Tänkvärt blogginlägg om kyrkan och Anna Wahlgren

[mari]

Jag hittade det här blogginlägget.
Tyckte att det var riktig tänkvärt.
http://elisel.bloggplatsen.se/2013/09/0 ... ka-kyrkan/

[TorsMamma]

Mycket fint blogginlägg, synd bara att inte fler känner på detta viset!

Mitt hjärta värker för Anna som jag vet personligen tar detta mycket hårt. Hon får alla mina tankar och styrka jag kan uppbringa. Anna, en jättekram och puss på dig!

[Sigyn]

O ändå fler kunde tänka efter på detta sätt..

[Sarisparis]

Ja, detta inlägg borde verkligen läsas av den stora massan. :thumbsup:



Ibland strular länkar efter en tid, klistrar inlägget här sâ finns det med säkerhet kvar i trâden.

---------------------------------------------------------

Ingen i det här landet kan ha undgått att veta att Anna Wahlgrens dotter har gett ut en bok.
Boken heter Felicia försvann. Boken ska även bli pjäs på stadsteatern. Jag tror att den pjäsen kommer att minska medelåldern radikalt bland teaterbesökarna.
Man brukar annars säga att de främsta teaterbesökarna är sexuellt otillfredställda kvinnor i femtioårsåldern. I det här fallet lär det nog bli en vädig fart på småbarnsmammorna i tjugofem-trettioårs åldern. Anna Wahlgren är ju främst känd för sin bok om barnuppfostran.

Jag känner inte Felicia.
Jag känner inte heller Anna Wahlgren.

Jag har barn men har aldrig läst barnuppfostringsböcker och då inte heller Barnaboken av Anna Wahgren.
Jag har heller aldrig tillbringat tid på föräldraforum.
Min tid har jag tillbringat tillsammans med barnen.

Jag vet inte om Barnaboken är något att ha eller inte.

Men en sak vet jag.
Jag tycker synd om Anna Wahlgren. Hon är gammal och hon lever och Felicia verkar önska livet ur henne. Det finns en begravning med i boken. Det är som ett symboliskt modersmord som äger rum inför hela svenska folket. Många människor gör nog symboliskt upp med sin mor eller far eller med både far och mor.
Men bör denna uppgörelse och i detta fall så hatfyllda få göras i en bok, på en teaterscen och hör och häpna på altare i svenska kyrkor.

Jag tycker ännu mer synd om Felicia än om Anna Wahlgen. För hatet kan aldrig göra en människa fri. Felicia är snart femtio år gammal och ändå pratar hon om hatet som en rättighet.

Jag är medlem i svenska kyrkan. Jag är troende. Jag är troende och undrande inför den svenska kyrka som jag tillhör.
Flera kyrkor runtomkring Stockholm har upplåtit sina lokaler, ja även det heliga altaret till Felicia. Felicia har där fått tala fritt om rätten att inte försonas och om rätten att inte förlåta.

För mig som kristen är förlåtelsen det centrala i hela kristendomen. Om vi inte kan förlåta och om vi inte kan försonas, ja då blir det mycket svårt att leva med varandra.

Felicia har stått oemotsagd.

Jag anser att kyrkans personal skulle sagt att sådana föredrag hör inte hemma i deras lokaler.
Jag anser också att som kristen skulle man ifrågasätta hur Felicias egna barn, syskon och mamman Anna Wahlgren som faktiskt lever mår i detta.

För mig är att vara kristen att handla gott. Det är inte alltid lätt. Ibland kan man ha intentionen att vara god, men det leder inte riktigt dit.

Men ett föredrag i kyrkan om att inte försonas om att ha rätt att hata sin mor kan aldrig, aldrig leda till något gott.
En sådan kyrka måste på djupaste allvar begrunda sin värdegrund.

[EmmaS]

Ja tänk om fler kunde skriva/tänka så

[annawahlgren]

Tack, mari Det var upplyftande läsning.

Tack, Sarisparis som skrev ner, här.

Tack, TorsMamma som vet och förstår. Torftiga ord som betyder allt

Tack, EmmaS och tack, empinane Jag skulle önska detsamma.

Jag är också troende. Uppträdandena i kyrkan - många kyrkor - på altarplats och med prästen närvarande - har fyllt mig med förfäran, bestörtning och sorg.

Finns det då inga gränser

Nej, det gör inte det. Hur är det man säger, ingenting är heligt... Ingenting.¨

Ingenting.



Och så Stadsteatern på det. Kyrkan bjöd på en religiös touche åt mammamordet, Stadsteatern bjuder på en kulturell. Inte ens min åtminstone förr flödande fantasi räckte till att föreställa sig någotdera.

Jag är så trött. In i märgen uppgivet trött.

[olgis]

Jag är medlem i svenska kyrkan. Jag är troende. Jag är troende och undrande inför den svenska kyrka som jag tillhör.
Flera kyrkor runtomkring Stockholm har upplåtit sina lokaler, ja även det heliga altaret till Felicia. Felicia har där fått tala fritt om rätten att inte försonas och om rätten att inte förlåta.

För mig som kristen är förlåtelsen det centrala i hela kristendomen. Om vi inte kan förlåta och om vi inte kan försonas, ja då blir det mycket svårt att leva med varandra.

Felicia har stått oemotsagd.

Jag anser att kyrkans personal skulle sagt att sådana föredrag hör inte hemma i deras lokaler.
Jag anser också att som kristen skulle man ifrågasätta hur Felicias egna barn, syskon och mamman Anna Wahlgren som faktiskt lever mår i detta.

För mig är att vara kristen att handla gott. Det är inte alltid lätt. Ibland kan man ha intentionen att vara god, men det leder inte riktigt dit.

Men ett föredrag i kyrkan om att inte försonas om att ha rätt att hata sin mor kan aldrig, aldrig leda till något gott.
En sådan kyrka måste på djupaste allvar begrunda sin värdegrund.

Tack du som satte ord på det jag känt länge i den här angelägenheten. Jag lovade för länge sedan att kommentera Felicias bok och Annas svarsbok. Jag ber om ursäkt. Jag har inte funnit orden.

Svenska Kyrkan är mer angelägen om att slicka uppåt och vara PK än att sprida Guds ord. Där förlåtelsen ju är det allra mest centrala. Jag skäms och förfäras.

[annawahlgren]

Turnén fortsätter.

Svenska Kyrkan annonserade stort i Blekinge Läns Tidning i dag:

*LIVSVIKTIGT

Om rätten att slippa försonas
Felicia Feldt
24/9 18.30 Kungsmarkskyrkan

Hon gjorde det förbjudna när hon skrev en utlämnande självbiografi "Felicia försvann" om en förälder som ännu är i livet. I sin föreläsning talar Felicia om att ta makten över sitt eget liv och hon ställer den brännande frågan om man till varje pris måste försonas. Fri entré.

SENSUS Svenska kyrkan Karlskrona*


[-o< [-o< [-o< Låtom oss alltså bedja för oförsonligheten.

[mari]

Usch!
Nästan så man funderar på att gå ur.

Felicia är så medioker också som person. Jag hörde henne på teven en gång. Det räckte.
Och då är hon ändå syster till Sara Danius som är helt strålande. Många är imponerade av Danius framträdande än här och än där och dessutom är hon intelligent och sitter i akademin.

Men det är ett dyrköpt syskonkomplex om hela släkten så att säga ska offras på altaret. Sorglgt sorgligt men svenska kyrkan är väl lika medioker som Felicia själv..

[annawahlgren]

Men det är ett dyrköpt syskonkomplex om hela släkten så att säga ska offras på altaret.

Ja. En syskonskara av unik sammanhållning där alla alltid fanns för varandra är sönderslagen. Offrad på altaret. Till sitt kyrkbröllop för ett år sedan bjöd bruden sina två syskon med samma pappa - hedersgästen - men inte sina fem äldre och yngre syskon. Tydligare kan det väl knappast sägas. Min allt överskuggande ambition som deras fostrare var att de skulle ha varandra, alla, för livet, och vårda och hedra den oerhörda gåva av kärlek, gemenskap, glädje och obrottslig lojalitet de hade i varandra. Sorg, svek och illvilja kom i stället. Och Svenska kyrkan sa Amen.

Sorgligt sorgligt men svenska kyrkan är väl lika medioker som Felicia själv.

Jag hörde om någon kyrka som sysslar med modevisning och gör catwalk av altargången #-o

Den äckligt publikfriande sekulariseringen är motbjudande. Är det Svenska Kyrkans nya mission? Att fiska efter pöbelväldet? Var det för att prisa dödssynderna Jesus Kristus, avbildad i varenda kyrka, dog på korset?

Jag vill rekommendera Svenska Kyrkan en bok som heter Bibeln. Några Jesusord till lärjungarna:


Den största av synder är att plåga en broder till kropp och själ.

Å, mina bröder: hur många lampor släcks inte av vinden, hur många Gudstjänare förleds inte av fåfängan!

Mitt rike kommer när två skall vara ett, när det yttre skall vara det inre, när man och kvinna inte längre är man eller kvinna.

Kärleken överskyler en mängd synder.

Den som vill följa mig måste utstå lidanden och plågor.

Den som älskar världen är som en människa som dricker havsvatten: ju mer hon dricker desto större blir törsten, tills hon dör av den.

Den som är nära mig är nära elden.

De som är sex år skall undervisa dem som är sextio.

Lycklig den som har lidit. Han har funnit livet.




:-({|=