Hur tänkte du angående "Månadens krönika juli 2013" undrar jag. Sett som ett litterärt verk är det ju inget ovanligt med Lolita-tema. Men publicerat som en krönika på en sajt fokuserad på barn och föräldrar så är den magstark. När en vuxen människa har sex med en 13-åring är det pedofili och ett lagbrott i Sverige. Du säger att du vill ha respekt, du tar stora risker när du gör så här. Hur tänkte du?*
Käre Undrande - det är ingen enkel fråga. Du ifrågasätter min rätt att publicera noveller ur min av media fullständigt förtigna samling "Var inte rädd för att dö, min älskade, var rädd för att inte leva". I krönikesamlingen finns flera till. Men du menar att min hemsida är "en sajt fokuserad på barn och föräldrar" och därmed är min novell "magstark".
Nu är jag författare. Jag har skrivit 30 böcker varav två handlar om barn (och två till är frågor och svar om barn, men ingen litteratur - vilket jag hävdar att också Barnaboken och Sova hela natten-boken är). Jag tycker nog att jag kan publicera vad jag vill på min hemsida. Och novellerna, bland dem "Kvinnan som sjöng som en fågel", är för bra för att bara begravas i tystnad. Novellsamlingen ifråga är för övrigt översatt nu till engelska och ligger på editing i Australien.
"--- du tar stora risker när du gör så här. Hur tänkte du?"
Kan du berätta hur DU tänkte? Vad tar jag för risker, menar du
Alla dessa deckarförfattare som skriver om ond bråd död, våldtäkter och mord på barn, de hemskaste - och verkligen enligt lag förbjudna illgärningar - ska de inte få göra det, om de nu samtidigt bloggar om sina underbara barn, exempelvis? Om de samtidigt är mammor? (För pappor gäller ju helt andra gränslinjer mellan yrkesliv och föräldraliv, som vi vet. Fortfarande.)
Jag är författare. Jag är inte BARA en underkänd, fimpad unge och likaledes, numera, en underkänd, fimpad mamma. Jag har försörjt alla mina barn, mig själv och FYRA av sex äkta män på mitt skrivande. Jag har skrivit många bra böcker som borde fått vara med lite, lite längre (kanske rentav lika länge som många av mina manliga kollegers). "Sanning eller konsekvens" var den smärtsammaste av dem alla att skriva, men den är faktiskt läsvärd som litteratur den med. Jag skickade den till 75 kulturredaktioner. Jag fick EN recension värd namnet (i DN på utgivningsdagen) och sedan tre-fyra spyor i framför allt Aftonbladet. Denna spya ledde bland annat till att en annan dotter - med samma far som FF - sa upp kontakten med mig. På smutskastning i AB. Inte för att hon läst min bok, vilket ingen unge orkat göra. Säg mig det barn som vill att mamma överhuvudtaget ska göra väsen av sig!
Denna min hemsida är mycket annat och mer än "en sajt fokuserad på barn och föräldrar". Det ser du om du tittar efter.
I dag uppgår antalet besökare till 3 637 586 stycken. Är alla föräldrar till barn som behöver hjälp? Det tror jag inte. Men vem bryr sig. Försök bara inte censurera mig (du också). Vi lever fortfarande i ett fritt land.
Goda hälsningar,
Anna
PS Tretton år var han inte, Gunnar i min novell, utan fjorton; det var en stor dag, just fjortonårsdagen. Hennes son hade dött när han var tretton. Men visst, det är fortfarande "pedofili" som du säger. Hu. Då är det väl "Kvinnan som sjöng som en fågel" du ska dra inför rätta. Hon är tyvärr död.