som oss de första nätterna. Hur många nätter bör vi sova i olika rum? Vilka erfarenheter har andra av detta?

Återigen, stort tack för svar!!

[mumintrollet]

Hej!

Schemat ser super ut och så fint att det redan nu verkar fungera

Klokt av er att sätta igång först om tio dagar så hinner ni förbereda er o läsa boken flera gånger! Det är nämligen er bergsäkra attityd om att ni vet precis vad ni håller på med som kommer att ro kuren iland! Så läs läs läs och känn er säkra på verktygen och tillvägagångssätten!

Orsaken till att inte sova i samma rum är enligt mig att förhindra de lätt nervösa föräldrarna från att ingripa i lillens uppvak för ivrigt och tidigt!
Sover du i ett annat rum vaknar du inte till minsta pip och är duktigt där med ramsor direkt..
Samtidigt bildar em stängd dörr ett tryggt rum där föräldern vakar på yttre sidan o håller vargarna och leijonen på avstånd.
Många har kurat och sovit i samma rum o smugit sig ut o ramsat till rn början. Senare har det räckt med en ramsa från sängen..

[LillNils]

Hej!
Ja det var ungefär så jag tänkte mig att man gör när man sover i samma rum.

Tack till er för bra svar, jag känner mig stärkt nu och ska läsa på och förbereda mig mentalt under veckan som kommer. Under tiden kommer jag även hålla schemat, tänker att det kanske är en fördel att det redan är inkört när kuren börjar...

Håll tummarna för oss!

[Manfred10]

Under tiden kommer jag även hålla schemat, tänker att det kanske är en fördel att det redan är inkört när kuren börjar

Bra tänkt! :thumbsup:

[LillNils]

Hej!
Efter en period av läsande och funderande bestämde jag mig för att köra kuren. Var ensam hemma med bebis i två nätter. Första natten gick sådär. Han somnade snabbt men vaknade efter en timme, och då var det livat i 1,5 timme ungefär. Han lugnade sig vid buffning men började skrika under ramsorna och kunde inte somna. Till slut gav jag nappen... Gav även lite välling vid nästa uppvak. Tänkte att nu har jag väl sabbat detta helt. Döm om min förvåning när han andra natten somnade efter tio minuter, ett par buff och ramsor, och sen endast vaknade tre ggr. En gång somnade om själv, en gång efter ramsa och en gång efter kort buff och ramsa. Natt tre och fyra endast något kort uppvak som han skötte helt själv och somnade om snabbt. Detta höll sedan i sig t.o.m. natt 5. Lyckan var total! Han sov hela nätterna, utan napp eller välling. Jag hade aldrig trott att det skulle gå så lätt!
Sen började problemen. Under dessa första dygn stod hans säng i storasysters rum, som bor hos oss varannan vecka. När hon kom hit igen flyttade vi in hans säng i vårt rum igen. (han har inget eget rum än, det är under byggnation...) Han vaknade då och skrek på natten, vägrade somna efter ramsor (de tog nån enstaka gång men för det mesta inte). Till slut gav jag nappen igen för att inte hela huset skulle behöva vakna. Så har det sedan hållit på sen dess (5 nätter).Det som är positivt är att han vaknar betydligt färre ggr än innan kuren, att han ibland kan somna om själv och att nattmaten är borta. Det negativa är att det funkade så otroligt bra när han sov i eget rum, men att jag inte får det att funka alls lika bra när han sover med oss (som han tyvärr måste göra ett par månader till). Försöker jag ramsa från sängen blir han bara olycklig och skriker. Dessa nätter har han till slut fått nappen för att kunna somna om. Jag har totalt tappat "attityden" och självförtroendet i detta, och det känns otroligt tungt att vara tillbaks, om inte på noll, så iaf en bra bit.
Vad göra nu? Hans storasyskon åker till sin mamma på fredag och blir där en vecka. Jag funderar på att göra om hela kuren då. Eventuellt att han då sover i vårt rum men att jag och sambon flyttar ut några nätter? Tror ni att det blir lättare eller svårare denna gång? Eller ska jag göra på något annat sätt?
Behöver verkligen lite tips nu, för jag känner mig bara osäker och ledsen över att jag inte fått till det fast det började så bra.

[mamaA]

Hej!

När jag läser din tråd känner jag att DU inte är säker på att kuren kan fungera och det smittar så klart av sig på sonen. Du måste hitta en bergsäker attityd innan du ger dig på att kura igen och vara säker på dina strategier. När du väl börjar så existerar inte vare sig napp eller välling längre utan då har du buffning, vagning, solfjäder och ramsa som verktyg. En anledning till att det har gått sämre igen har och göra med att du inte varit konsekvent och därmed har inte ramsan blivit befäst. Om man först ramsar och sen ändå går in då har ju ramsan förlorat sin effekt, då betyder den istället att mamma kommer .

Det låter som du är osäker på att om han verkligen är mätt också men det borde inte vara någon fara med tanke på vad han äter. Skjut alla orosvargar och läs boken igen några varv så du kan den utantill. Tänk på det här som ett projektarbete som ska redovisas, då vill man vara väl förberedd eller hur? Kuren och verktygen är inte magiska i sig och ger ingen garanti för att lyckas utan det är attityden bakom som är avgörande. Det kan ta några veckor innan allt faller på plats, det är vanligt, se det som frågor istället och då måste man ge samma betryggande svar varje gång. Ger du olika svar (välling, napp osv) så måste man ju kolla vilket som gäller .

Lycka till!

Kram

[LillNils]

Hej!
Tack för svar!
Jag förstår att man får det intrycket om man läser hela tråden ...
Det tog ett tag för mig att bli övertygad, jag läste ju boken i två månader innan jag bestämde mig! Jag kände mig påläst och läser fortfarande i boken varje dag.
När jag väl satte igång (i mellandagarna) kände jag att jag var väldigt lugn och trygg i att jag skulle genomföra detta. Därför kändes förstås första natten som ett stort misslyckande. Andra natten kavlade jag upp ärmarna och körde på nytt. Och trots att första natten blev som den blev så funkade det ju så fantastiskt efter det!
Så nu vet jag att kuren fungerar. Mitt problem är ju dock att få den att fungera när vi sover i samma rum! Det lyckas jag inte med.
Vad gör man när bebis bara är ledsen och gråter trots buffning och ramsor? Han lugnar sig snabbt när jag buffar men börjar skrika/gråta direkt när jag ramsar ut, eller går tillbaka till min säng.
I boken står det om jag minns rätt att man (andra eller tredje natten) inte ska gå in och buffa direkt utan ramsa först. Jag missförstod nog det, för jag har vid några tillfällen när det har varit "krisläge" ramsat vid dörren och precis efter gått in och buffat. Detta måste ju vara fel, för då lär han sig ju, precis som du säger, att ramsa betyder att mamma kommer? Hur ska jag tänka istället?
Jag får intrycket att han får mycket svårare att somna om själv när han märker att jag finns i samma rum som han. När han sov i eget rum (5 nätter) lärde han sig ju på bara 2-3 nätter att somna om själv när han vaknade till.
Kanske jag ska flytta ut ett tag och låta kuren sätta sig bättre innan jag flyttar in igen? Eller ska jag tänka att han ska lära sig från början att jag finns i samma rum och kämpa mig igenom några jobbiga nätter
Att nattmaten är borta känns inte som ett problem alls. Har inte tänkt tanken att ge mat på natten sen första natten, vilket är enormt skönt!
Tacksam för svar igen, för jag vet inte hur jag ska fortsätta nu efter detta bakslag Jag förstår ju att attityden är central, och kanske gav jag upp för lätt, kände mig dock handfallen när situationen förändrades så dramatiskt bara för att han kom in i vårt sovrum. Det berodde ju dels på att jag inte ville att övriga familjen skulle behöva ligga vaken, men också på att det känns fel att han är så himla ledsen så länge. Verktygen som funkade så bra innan var som bortblåsta!
Har nu några olika alternativ som jag funderar på:
1. Kura om fr.o.m. fredag, han får sova själv i vårt sovrum under de första nätterna.
2. Som 1 fast jag sover kvar i samma rum som han.
3. Tänka att kuren som jag har påbörjat fortsätter, ingen omstart, vi sover kvar i samma rum och bort med nappen igen.
4. Nöja mig med att kuren funkade halvdant och att situationen iaf är bättre än innan. Nappen behålls då... Ny kur när hans eget rum är klart...

Om jag kör på alt. 2 eller 3, tror ni då att jag bör gå ut ur rummet när han vaknar så att jag kan ramsa utifrån? Eller ska/kan han lära sig att ta ramsan fast jag är kvar i rummet?

Ursäkta om det blev lite rörigt, hoppas hoppas att nån orkar läsa igenom o ge ännu mer tips [-o<
Tack på förhand!

[mumintrollet]

Hej!

Det är som du skriver bara att välja en tydlig strategi och köra med det.
Personligen skulle jag flytta ut ur sovrummet tills kuren satt sig - ett par veckor ungefär och sedan flytta in i sovrummet igen.
Jag tror att det gagnar främst dig och din attityd att ha en dörr mellan er, och du kan med gott samvete lämna honom sovandes efter att du ramsat istället för att stå och trycka utanför dörren och smyga in då du tror att han somnat.
Tänk dig kapitlet om Safarin i SHN-boken. Hur skulle du känna dig om du hör att din guide som nyss intygat att han nog håller vakt utanför tältet smyger in sig i ditt tält för att sova
Eller ännu värre- var det guiden eller kanske en varg..

Så jag skulle bädda på soffan i några veckor tills tryggheten har satt sig och ni kan börja njuta av att sova. Eventuella bakslag måste motas vid grind direkt och då hjälper det att ha attityden och förutsättningarna för det!

Och släng alla nappar ni har i huset så du inte är frestad att ta till dem
Och släpp rädslan över att ni väcker alla andra - det hörs på din attityd då du ramsar och han kommer inte att känna sig trygg. (Tänk dig en nervöst viskande guide utanför tältduken som verkar vara rädd o orolig själv )

Oberoende vilket alternativ du väljer så är det viktigt att du känner dig självsäker i vad du gör

[LillNils]

Hej!
Nu känner jag att övertygelsen, lugnet och beslutsamheten är på väg tillbaka. Har dessutom haft en skitnatt med ca 15 uppvak, tappade nappar etc... Sånt gör ju att man blir än mer övertygad om att situationen måste förändras.
Tack för tipset om ett par veckors tidsperspektiv! Jag borde ha haft det från början. Jag vet ju att det kan ta några veckor innan det sätter sig, men vi fick en så bra början att jag tänkte att det inte gällde oss...
Ska nu bara övertala sambon om att sovrummet är off limits i två hela veckor...! Med det längre tidsperspektivet känns det som att vi faktiskt kommer att lyckas med detta.
Två veckor på soffan betyder även att storasyskonen inte bor hos oss när vi flyttar tillbaka in i sovrummet, vilket gör det lättare att hantera bakslag som kan komma den veckan.
Stort, stort tack till dig och er andra som jobbar med att stötta och peppa alla oss som försöker sätta oss in i detta och som verkligen behöver hjälp!

[LillNils]

Måste bara tillägga, kanske för att peppa mig själv, vilket fantastiskt resultat kuren gav (fram till bakslaget då): Från att ha ätit två stora flaskor ersättning eller välling per natt gick han till noll mat på en natt. Från att aldrig ha kunnat somna om själv om han vaknat till (har krävts minst napp, oftast även "handpåläggning", vaggsång etc) lärde han sig det på en natt. Från att ha vaknat oavbrutet i vargtimmen (ca 4-6 på morgonen) varje morgon sov han tungt dessa timmar och fick väckas kl.7. Från att alltid ha blivit ledsen om han vaknat till kunde han ligga och jollra förnöjt en stund innan han somnade om. Allt detta lärde han sig på två nätter! Det var verkligen några fantastiska dygn, och vi ska dit igen.

[Manfred10]

Måste bara tillägga, kanske för att peppa mig själv, vilket fantastiskt resultat kuren gav (fram till bakslaget då): Från att ha ätit två stora flaskor ersättning eller välling per natt gick han till noll mat på en natt. Från att aldrig ha kunnat somna om själv om han vaknat till (har krävts minst napp, oftast även "handpåläggning", vaggsång etc) lärde han sig det på en natt. Från att ha vaknat oavbrutet i vargtimmen (ca 4-6 på morgonen) varje morgon sov han tungt dessa timmar och fick väckas kl.7. Från att alltid ha blivit ledsen om han vaknat till kunde han ligga och jollra förnöjt en stund innan han somnade om. Allt detta lärde han sig på två nätter! Det var verkligen några fantastiska dygn, och vi ska dit igen.

:thumbsup: :thumbsup: 8) 8)

[LillNils]

Hej!
Liten rapport och ett par frågor!
Nu har vi avverkat fjärde natten på nya kuren. Första natten hade vi ett par uppvak, varav ett pågick i 1,5 timme. Natt två och tre var ganska lugna, två eller tre uppvak med litet ingripande från mig alternativt somnade om själv.
Inatt bara ett uppvak men desto värre. Han skrek verkligen på ett sätt som jag aldrig har hört förut. Verktygen fungerade inte nåt vidare. Jag ramsade, väntade, ramsade, väntade, gick in och solfjädrade, lite buff, ut, ramsa, vänta, etc. Så pågick det i en timme och en kvart. Jag vill verkligen undvika överkoncentration, och väntade rätt länge mellan varje åtgärd.
Jag tänker att kuren första gången gick så snabbt och lätt att han aldrig han lära sig ramsan ordentligt. Kan det vara så? I så fall kanske det är bra ändå att det blir såhär, ramsan upprepas ju då massor mer gånger. Försöker se något positivt, för detta var faktiskt rätt så jobbigt ...
Tankar / tips kring detta?
Han har även vaknat för tidigt på morgnarna vilket han inte gjorde förra gången. Imorse vaknade han en halvtimme för tidigt och jag tog upp honom direkt innan han började skrika. Tänkte att det var dömt att misslyckas att försöka ramsa etc och låta honom ligga till kl 7, med tanke på hur lång tid det tog för honom att lugna sig inatt. Rätt eller fel? Vad borde jag ha gjort istället?
Är lite bedrövad över att det går trögare denna gång än första kuren. Åttamånadersångest?
Vi kör på och hoppas att det blir bättre snart. Försöker att inte glömma bort att nätterna nu trots allt är bättre än innan kuren!

[Manfred10]

Hej!

Visst kan det ha varit ett litet bakslag! Ska jag verkligen sova här????

Men du skötte det fint tycker jag, han var aldrig övergiven, fick hela tiden svar på sina frågor. Det du säger om ramsan kan vara en orsak. Viktigt att jobba med bekräftelsen fortfarande för er del. Å ramsa ska du gör i det ögonblick du tänker att Nä, nu måste jag gå in!

Att ta upp 6.30 var kanske inte jättesmart, men en gång är ingen gång. 8) En påminnelseramsa och hade han protesterat då så på med lite ljuv musik som han får lyssna på i stället för sig själv.

Hur går det för er nu?

Jenny