Lillens tråd

[hannah]

Hej!

Nu dyker jag in här igen med en ny liten människa. Lilla A är bara en vecka och än är det inte mycket att säga om läget mer än att vi njuter alldeles ohämmat av en tredje liten kompis, mer än jag någonsin trodde man kunde njuta av en bebis.

För stunden har jag bara ett huvudbry som jag testar att slänga ut här. Amning. Jag gissar att det just nu finns mjölk i överflöd eftersom jag större delen av dagen håller på att sprängas. När A ska äta kommer det fortare än han ofta hinner svälja varpå han sätter i halsen och mjölken kommer ut genom näsan på honom. Känner igen detta från de andra men undrar nu vad som är bäst att göra för att brösten ska ställa in sig så fort som möjligt. Eftersom han i dagsläget äter sig mätt på ett bröst får jag avbryta honom och byta bröst om han ska ta mjölk från båda. Annars får jag låta honom äta klart på ena bröstet och avsluta med de droppar från andra som man kan lura i honom och sen nästa amning (3.5-4.5h mellan) byta bröst.
Någon som har koll på vilket som är effektivast för att få lagom och anpassad mjölkproduktion? Nu blir det en blandning beroende på hur ont det gör... Kanske är det den rätta vägen?!?

/H

[SaraMilana]

Hej!

Varmt välkommen tillbaka och stort grattis till lillebror!

Jag tror att det viktigaste är att du inte pumpar eller mjölkar ur så att produktionen ställer in sig efter rätt mängd. Jag skulle nog försöka amma lite på båda vid varje mål, det känns som att det är risk för mjölkstockning annars? Någon som är bättre på amning än jag kanske kan fylla i!?

[lgh140]

Grattis till nytillskottet!!

Det kanske är olika men själv tycker jag bebisens behov verkar gå upp och ner hela tiden. I början har jag därför inte brytt mig så mkt om ifall det verkar vara för mycket mjölk utan jag har pumpat ut helt nån gång ibland och fryst in för framtida bruk. Senare när de blir större tycker iaf jag att det blir jobbigare att pumpa ut om man behöver vara iväg tex. Så jag hade först lättat lite på trycket genom att handmjölka så han inte sätter allt i halsen och sedan ammat klart på b1 och sen gett b2 om det går. Sen alltså pumpat bröstet mjukt då och då för att slippa sprängfulla tuttar Och ammat klart på första bröstet så han får i sig den fetare mjölken också

[mamaA]

Hej!

Jag hade också en dunderproduktion av mjölk i början. Jag fick tipset att röra vid brösten så lite så möjligt när jag inte ammade för minsta beröring späder tydligen på produktionen .

Sen ska man ju vara försiktig med att pumpa ur men ibland måste man ju lätta lite på trycket. Elektriska pumpar är suveräna.

Jag har för mig att jag ammade Bröst 1, bröt för blöjbyte, bröst 2 och sen B1 igen när J var riktig pyttis sen blev det bara B1 och B2 när han var lite större.

Kram

[hannah]

Tack för alla svar!
Jag gjorde (gör) så att jag ammade klart ett bröst och erbjöd det andra efter blöjbyte. Först tog han bara några klunkar, men nu kan man med lite övertalning få i honom en hel portion. I dag har jag t.o.m. Känt att han nästan tömt båda brösten. Skönt för mig!

Livet med lillen är hittills väldigt enkelt och fruktansvärt mysigt. Han sover när han sover och är pigg och alert när han väl är vaken. Någon insomningsslurk har egentligen än så länge inte behövts då han helt enkelt somnar när han bli trött efter Max 1.5h. Och är omgivningen mer spännande än gosig och det gått 1,5 timme utan att ögonen åkt ihop så kan man lägga honom vaken i sin vagn ute på altanen. Än så länge alltså. Får se hur det blir när han helt lämnat komastadiet! Natten är än så länge sådan att jag är ganska utvilad dagen efter. Dvs han äter Max två gånger mellan 22-08 och de brukar infalla runt 01 och 04.30-05. I framtidens schema kommer jag inte ha ett så sent (tidigt!) nattmål då jag gärna vill ha morgon då de andra barnen vaknar mellan 7-7.30. Helst vill jag hinna amma innan de andra vaknar men äter han 04.45 så blir det att jag fått väcka en väldigttrött bebis. Nu låter jag det oftast bli som det blir , utan att styra för mycket.
Ska bli himla spännande att följa den här lille parveln. Självklart kommer vi att köra sm, med två standardmodellerade barn sen innan som sovit klockrent sen de var bebisar så finns det inget alternativ.

/H

[SaraMilana]

Vad härligt ni har det! =D> Jag tycker också att det ska bli spännande att följa er!

[hannah]

Hej igen,

Om två dagar fyller lilla A tre veckor. Inte lång tid men va spännande det är att se hur mycket som händer på även så kort tid. Lillen är en stark liten krabat. Lugn och stillsam (hittills) men håller sen några dagar redan huvudet stadigt uppe när han ligger på mage och får han motstånd på fötterna tar han i allt han orkar och åker framåt. Blicken är också stadig och när han fångat upp min blick studerar han mig fokuserat och noggrant, inget flackande. Han är på det hela taget väldigt lik sin storasyster som hade bråttom att inte vara ett litet hjälplöst paket hon också.

Fram till nu har han varit en komakille där den stora utmaningen har varit att hålla honom vaken över huvud taget. Så fort han tog bröstet däckade han fullständigt och jag fick ha mina trix för att få honom att vakna. Väl vaken har han ätit koncentrerat och mycket i ett svep, rapat och käkat lite till och slumrat till. Upp på skötbordet och han kvicknar till men väntar man för länge med andra bröstet så somnar han som en sten mitt i den måltiden. Alltså är det sällan en måltid har tagit 1,5 h utan snarare under en timma följt av lite vakentid utan mat.
Men det var till i förrgår. Nu misstänker jag att smekmånaden är över för helt plötsligt är han ingen komakille längre och somnar inte direkt man lägger ner honom. Och helt plötsligt har en välbekant kompis dykt upp, 45 min skarven! Där får han än så länge påfyllning och brukar somna om och sova totalt 2.5h. Sen tror jag också att vi har åkt rakt in i en viktökning också. De två senaste nätterna blev det tre nattmål efter läggning 22.00: 24, 03.30 och 05.30 följt av stök och bök efter halv sex. I natt fickdet inte att bara låta honom stöka bäst han ville utan jag vagnade till och från (halvt sovandes med vagnen kopplad på foten som var det enda som stack utanför täcket.) Nu i efterhand tänker jag att jag kanske hellre skulle tagit upp och ge mer käk? men den tanken slog mig aldrig i mitt halvt medvetslösa tillstånd som jag genomlider alla nätterna i.

I dag sov han 2 timmar på morgonen men han tog lång tid på sig att somna. Sen blev det bara smörja av nästa mål. Ett BVC besök gjorde att jag skyndade på amningen och sen hamnade i snuttsovande och snuttätande som till slut bröts av en napp! så nu sover han sen en timme i alla fall. Dagen har lärt mig hur snabbt rytmen störs och blir en kletig röra av inget vettigt. BVC besöket bekräftade i allafall min misstanke om viktökning för han hade gjort ett tydligt hopp i vikten men inte på längd och huvudomfång. Så jag fortsätter att mata på och bryr mig inte så mycket om att det inte är lika lätt att få till en rytm under dessa dagarna. Han ska ju inte viktöka hela sin barndom! Ska tillägga att det inte skriks alls. Han kan skälla till om det är något som inte passar men det får lika fort över som det kom. Överlevnadsångest hoppas jag alltså att han inte upplever. Även om maten skulle dröja lite så skriker han inte upp sig, speciellt inte om han i alla fall blivit upptagen i vagnen.

Vad gör man förresten med nattamningar där lillen somnar som en klubbad redan innan första bröstet är tömt? Även om jag lyckats väcka under blöjbyte så blir han medvetslös efter två sugtag igen. Vill ju inte fastna i amning varannan timme!
Det var en liten uppdatering om hur det ser ut med vår minsta just nu. Nu ska jag sova medan de "stora" barnen är med pappa i trädgården och lillen äntligen sover!

[Dumlekolan]

Hej!


Spännande att få ta del av er resa, och vad mycket som händer, wow! Lillen verkar må fint och även mamman, härligt, och vad skönt att du passar på att vila när tillfälle ges, helt rätt! Hoppas du kommer ut och får frisk luft också, det behöver man, när man väcks av att ge mat till liten bebbe på nätterna

När det gäller nattamning så hoppas jag att du kan få råd från mer erfaren, då jag inte ammat mina barn.

Kram Linda

[Tutan]

Hej!

Vad bra ni jobbar på! =D> Visst är det så att vissa dagar flyter allt på och andra dagar bli allt bara pannkaka. Det verkar som om du tar det coolt ändå och tänker på helheten .

Jag minns att jag också kämpade med en liten som somnade efter första bröstet på natten. Okej att man försöker väcka liv i de små på dagen för att skilja på sovtid och mattid men att hålla på med alla möjliga trixs på natten för att hålla dem vakna så de kan äta... . Jag känner igen mig i det du beskriver. Ett rätt angenämt problem när man tänker efter .

Det jag gjorde var att jag testade att bara mata från ett bröst och sen lägga ner det sovande barnet i vagnen/sängen för att fortsätta nattsovandet. Jag minns inte riktigt hur det gick men jag tror att det räckte med bara ett bröst som nattmål. Barnet sov lika länge, fram till nästa nattmål eller till morgonen. Kan det vara nåt att testa kanske?

Mata på ytterligare lite extra nu när han visat tendenser till att både vara piggare på vakentiden samt att han har en ökningsperiod. Då motar du bort lite mat-vargar också, om du kanske är rädd att han inte får i sig tillräckligt på natten, från bara ett bröst.

Kram!

[hannah]

Hej igen,

Det här med nattamning.... ah!! Det faktum att "det inte är så illa" med två eller tre amningar mellan 22-08 hjälper föga när man varje morgon vaknar med en gruvlig trötthet och tilltagande huvudvärk, ackumulerad sömnbrist. Jag är sugen på att tro att jag inte är gjord för att ta hand om bebisar eftersom jag HATAR att vakna på natten. Att jag dessutom känner mig sjuk med ont i halsen och kroppen så fort jag sover för lite talar ju också för att jag inte är gjord för detta.... Å andra sidan talar allt för att jag inte kommer att fortsätta nattamma längre än absolut nödvändigt och det brukar ju bli rätt bra för bebisen också....

Nog med gnäll.
Lillen är ju en toppenkille på alla sätt och vis. Ganska lättskött SM barn där de flesta dagarna har ett fint flyt och där eventuella strul är så förutsägbara (unnar mig lite kaxighet nu när jag har erfarenhet av hela två barn sen tidigare ) att de ofta inte känns som trassel. Strulen är de klassiska: 45 min skarv som märks mer och mer ju senare på dagen vi kommer, knorrande under tidig morgon (har han i och för sig inte gjort senaste två dagarna och i morse fick han nappen sista timmen) och missnöjda "för trött för att äta för hungrig för att somna" -kvällar. Misstänker att det blir som med storebror, att han helt enkelt kommer att läggas tidigare och tidigare för natten för att ganska snart läggas samtidigt som syskonen vid 19.30. Låter lillkillen styra detta genom att vi helt enkelt inte kämpar ihjäl oss för att han ska sova en redig kvällslur och sedan vara vaken en längre stund till 22-tiden. Går det så går det, annars lägger vi honom för natten när han blir för kinkig. I kväll blev det 20.30 och då är min tanke att ta upp honom och tanka när jag går och lägger mig vid 22.30. Eftersom tendensen alltså är att kvällarna blir mer och mer stöniga och han inte då kommer till ro vid bröstet så har vi dragit fram flaskan istället. Då äter han utan att bråka och jag är inte så känslig för att bli ratad.

Tutan, jag tror jag bestämmer mig för att inte hålla på och truga sovandes bebis på nätterna. Det slutar ju ändå med att jag är uppe längre än nödvändigt utan att för den sakens skull ha fått i honom en droppe extra. Bättre att hålla det kort och plåga mig själv och honom mindre. När jag tänker efter så har han faktiskt ätit bäst när han sovit flest timmar i sträck (logiskt såklart) så slutsatsen är ju att han äter om han är hungrig. Jag ska koncentrera mig på dagen och få i så mycket mat som möjligt istället för att tänka så mycket på natten.

Napp är f.ö. introducerat. Har egentligen en stark ovilja mot den, men ser ju samtidigt att han kommer till ro så mycket snabbare med den än utan. Han behöver den inte varje sovpass utan oftast somnar han liksom på vägen ner i vagnen, eller med lite vagning. Han verkar kunna ta sig igenom skarven lättare med napp också, så den får hänga med så länge den inte stör mer än den hjälper. De andra två har haft den till 3-4 månader bara.

Så där, en liten sammanfattning av vardagen med min fina A. För övrigt är han vansinnigt go och jag vet inte hur jag ska cementera minnet av hur det är att ha en luden liten kuttrande bebis intill halsen.

[SaraMilana]

Det låter som att du har stenkoll på läget och en skön avslappnad attityd! =D> Tack för att du delar med dig!

[hannah]

Hej,

Fortsätter min berättelse om Lilla A. Jag hittade nämligen min tråd om storebror och hade stor behållning av att läsa den. Dels av sentimentala skäl men också väldigt bra att se vilka "problem" vi stötte på då och hur de löste sig. Facit ser jag ju varje dag i form av en alldeles utomordentlig 2-åring som utmanar sin omgivning helt enligt naturlagarna, sover som en stock nätterna igenom (jag tror- helt ärligt- att jag kan räkna hans uppvak på en hands fingrar: en kräksjuka, en lunginflammation, en halsfluss, en "vill inte kissa i blöjan nu när jag slutat på dagen" och säkert någon mer natt, och då snackar vi killen som har haft 4 öroninflammationer och ständiga tokförkylningar) och rent allmänt verkar njuta av sig själv och livet. Stora syrran har inte heller haft några större sömnstörningar och vaknar oftast inte heller av sjukdomar som inte är kräksjuka, men hon hade det lite tufft när hon slutade med nattblöja vid 3 års ålder och vaknade emellanåt väldigt förvirrad av att hon var kissenödig. Men det hör till det förflutna, numera smyger hon upp själv och kissar och går och lägger sig direkt efter utan att säga ett knyst om hon druckit mycket vatten innan läggning, stora tjejen .
Hur som helst, det som just nu var väldigt skönt att läsa ur storebrors tråd var just om tidiga mornar vid samma ålder. Han vaknade tydligen också vid 6 tiden när han var spädbarn, men man kan väl säga att det inte fortsatte vara ett "problem" eftersom vi större delen av hans liv har fått väcka en medvetslös kille senast 8 varje morgon. Ofta möts man av någon som drar täcket över huvudet och säger NEJ . Det är en tröst att tänka på när jag nu varje morgon själv bara vill dra täcket över huvudet och låtsas som att jag inte höra stånkandet från han som vill äta av mig!

Senaste dagarna har rytmen 2(1.5)-2(.5) funkat väldigt fint. Han är VÄLDIGT trött fortfarande, men när han väl vaknat riktigt så är han verkligen vaken och pigg och är supernöjd på mage på golvet. Jisses va han kämpar, huvudet håller han som en liten nyfiken sköldpadda och benen drar han in under sig och i med de bara fotsulorna och skjuter på - så kommer han några centimeter fram. Häftigt att se.

Det är också häftigt att se hur väl Anna Wahlgrens beskrivning av ett spädbarns behov stämmer. Denna tredje gången tänker jag SM i min skötsel av barnet inte bara för att jag "vet att det funkar" utan för att jag nu känner att det är det mest naturliga sättet för mig att ta hand om ett spädbarn som ska bli större. Lilla A protesterar och visar missnöje endast av två orsaker; "mer mat" eller "dags att sova så jag orkar inte äta ens". Och så en orsak till förresten- om det är kallt. Åh vad han gillar att ha det riktigt varmt och tajt när han ska sova och oh vad han inte gillar när man tar i honom med kalla händer eller tappar en socka och är bar om foten länge. När jag ammar verkar han njuta extra (och somnar alltid!) när jag håller om hela honom riktigt tajt, sjukt gosig. Denna värmedyrkare har också gjort tummen upp åt att få lägga sig i en uppvärmd vagn (vetekudde under täcket en stund innan läggning - ett hett tips!) och att sova dagslurarna i en varm fleeceoverall på rygg/sida(!!) istället för på magen som vi körde första tiden. I kväll gjorde jag det fatala misstaget att lägga en stensovandes liten kille i vagnen som stått ute sen senaste luren och var således iskall. Tänkte att han ju ändå sov och är varm i sin fleece så att det inte skulle göra så mycket. Jag hade fel, efter 2 minuter fick jag mig en utskällning. Men jag blev snabbt förlåten när jag lade en varm vetekudde längs magen utanför fårskinnspälssovpåsen. En napp på det och det är inte mycket att klaga på. Nappen spottar han alltid ut efter en kort stund förresten och behöver den oftast inte mer under sovpasset. Än så länge.

Nätterna börjar numera vid 20.30-21 och i dag när han sovit ett rejält pass på kvällen var han t.o.m. riktigt pigg och åt massor både av mig och från flaska sista vakentiden. Den var en klarvaken kille som jag i alla fall lade kl 21 (utan napp) och efter en 10 min lågmält stånkande somnade han ändå. Härligt!Planen är att fortsätta så här och låta läggningen bli tidigare och tidigare och avsluta dagen med flaska. Han har flera kvällar varit för trött för att amma vettigt vid den tiden och istället för att kämpa med någon som bara blir arg för att mjölken inte kommer i perfekt hastighet och mängd så får flaskan (och pappan) jobba i stället. Alla är nöjda med det. Sen ammar jag ändå innan jag går och lägger mig vid 22.30. Det målet kommer nog att vara kvar sist av alla nattmål om vi får till det som med de andra barnen.

Dagarna flyter alltså på och jag är mest nöjd över att jag har ersatt den gamla stressen över att det inte alltid blir som jag tänkt, med intresse och nyfikenhet på hur just denna killen funkar. Än så länge funkar det också väldigt bra att flytta honom mitt under ett sovpass om vi ska i väg. Och det kommer väl att vara den största utmaningen med tre barn, att få till en vardag där lillen får sova och äta det han ska samtidigt som mina "stora" barn ska ha sin vardag så att de mår bra. Men det kommer att funka, för att det måste!

[Dumlekolan]

Som ganska nybliven 3-barnsmor säger jag;
3 is the magic number

Det är en utmaning att rodda med tre individer o få pusslet att gå ihop, men gudars vad mysigt det ÄR!

Kram Linda

[Sarisparis]

Och grattis och välkommen tilbaka till SoS säger jag med, lite sent, men mycket hjärtligt och ända från tårna! O:) Vad roligt att du delar med dig här av bebistiden med lille A, det är härlig läsning.

Jag tycker att din nattstrategi låter alldeles ypperlig. Jag körde samma. 8) Min tanke (som jag antagligen hade snappat upp antingen här eller i BB) är att nattmål inte är riktiga SM-mål. Nattmål = påfyllning för att kunna sova vidare. :thumbsup:

[hannah]

Hej!

Nu är min lilla kille 7 veckor. Galet vad tiden går fort. Men ändå långsamt. Längtar ju inte i hemlighet direkt efter att själv få sova ostört på natten.

Lilla Aron, som han heter, är på många sätt väldigt lättskött och det är jag honom evigt tacksam för just nu. Dagarna är nästan oroväckande enkla med långa sovpass utan skarvar och där jag oftast får väcka efter 2h. Aron är kontrasterna man, hittills. När han sover då är han medvetslös och även om han vaknar själv somnar han stommen klubbad säl så fort han tömt halva eller hela bröstet. Spelar ingen roll vad man gör, han är helt lealös och finns ingen möjlighet att få kontakt. Tills jag lägger honom på skötbordet eller någon annanstans som inte är varmt och gosigt. Då slår han upp ögonen och blir helt pigg på fem röda och börjar gymnastisera och skratta tillsammans med mobilen som jag får sätta i rörelse. Sen är han nöjd och alert och snackar och ligger på mage och tittar och håller huvudet hur länge som helst. Ibland säger han till genom lite försynt gnäll att det är dags att sova och då är det ofta lite tidigare än 2h. Säger han inget får han sova ändå efter 2h även om man varje gång tänker att han inte verkar alls trött. Men somnar gör han på stört, i alla fall om man sätter i nappen som han sen antingen spottar ut så fort ögonen åkt ner eller så plockar vi ut den direkt efter. Enda "problemet" som jag ser är att vi inte alls använder några verktyg eftersom nappen söver honom så klockrent. I sällsynta skarvar är det samma sak, sätt i nappen och han sover tills han blir väckt. Och gör han inte det, då är det för att han är vrålhungrig.

Mina enda två huvudbry är just nu nappen och amning. Jag giiiiilar verkligen inte nappen, det känns alltid som att vi fuskar eller tar en kortsiktigt genväg som långsiktigt blir en senväg. I och för sig hade jag samma känsla med mellanbarnet och han blev det verkligen inga problem med. Tills för ett par dagar sedan har jag inte använt den alls på natten, inte ens vid läggningen, men i går kapitulerade jag stort. Nappen åkte in efter jag stått och vagnat en vansinnig kille i några minuter. Lade honom nog lite för tidigt, men det bara blev så för att det passade resten av schemat. Sen fick han nappen flera gånger för att skjuta på morgonen från 5 till 7. Känns inte särskilt bra, men samma där, har för mig att vi gjorde samma för storebror och han blev ju sen inte direkt känd för sina morgonpigga vanor... Jag tror, vad jag än tänker just nu, att nappen får vara kvar tills vi märker att den stör alt att vi helt enkelt orkar ta tag o det fullt ut. Det gör vi inte nu. Inte jag i alla fall.

Det andra, amningen, är förmodligen inget problem alls. Eftersom han sover så bra på dagen så antar jag att han inte plågas av sinande mjölk direkt. Det jag tycker är konstigt är att han verkar nöja sig med amning av ett bröst och ytterst sällan något mer efter att han kört det första i ett svep. Amningen kan alltså ta så kort tid som 10 minuter. Ofta lite mer utdraget för att han liksom snuttammar ut det sista halvaovandes.
Jag erbjuder och trugar men han blir bara svinförbannad. Ibland får han ersättning på flaska men vill ofta inte ha. Däremot kan det vara så att han ratat brösten (för att det kommer för lite?!?) och ändå tar sig en rejäl slurk ut flaska. Hm. Min magkänsla säger att han gärna skulle flaskas helt och hållet. Han kan bli rejält sur ibland för att mjölken kommer i en för strid ström. Förstår honom, jag tycker inte heller det är kul med mjölk överallt på sig.
Men, jag VILL att han ska äta mer (och jag vill amma för att skydda mot infektioner från ständigt snoriga storasyskon) för vad annars ska jag göra åt nätterna? Han äter med 3h intervall, enstaka tillfällen med 4-5h, men han har helt klart fastnat en en rytm på 3h som standard. Skumt eftersom han på dagarna äter var 4e timma. Men vad tror ni, kommer det att ge sig med nätterna? Är jag bara för angelägen för min egen skull att han ska amma mindre? Jag har is i magen lite till och hoppas att det genom ett trollslag förändras snart. Tills dess fortsätter jag truga och erbjuda ersättning när det kan tänkas gå i.

Så funkar det här hemma just nu, inte särskilt illa ändå