Spring på kvällen

[Anna09]

Hej alla kloka!

Vi har en kvällsspringare av rang. Under snart 1.5 år har Ester haft diverse ärenden på kvällarna. Kissa, dricka etc etc. Dessa typer känner vi alla till och även jag, och även hur jag skall hantera det. Jag försöker vara konsekvent, hon får gå upp EN gång, sedan ligga kvar. Jag vänder henne i dörren efter det. Sen är hon kvar och ligger och sjunger och pratar. En timme senare, närmare 20.45 brukar hon gasta att hon är kissnödig igen.

DÅ sätter min varg in - för då har hon legat så länge och kan mycket väl vara kissnödig. I de fallen har jag inte stoppat henne utan låtit henne gå på toa, utan underhållning så klart.

Här misslyckas jag: ibland blir jag arg och skäller på henne eftersom kvällarna för oss vuxna numer handlar om en spänd väntan på när hon behagar somna (med visshet om att hon sover på tok för lite, ca 10 timmar per natt). #-o 8-[

Efter att ha tragglat detta i ett år tänkte jag att hon kanske är typen som tappar intresset för dessa turer om hon får råda helt själv. Det vill säga gå upp själv utan någon notis från oss överhuvudtaget. Utan publik eller prat från oss, tråkigt hoppades jag. Men icke. Samma rutin.

Nu blir jag snart tokig, för jag behöver jobba på kvällarna. Kör eget företag samtidigt som jag försöker hålla hennes dagistid på bra nivå, hyfsat korta dagar.

Idag, som så många andra dagar, sa jag på eftermiddagen att "När vi sagt gonatt ligger du i sängen och sover. Du behöver det för att orka gå till förskolan i morgon." "Jadå, mamma, du behöver inte säga det fler gånger."
Fem minuter efter att vi släckt och nattat enligt seden, går jag förbi hennes dörr ohc ser att lampan är tänd och hör henne bläddra i böcker där inne. Jag går in och säger [-X "Vi har sagt gonatt och du läser ändå. Då drar jag ut sladden till din lampa." Jag gör det och så går jag. Sen börjar trixen; "jag behöver fräsa", "Jag måste ha lampa, annars kan jag inte sova", ledset "jag vill ha en kram, annars kan jag inte sova". Svaren hon fick var "det tar vi hand om i morgon, nu skall du sova"- varianten. Till slut var hon så trött att hon storgrät och kom ut ur rummet. Jag gick utan ord och la henne, satte mina händer kort på hennes kinder som en "kram" och gick. Hon tystnade och nu, 20 min senare sover hon.....

Hur gör man med 4.5-åringar? Både jag och min man har blivit både mer osäkra och blödiga ju bättre hon kan uttrycka sig..... Hon är synnerligen vaken och förstår MASSOR. Men vissa saker kan hon inte ta in.... som det här med att på kvällen skall man sova... ](*,) ](*,) ](*,)

Kan piggisar (hon har alltid sovit lite under AWs "standard") klara sig med enbart 10 timmar sömn som snitt?

Måste komma tillrätta med kvällarna här - det är på tiden! (om inte annat så för husfridens skull)

Snälla hjälp! [-o<

[annawahlgren]

Lilla trams-Ester

Sluta resonera, "förvarna" = begära hennes godkännande nickningar. Här funkar inga överenskommelser - som du möjligen har märkt, ja De små änglarna (hmhm) värjer sig mot att ta minsta ansvar för rutinsaker som mat och sömn och det tycker jag de gör med rätta. Faktiskt.

Skoja och skratta och allt det där, utanför rummet. Saga kan ni (eller hon själv) läsa utanför rummet. Gör sängen till en sovplats, ingenting annat. Ligga och läsa är hon för liten för, hon klarar inte att bestämma sådant själv, om och vad och hur länge och och och... Sådant kan man syssla med i sängen som s k ensamlek (på helgerna får det väl bli, och då på morgnarna förstås).

I samband med nattningen, som alltså inte ska ta mer än två minuter inne i själva rummet - och hon bör krypa i säng själv, och få sin sista lilla puss där; kramar gör man lämpligen innan, i annat rum eller på väg in modell flygplan, typ, till sängen - ge vissa instruktioner. Obs! Inte vädjanden, försök inte "komma överens" utan tala bara precis om vad som gäller, mycket klart och tydligt och KONKRET. Pass på för känslomässigheter här. De åstadkommer bara förvirring för henne.

Lampan vid sängen har du då lämpligen tagit bort. Det behövs inga förklaringar. ("Var är min lampa?" - "Den sover." Punkt. Fortsätt med instruktionerna. Ställ in ett glas vatten vid sängen. Det hittar hon i mörkret. Tala om det, utan att fråga och utan att vänta på svar. (Dörren bör stå aningens på glänt men bara aningens.) Placera en potta vid dörren, på insidan förstås, med toalettpapper. Där kan finnas en liten liten helst RÖD nattlampa - kanske en sådan man pluggar in i kontakten - som hon kan tända om och när hon behöver kissa. Tala om det, utan att vänta på applåder och visslingar. Tala om att läser gör man - - - osv, se ovan, inte på kvällen. (Som om det alltid varit så, ska vara attityden!) Pussa och gå ut med ramsan, kör den gamla tjatiga Gonatti med sig, sov så gott (eller vad ni nu hade förut). Det där med att ta hand om saker i morgon är ju överanvänt och bevisligen ogiltigt, om man säger Så glöm det. Glöm också att hon "får" gå upp efter att hon har lagt sig, EN gång. Vadå för

Varje ansats till prat, om hon t ex anser sig behöva meddela att hon behöver kissa / har kissat, bemöter du med ramsan x4. I glatt tonfall. Lite goddag-yxskaft, som om du fakjtiskt inte hörde så bra och faktiskt inte brydde dig heller, eftersom du vet att hon kan kissa så bra själv och fixa allt vad därtill hörer, och själv har du annat att göra, och allt är ju så bra så (som om det alltid varit självklart så, är attityden). Det ska INTE vara något prat kring det utöver ramsan x4.

Samma sak om hon skulle ta sig ut ur rummet, vilket hon säkert försöker de första kvällarna på denna lilla minikur. Dyker hon upp ser du FÖRVÅNAD ut, för det självklara är ju att man sover på natten, och sover gör man inte så bra om man är uppe och springer, så vad är detta Och så är du finkänslig nog att överse med detta "missförstånd" och går till dörren, håller upp den, väntar på att hon ska gå in och hoppa i säng, utan kommentarer, och gör hon inte det utan kör lite repertoar får du ta henne i handen (som om hon råkat gå vilse, helt enkelt) och leda henne till sängen men INTE lägga ner henne och inte kramas och inte röra mer alltså. Bara stå där medan hon kryper ner och utan att stoppa om, hon fixar det skönt för sig hur bra som helst själv (men inte om du gör det åt henne), och så ut direkt med ramsan x 4.

Upprepa precis som under en kur, tåligt och målmedvetet. Det ska inte behöva ta så många kvällar, det här

Och häng inte upp dig på att hon absolut måste somna för att du ska få lugn i själen (i arbetet). Hon får lov och ligga i mörkret och prata och sjunga, det hör hennes lilla privatliv till. Och det ska i så fall fylla dig med glädje och frid, inte irritation eller besvikelse

Så lägg henne en kvart, helst en halvtimme tidigare, är mitt bestämda förslag. Så ger du er alla en (inte minst psykologisk) marginal, där det är tillåtet att vara vaken men inte lämna sängen och definitivt inte lämna rummet. NÅGON gång

Ska sägas också att det inte är förbjudet att agera lite mindre förtjusande trevligt än vanligt, om det skulle behövas. Man FÅR skärpa rösten också i ramsan, med kontrollerad vrede (hellre än suck och stön och irritation) för att visa att man menar allvar. Lilla trams-Ester kommer att älska dig lika oförtrutet dagen därpå, även om du inte tror det - förmodligen med en god portion lättnad också :thumbsup:

[Anna09]

Kära Anna!

TACK för ditt så uttömmande och så välbehövliga svar!

Ibland har jag ju behövt dem genom åren, de berömda sparkarna där bak.

Jag har nu mer objektivt studerat både hennes beteende på kvällarna, men framförallt mina egna känslor i det hela. Där träffade du en bra kärna hos mig. Med andra ord har jag inte enlett någon regelrätt kur än.

Så här går hennes kvällsbeteende till:

Vi läser i min säng och myser där tills det är dags att sova. Då kissar hon och springer sedan in till sin säng i redan mörklagt rum. Där kramas vi kort och pussar Gonatt. Sedan går vi med ramsan, och hon ramsar tillbaka.
Hon småpratar för sig själv, hittar på små historier och sjunger i sängen en stund. Vi gör kväll. Efter en stund går hon upp och kissar, utan någon notis från oss sedan går hon och lägger sig igen, stänger sin dörr och släcker sin lampa själv. Ibland hör vi "måste kissa, mamma". Då får hon "gör du det" till svar, utan att vi avbryter vad vi gör. När hon är klar hörs ett "gonatt" innan dörren stängs och hon lägger sig och släcker.
Ibland kan hon gå upp en gång till och göra likadant. Sen somnar hon. Ibland somnar hon 20, ibland 21.

I sällsynta fall kan frågor som "när skall ni lägga er, mamma?" komma när dessa kvällsbestyr klaras av. Då svarar vi "när du somnat", och så lägger hon sig själv.
I de fall då jag blivit , har behovet av dessa frågor ökat och krocken har varit ett faktum.... #-o ](*,)

Har efter ditt svar insett att hon kanske inte alls är en "springare" i den utmanande bemärkelsen utan faktiskt bara behöver gå upp och kissa, som hon gör alldeles strålande på egen hand, utan publik. Som vanligt ligger nog den största vargen och sover hos mig själv.... #-o #-o

Kvitto på den insikten har just denna helgen varit då jag stirrat min egen stress i vitögat och insett att en tjej som ibland sover 10 timmar, ibland 11 och aldrig visar några tendenser till övertrötthet kanske inte behöver sova mer än så.

TACK igen, för att du finns här och för att du tar dig tid! Du utvecklar mig både som mamma och som person.

[annawahlgren]

Du utvecklar mig både som mamma och som person.

Tack, du kära för dessa underbara ord.

Icke desto mindre tycker jag att jag måste framhärda lite

Ibland hör vi "måste kissa, mamma". Då får hon "gör du det" till svar, utan att vi avbryter vad vi gör.

Vips! biir det en liten dialog, ett samtal (som visst avbryter vad ni gör). Har man väl lagt och nattat barnet, betyder det att man har överlämnat det åt sömnen. Inte åt fortsatt kommunikation. Där är ramsan med sitt goddag-yxskaft suverän. Vill du kan du lägga till, på en enda vers ramsa, ett "vi ses i morgon", punkt slut.

Ibland kan hon gå upp en gång till och göra likadant.

Det behöver hon inte alls, dvs kissa en eller två gånger när hon precis har avslutat dagen och kissat klart före läggdags, vilket är det sjävklart vanliga som gäller oss alla. Det är inte därför hon springer upp; se nedan.

Ibland somnar hon 20, ibland 21.

Förlåt att jag är brutal, men det är för sent (såvida hon inte sover till 8 eller 9 på morgonen). Trilla inte i "hon behöver nog inte så mycket sömn"-fällan, för det BLIR problem, även om du inte ser, eller vill se, det nu. Du skulle väl inte tillämpa det resonemanget på maten och dra in något mål

I sällsynta fall kan frågor som "när skall ni lägga er, mamma?" komma när dessa kvällsbestyr klaras av. Då svarar vi "när du somnat", och så lägger hon sig själv.

Gudskelov och tack har ju lilla Ester en välvillig och positiv inställning till både säng och sömn - pris och beröm för det vackra arbetet med Lugnet, Säkerheten och Njutningen =D> Men ert svar: "När du somnat" vill jag verkligen varna för Små barn "lider" nämligen av en alldeles outrotlig åkomma - som SKA vara outrotlig och det är nyfikenhet. Kommer du ihåg skojsfrågan på sin tid: "Vad gör de på banken efter klockan tre?" Banken stängde tre, men folk var kvar därinne... och alldeles kolossalt vuxna människor frågade sig vad i allsindar som hände där bakom lås och bom efter tre. Små barn fungerar i högsta grad likadant. Vad gör mamma och pappa NÄR JAG HAR SOMNAT

Gamle pappa Lars, om du minns, min förste make som var 35 år äldre än jag, berättade - när han var 60 år; han hade inte glömt - att han frågade sin mamma varför han måste gå och lägga sig så tidigt. Han var fem-sex år. "Det gör ju inte du, mor", menade han. Hon svarade: "Jo förstår du, lille Lars, när du sover, det är den enda tiden jag har för mig själv." Som sagt - han glömde det aldrig Han kände sig förvisad, utestängd, bortvald, oönskad... I ett barns sinne är DET själva tolkningen, som naturligtvis hans mamma inte menade alls.

Förstår du? Barn behöver sova så mycket mer än vuxna därför att de befinner sig i en halsbrytande utveckling och växer så det knakar, och det är ens uppgift som förälder, som ska bevaka deras intressen, att ge dem denna goda och tillräckliga sömn, precis som man ger dem näringsriktig (och tillräcklig) mat. Det är där Attityden av Sjävklarhet kommer in, och förstås Skrattet-till- go'nattet, för att få sova så mycket man behöver och gärna lite till, är en förmån och en lycka (fråga varje sömndepriverad förälder, som skulle ge sin högra arm för att få SOVA UT!). Det ger marginaler och styrka, växtkraft och optimala utvecklingsbetingelser. Sådant är vad man ska förmedla - i ord eller utan; i Attityd - medan man sorgfälligt döljer den sanning lille Lars mamma var oförsiktig nog att haspla ur sig; att hon ville vara i fred och faktiskt njöt av det vilket han som litet barn naturligtvis inte kunde, eller för liv och pina ville, begripa. (Och det var ju precis vad du beskrev också i trådstartsfrågan - du behövde och behöver kunna jobba ostörd på kvällarna.)

Så kör ramsan, tycker jag, à la goddag yxskaft, som med sin, om man säger, automatik, sin icke-dialog, befäster och bekräftar (så många gånger som nu behövs) att barnet faktiskt har blivit överlämnat åt sömnen och att det är John Blund och ingenting annat som står för sällskapet nattetid. På natten sover man Allt annat kan vänta (och bör det) till i morgon. Inklusive ömma föräldrars förmärkta uppmärksamhet. PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING.

I de fall då jag blivit , har behovet av dessa frågor ökat och krocken har varit ett faktum.... #-o ](*,)

Även nyfikenheten - "behovet av dessa frågor" - måste alltså förläggas till i morgon Så jag avslutar ännu mer brutalt: STÖR INTE BARNET med din (mentala) närvaro och ditt kommunicerande, så slipper du "krocken"

Och kasta ett öga på lille tricksaren i Barnaboken... Han som "måste" allt möjligt... Det enda han måste är att få sova så gott, och få vara i fred för sin envisa nyfikenhet åtminstone nattetid (enda chansen) :thumbsup:

O:)

[Anna09]

Vi kommer båda att skriva i detta inlägg. Jag först och sedan Stefan med sin undran, eller tanke.

Jag:

Ditt senaste inlägg gör bilden ännu klarare för mig, lika klar som den varit en gång tidigare - innan jag fick en distans till både ramsa och trix-frågor. I takt med att Ester blivit äldre har jag blivit mer osäker, hennes ordförråd och förståelse för saker och ting har ökat, men svaren på just dessa frågor är just RAMSAN - precis som för de minsta.

Alla andra frågor skall bearbetas och klaras av ordentligt under dagtid. Gamla Anna är tillbaka med AW-tänk rakt igenom!!!! Tack!!! \:D/ :-({|= \:D/ Frid i min själ!

Vi hade faktiskt en ganska tuff kväll i tisdags, där jag goddag-yxskaft ledde tillbaka med enbart ramsa till svar och frågorna och springandet ökade markant denna kväll - bara för att se ifall mina svar förblev desamma. Och det blev de. Kvällen därpå hade vi inget spring alls och hon somnade före 20. Vi har alltid natt mellan 19.30 (senast) och 07.10 ca.
\:D/ \:D/

Så nu tänker jag fortsätta på detta spår!!! 8) 8) 8)

Nu lämnar jag över till Stefan:

Hej Anna
Vi har lite delade meningar om vissa saker i vår barnuppfostran, som säkert de flesta föräldrar har. Jag gillar, fel, älskar tänket kring Sova hela natten och vi har försökt följa det du har skrivit om det till punkt och pricka. Det har varit lättläst och logiskt och som vi ser det kärleksfullt rakt igenom.
Vi ska ju nu minikura lilla E och jag är på, vad det gäller ramsan och att dra dra den lugnt och tryggt som stöd i Goddag yxskaft-stil. Det funkade tidigare och har visat sig funka nu igen. Men, en sak tycker jag känns jobbig som 17 och det är som följer i det här scenariot:
Vi vuxna har inte gått och lagt oss än, lillan har somnat men sen vaknat av att naturen faktiskt behöver en promenad till toaletten. Om hon då på vägen tillbaka lite trött men som jag i det här fallet anar med en viss ängslighet i rösten undrar "Kommer mamma hem igen?" (för mamma har gått en kvällspromenad själv i kvarteret) är det då meningen att jag inte får svara ett tryggt o lugnt "Jodå, mamma kommer snart hem" direkt följt av ramsan medan lillan knatar in i sitt rum och sin säng och dörren stängs?
Här skiljer sig min Annas och mina åsikter åt om vad som skänker svar på den frågan och oxå lugn. Hon tycker att det bara ska vara ramsan, medan jag tycker att ett tryggt svar på frågan följt av trygg ramsa är det bästa.
Så, vad tycker du, vilket är rätt svar?

Stor kram och sköt om dig! S

[annawahlgren]

Frid i min själ!

Tack, du kära.

Underbara är ni bägge två Alla TRE ska jag säga, för jag råkar ju faktiskt ha haft det stora privilegiet att träffa lilla Ester

Vi hade faktiskt en ganska tuff kväll i tisdags, där jag goddag-yxskaft ledde tillbaka med enbart ramsa till svar och frågorna och springandet ökade markant denna kväll - bara för att se ifall mina svar förblev desamma. Och det blev de. Kvällen därpå hade vi inget spring alls och hon somnade före 20.

Se där - mera mini kan väl en minikur inte vara Men det TAR tid, och tålamod, första gången - när man slirat och slirat och sedan plötsligt ska återföra saker och ting till ordningen, den som lilla barnet, först och främst, är betjänt av. Ramsan fick sista ordet och övertygad, som du lyckades göra henne, reagerade hon med lättnad - och kunde sova så gott helt utan spring redan kvallen därpå. Pris och beröm =D>

Om hon då -- med en viss ängslighet i rösten undrar "Kommer mamma hem igen?" (för mamma har gått en kvällspromenad själv i kvarteret) är det då meningen att jag inte får svara ett tryggt o lugnt "Jodå, mamma kommer snart hem" direkt följt av ramsan medan lillan knatar in i sitt rum och sin säng och dörren stängs?

Tack för din varma hälsning till mig, du käre
Du väljer själv, särskilt när du är ensam hemma (Läser hon möjligen dina tankar Tänk om inte mamma kommer hem igen )

Här är då det fortsatta scenariot:

Lillan får det betryggande svaret att "'Jodå, mamma kommer snart hem', direkt följt av ramsan medan hon knatar in i sitt rum och sin säng och dörren stängs".

Två / tre / fem / tio minuter senare öppnas samma dörr, kanhända (och händer). Och nu behöver det inte ens hittas på att det ska kissas, om man säger, för nu är det intressanta resonemanget redan igång:

Ester: Var är mamma någonstans?
Pappa: Blablabla.
E: När kommer hon hem?
P: Blablablabla.
E: Hur länge är snart?
P: Blablablablabla.
E: Jag vill att mamma ska komma hem NU!
P: Blablablablablabla.
E: Jag kan inte sova när inte mamma är hemma!
P: Blablablablablablabla.
E: Jag vill att mamma ska komma HEM!
P: Blablablabla.... Blabla.... Blabla...
E: Du är DUM! Du ska HÄMTA MAMMA!
P: BLABLABLABLABLABLABLABLABLABLA!!!
(Tio minuter senare:)
Mamma: Men Gud, varför är hon så ledsen VAD HAR DU GJORT

Vems intressen var det som skulle bevakas, hmhm?

Ge ramsan. Resonera inte. Resonemang efter nattning är inte betryggande. De är förvirrande.

Så - tänk efter före :thumbsup:

[Anna09]

Sammanfattning minikur Ester:

Onsdag kväll:
Inget spring - föräldrarna tar ut en seger i förskott...

Torsdag: E sover hos mormor och mormor kör samma linje som vi. =D> Frågor och protester, precis som hemma. Fast kortare tid än tisdagens kväll då vi hade rejäl frågestund, skrik och svordomar.

Fredag: Tillbaka hemma igen. Frågorna fortsätter, men hon somnar före 20.

Lördag: Pappa är hemma själv, mamma på fest. Pappan ramsar ut. 10 minuter senare öppnas dörren. Ester går ut och kissar. Går sen och lägger sig, ramsar sig själv, får gensvar från pappan. Somnar.

Söndag: Jättefrågestund!!! Mamman lagt. "kissnödig" i en timma. Hon bönar och ber, gråter och klöser mig när jag leder tillbaka in i rummet. Går lätt upp 15 gånger på denna timma. Hon blir ledd tillbaka och får ramsa. När hon är ledsen, förtvivlad får hon en trygg ramsa x4. Tyst en stund. Nya frågor. Igen kissnödig. Vargen i mig vaknar och jag leder henne under tystnad till toaletten (bara för att kolla om det verkligen låg nån sanning bakom) Det kom några droppar - inte någon som helst fara att somna med.... ](*,) ](*,) ](*,)

Nu när jag skriver sammanfattningen inser jag att vi har några dagar framför oss ytterligare eftersom vi sjabblat till det. Först pappan genom att låta henne gå upp då han var ensam hemma. Jag, eftersom jag tvivlade och fylldes av "tänk om hon verkligen är kissnödig, hon klöser och verkar desperat"-vargar...

Vi vill inte sätta in en potta, hon har aldrig gått på potta någon gång, gick direkt från blöja till toaletten. Det skulle kännas som ett steg tillbaka.

Samtidigt känner jag ju igen hela processen. När Ceasar Milan skall lugna hundar med extrem ångest/rädsla håller han dem stilla medan de sliter, ålar, gnyr, gnällar, biter och har sig - innan lugnet fyller deras kroppar och de har segrat över rädslan.

Skäms på oss.... jag borde veta bättre.... Uppsträckning - tycker synd om Ester som behöver gå igenom detta fler kvällar än nödvändigt.

[annawahlgren]

Ingen fara Det är inte synd om lilla Ester. Hon har det så bra, så. Hon försöker bara ta reda på vad som gäller, och det har små barn sysslat med sedan urminnes tider Hur ska de annars lära sig språk, kultur, sociala koder... med mera, med mera, med mera. Och allt börjar i hemmet och den specifika tillhörighet dit de föddes.

Skönt försxtås att slippa motsägande besked. Det är det där med hebreiska-studeranden i trotskapitlet i Barnaboken, du vet. Ta gärna och läs om det, båda två

Vi vill inte sätta in en potta, hon har aldrig gått på potta någon gång, gick direkt från blöja till toaletten. Det skulle kännas som ett steg tillbaka.

Pottan är psykologisk, om man säger. Hon skulle inte gå på den (om inte den absoluta nöden så krävde, vilket är mycket, mycket tveksamt). Psykologin vore dubbelriktad. Dels mot lilla Ester som fick skippa sitt främsta "argument" för att lämna rummet, kika ut och stilla nyfikenheten - eller, som i mitt skämtsamma scenario, och som vi för all del såg i söndags - fylla på den. Dels mot er ömma föräldrar, som då möjligen skulle kunna avhålla er från att slira i det ni i ord påstår gäller - "på natten sover man" - men i handling motsäger.

I missriktad välvilja ifrågasätter ni det sjävklara, det som borde vara självklart: PÅ NATTEN SOVER MAN. PÅ NATTEN HÄNDER INGENTING. Ni vill så gärna hjälpa, förstå och begripa - och börjar ställa frågor själva. ("Men tänk om hon verkligen behöver kissa? Behöver du det? Visa mamma.") Då har vi förvirringen som ett brev på posten.

Det är ju inte lilla Ester som ska tala om för er vad som gäller. Det är alldeles precis tvärtom. Det är det HON frågar efter.

Barn frågar i regel i påståendets form, som den lilla tricksaren i Barnaboken:

* ”Jag måste kissa.”
”Jag är törstig.”
”Jag kan inte sova.”
”Jag är rädd.”
”Jag har ont.”
”Jag har tappat min nalle.”
”Det är någonting som sticks i sängen!”
”Mitt plåster har ramlat av.”
”Jag behöver bajsa.”
”Det är så mörkt.”
”Jag fryser.”
”Min kudde är svettig!”
”Tänk om jag drömmer något hemskt... Jag drömde något hemskt!”
Och så vidare.
Vad det än är, kan det tas om hand i morgon; i varje fall är det regeln man får utgå ifrån.
Kissandet och bajsandet låter sig svårligen uppskjutas, om nu behovet är verkligt, och det problemet kan man lösa genom att placera en potta i rummet.
"Nu kan du kissa själv, om du behöver. Sov så gott."
Mörkret går inte att åtgärda och där blir det ologiska svaret upprepningens:
”Nu ska du sova. Vi ses i morgon.”
”Jamen det är så mörkt!”
”Sov så gott.”
Man kan naturligtvis förklara att det brukar vara mörkt på natten och att det är meningen att det ska vara mörkt på natten och att solen till och med sover på natten och alla människorna och alla husen.
Fast då frågar tricksaren:
”Varför det?”
Varpå ett samtal utspinner sig vilket man – som sagt – kan ta i morgon.*

Kära båda - jag är den sista att försöka pracka på er någon väg att gå som ni känner minsta tvekan om ifall den är den rätta

Prata ihop er, tycker jag, och försök vara konsekventa i rutinerna. Det gör tillvaron så mycket enklare för alla, framför allt för lilla barnet. Det är en stor tillgång för barnet, vilka vägar ni än väljer, att ni kan avstå från inbördes oenigheter vad gäller just hennes rutiner.

Så jag är inte den som envisas - jag försökte bara svara på nödropet

Och jag har gjort det utifrån en viktig utgångspunkt, nämligen barnens - också den formulerad i Barnaboken ("Dina vuxna ord är kungsord", femte delen):

*Det är inte alltid man lever precis som man vill, och det är inte alltid man kan det. Små barn tycks emellertid ha den uppfattningen, att antingen står man för det liv man har – eller också förändrar man det. *

[knyttet]

Hej pâ er,

Vi har en liknande situation här hemma med vâr 3,5 âring. Det har pâgâtt sen i sommras och läget har gâtt frân kaos till ganska stabiliserat. Dock känns de totalt fridfulla läggningar som vi haft mellan 5mân-3 âr är ett minne blott.

Vâr tös lâmnar inte rummet, har inga tändbara lampor kvar i rummet och kissar i potta pâ sitt rum. MEN det är hyss ândâ. Ligga och vrâââââla pâ mamma "jag vill HA..." i en otrevlig ton, krypa fram till dörren i mörkret och banka i den alt ta en leksak och banka med sâ att det lâter extra mycket, köra runt sängen i rummet och dra fram dockor och annat. Min strategi nu är: jag accepterar inte att man hâller pâ sâ dâr nâr vi har sagt godnatt sârskilt eftersom lillebror sover i samma rum (även om han inte tar särskilt stor notis av det). Jag gâr in ganska sâ omgâende nu när hon börjar trixa (innan hon nâtt en nivâ som gör att jag tappar lugnet och blir arg) och sâger "ramsan" som har kommit till denna sommar eftersom vi aldrig riktig behövt ramsa innan. Med stora och tydliga och ganska effektiva bokstäver: "NU ÄR DET NATT OCH DÂ SOVER ALLA BARN OCH NU ÄR DET DAX FÖR DIG ATT SOVA OCKSÂ, är det uppfattat?" "ja" "dâ vill jag inte höra mer spring och skrik, uppfattat? "ja" Hon fâr dâ ett mjukt "godnatt min skatt och sov sâ gott, vi ses imorgon" och oftast räcker detta. I krisfall bôrjar hon om ändâ, dâ âker hon dirket ut ur rummet och fâr sitta pâ pallen framför sitt rum med ett "dâ fâr du inte sova, dâ fâr du sitta här pâ pallen och vänta pâ att du blir trött" Det brukar innom 10 sek komma ett "jag fryser, jag vill krypa ner i sängen nu mamma, jag har bestämt mig" "vad skönt, gonatt pa dig min vän" Sen är det för tillfället inget mer, längre än sâ gâr det inte längre sâ att säga.

Vi börjar redan lägningarna lite tidigare eftersom jag vet att hon krânglar, senast 19 lägger jag henne och hon sover slutligen 19.30/20-07 + 1-1,5h vila pâ dagen.

Situationen är acceptabel (tror jag), men jag trodde att det var en fnurra som skulle lägga sig, men nu är det 4mânader sen den började och om vi lyckats stabilisera sâ är läggningarna ganska sâ negativ energi och jobbiga. Mycket frâgor fortfarande upplever jag det som. Jag har blivit arg massa gânger under dessa mânader och insett att detta leder till ännu värre läggningar sâ mitt mâtto nu är att inte bli arg, att sätta stopp innan. Men det gâr mycket energi pâ kvällen att hantera läggnigarna utan att bli arg och vara sâ tydlig och trevlig som det krävs för att konflikt elelr fâgor inte ska uppstâ.

Vad det gäller sömnbehovet sâ har jag förstâtt att mânga 3,5 âringar inte sover pâ dagen längre. Skulle man kunna tänka sig att hon inte är trött 19h etersom hon sover pâ dagen? Kan man ha 11h natt om de fortfarande sover pâ dagen?

kram

[Anna09]

Hej knyttet!

Alltid trevligt med svar i sin tråd. Dock skulle jag önska att du startar en egen tråd med dina frågor eftersom vi varken har samma problem eller sätt att svara på barnens frågor.

Hoppas du tycker detta är okej.

Vi är mitt i en målinriktad mini-kur och kommer att fortsätta den som vi inlett den.

Lycka till med er lilla skatt!

[knyttet]

Oj forlat sa mycket det var inte meningen att kapa din trad. Vi har haft manga olika turer och jag kande igen mig i mycket i den har traden vad det galler att undivika att ga in i diskussioner efter laggning och forsoka att vara tydlig om att efter gonattet ar det sovdax. Jag sag det som en mojlighet att diskutera laggningar tillsammans snarare an att skapa en ny trad om ett sa snarlikt amne, men jag ber om ursakt

[Anna09]

Hej Knyttet,

ingen fara alls.

Hoppas inte att jag svarade dig för hårt... det var inte meningen. i så fall ber jag om ursäkt.

[Anna09]

Anna,

Bra ord som vanligt från dig. Vi har pratat ihop oss och vi fortsätter det vi inlett, men tyvärr gjort baksteg ifrån ett par kvällar. Ramsan är tillräckliga svar till en flicka som har allt annat i sin tillvaro dagtid, vakentid - social delaktighet, massor av skratt och glädje, samtal, mycket närvaro av oss båda.

Hon har redan svaren inom sig, men halkat av vägen en smula, som vi alla gör emellanåt.

Igår fortsatte vi som vi börjat. Tillbakaledning och ramsa vid uppspringande. Vi backar nu också och är inte lika generösa med ramsan längre. Hon sprang nog upp 15 gånger igår kväll, som svar på våra tidigare tvivel efter inledd kur. Med all rätt. Ikväll fortsätter vi och har attityd för framsteg.

Både pappan och mamman har lärt mycket av vargarna som tillfälligt vaknade i helgen.

Tusen tack Anna för att du följer oss och för att du svarar!

[annawahlgren]

Vad det gäller sömnbehovet sâ har jag förstâtt att mânga 3,5 âringar inte sover pâ dagen längre. -- Kan man ha 11h natt om de fortfarande sover pâ dagen?

Riktmärkena i hast och enkelhet:

Under tredje och fjärde levnadsåren behöver små barn 13 tim sömn sammanlagt.
Femte och sjätte levnadsåren: 12,5 tim sammanlagt.
Sjunde till elfte levnadsåren: 12 tim/dygn.


O:)

[Anna09]

Hej Igen!

Nu en liten rapport efter en veckas konsekvent kvälls rutin. 8)

Två första kvällarna var frågorna stora och många, som sig bör efter att föräldrarna lagt en förvirring till Lillos frågor... Allt eftersom kvällarna gått har frågorna minskat, inte slutat. Dock inget spring i slutet av veckan.

Igår kväll la vi utan ett pip, hon sov inom 10 minuter. \:D/ \:D/

Idag frågor igen. Upp och spring ett par vändor och önskningar om diverse. Men svaret är ramsan. Somnar inte förrän 20.20, trots läggning 19.15....

Envis som synden är hon och jag hoppas att hon nöjer sig snart med det svar hon får. Ibland märker jag att hon blir trött på att få ramsan till svar. "men mamma, fattar du ingenting? varför säger du den där ramsan?"

Dock undrar jag lite när jag ser att även Ester skall sova 12.5 timmar per dygn. Vi har 12 timmars nätter, ibland 11.5. Hon sover aldrig mer än 11 timmar och är pigg hela dagen fram till mål trots aktiviteter och utevistelser hej och hå. Massor av energi har hon.

Förutsättningar under 12 timmar, är det okej?

Hur som haver har vi hittat vår rutin, vår attityd och vårt tänk. Kvällarna är inte stressiga längre för mig och jag känner mig säker.

Hoppas bara att hon fattar galoppen snart och hittar sitt lugn. Lilla gumman - vad hade hennes mamma gjort utan extra-mormor som finns alltför långt borta???

Love u, Anna!!!!