Kura 20-månaders

[Pappavillsova]

Hej!
Nu har jag läst ”Sova Hela natten” 2 gånger från pärm till pärm och även sett filmen. I nästa vecka tänkte vi kura vår lilla dotter som är 20 månader. Jag är osäker på några saker och vill därför fråga;

Ramsan
I boken får jag uppfattningen om att man inte ska ramsa inne i rummet, endast på väg ut och utanför dörren. När jag kollar på filmen uppfattar jag det som att det är ok att ramsa många gånger inne i rummet vid sängen första natten. Stämmer det?

Sovställning
Mage är bästa sovställning är ju ganska tydligt i boken. Vår dotter däremot vill nästan alltid ligga på rygg. Med tanke på hennes ålder (20 månader), är det ok att hon fortfarande ligger på rygg eller ska man försöka få henne att ligga på mage i alla fall?

Solfjäder
Vår tjej är envis och stark. Jag är därför osäker på solfjädern. Om man lägger henne på mage och solfjädrar är jag orolig att hon kommer protestera alldeles för mycket och bli vild i sängen och arg under bekräftelsen? När jag läser boken uppfattar jag det som att det, med barn i denna åldern, brukar gå lika bra att bara sitta bredvid spjälsängen och hålla handen på henne eller liknande. Stämmer detta eller ska man så långt det går solfjädra?

Tacksam för svar.
hälsningar
Gustav

[Sarisparis]

Hej Gustav och välkommen hit

Kul nick, lita pâ att det inte bara är pappa som vill sova hemma hos er.

Ramsan
I boken får jag uppfattningen om att man inte ska ramsa inne i rummet, endast på väg ut och utanför dörren. När jag kollar på filmen uppfattar jag det som att det är ok att ramsa många gånger inne i rummet vid sängen första natten. Stämmer det?

Nej, det stämmer inte. Jag fattar det som att du har boken som med dvd-filmen? Det har kommit en ny utarbetad utgâva sen dess (som jag VARMT rekommenderar eftersom hela den bakomliggande filosofin är mycket mer utvecklad där). Om du tittar pâ allra sista sidan i din bok (uppslaget där filmen är) stâr det att det händer att Anna av praktiska och filmtekniska skäl ramsar inne i rummet och med ljuset tänt. Samt "Sâ ska det inte vara!"

Du ramsar alltsâ när du lämnar rummet (mörklagt) och pâ vägen bort, precis som det stâr i boken.

Om jag har rätt i mitt antagande att du inte har nya SHN-boken, sâ rekommenderar jag mycket starkt att du läser krönikorna nedan, som blivit egna kapitel i nya boken.

Säkerhet är trygghet (kurens grundpelare)

SHN pâ Safari (en mycket talande allegori om barn och sömn och "tröst")

Sovställning
Mage är bästa sovställning är ju ganska tydligt i boken. Vår dotter däremot vill nästan alltid ligga på rygg. Med tanke på hennes ålder (20 månader), är det ok att hon fortfarande ligger på rygg eller ska man försöka få henne att ligga på mage i alla fall?

Hon fâr självklart sova precis som hon vill, men om hon inte ligger kvar i sängen vid läggning kan solfjädern behövas och den är lättare om barnet ligger pâ mage (ev pâ sida). Se mitt svar nedan!

Solfjäder
Vår tjej är envis och stark. Jag är därför osäker på solfjädern. Om man lägger henne på mage och solfjädrar är jag orolig att hon kommer protestera alldeles för mycket och bli vild i sängen och arg under bekräftelsen? När jag läser boken uppfattar jag det som att det, med barn i denna åldern, brukar gå lika bra att bara sitta bredvid spjälsängen och hålla handen på henne eller liknande. Stämmer detta eller ska man så långt det går solfjädra?

Det gâr inte att säga exakt hur du ska göra. Vissa barn tar emot kuren med en suck av lättnad sâ fort föräldrarna bestämt sig för att stâ för att nu är det natt och nu är det dags att sova. Andra behöver mer konkreta besked och där kan fysiska "verktyg" som solfjädern behövas. Jag klistrar in ett klipp ur nya SHN-boken där en pappa berättar om sina tankar just kring det du funderar pâ (22 mânader gammalt barn):

”Det känns som en evighet sedan vi kurade Felix. Ändå är det bara några månader sedan ... 

Vi var så slut både fysiskt och psykiskt, att om jag inte hade hittat till Annas forum vet jag inte vad det hade blivit av oss. Vi trodde att det var helt normalt som det var och väntade bara på att det skulle gå över på något sätt. Varje kväll var man lika optimistisk och trodde att nu så, den här natten kommer det att bli bättre … Första året gick väl an, men andra året tog alla reservkrafter helt enkelt slut.

Det är ju tyvärr så att man tror att det är helt normalt att barnen inte sover de två första åren!!! Man godtar det som ett faktum. Och försöker bara att stå ut. Vilken galenskap! Jag gick i den fällan också, även om jag hade svårt att begripa varför det skulle vara så. Jag lyssnade på dem som hade kunskap och erfarenhet (?!). Jag får rysningar när jag tänker på det nu, särskilt på de små barnen som lider mest. Att de första åren fylls av sömnbrist ... Helt otroligt ologiskt, eller hur? Det är ju då man borde kunna sova utan det minsta lilla bekymmer! Tryggt vetande att föräldrarna tar hand om en. 

Första gången jag försökte kura var inte viljan stark nog. När jag solfjädrade pojken, kunde jag inte ta gråten som kom med alla frågorna. Det blev ett halvhjärtat försök, som var dömt att misslyckas. Men jag läste på forumet om andras försök och fick motivationen att växa. De som lyckades skrev att det egentligen var väldigt enkelt, bara man var målmedveten och inte gav upp. Jag började tänka på ett nytt försök, men ville vara ordentligt förberedd den här gången.

Det tog några månader, men till slut tyckte jag att det var dags. Jag sov på dagen, så att jag kunde hålla mig vaken första natten. Jag kände mig säker men ändå lite nervös. Vi hade kommit överens om att mamman skulle sova i ett annat rum, så att hon inte blandade sig i vad jag höll på med. Hon sa att hon inte skulle klara av det. 

Visst kändes det lite konstigt att tvinga ner barnet i liggande ställning, särskilt när han nu var så stor redan. Men bestämt var bestämt. Och det kunde ju inte vara värre än att låta honom vakna så många gånger eller låta honom bara skrika. För man var ju nära barnet i alla fall och hade till och med fysisk kontakt med honom. Jag kommer ihåg att jag läste något inlägg på forumet där föräldrarna backade ur för att de tyckte att solfjädern var som att använda våld mot barnet ... Men det är väl mer våld att låta barnet skrika i ett par år, inte sant? 

Redan den första natten gick det bättre med insomningen. Jag minns att jag var så paff över att det tog exakt 45 min med solfjädringen, precis som Anna hade sagt. Jag kommer inte ihåg längre hur många gånger han vaknade de första nätterna, men det tog inte många nätter förrän han sov sina 12 timmar i sträck. Vi kunde inte tro att det var sant! Det kändes så ofattbart, att vi inte riktigt visste hur vi skulle reagera. Det kändes som magi ... Dagslurarna gick lika smort. Det var bara att lägga honom, och vips så sov han. Bara så där, inga konstigheter alls. Och han var själv jättenöjd också, det kunde man se på honom. Och det var vi med. Det var så härligt att veta att han sov hela nätterna utan bekymmer. Äntligen kunde vi också sova ... Det tog några månader innan krafterna började komma tillbaks. Men det gjorde de. Nu njuter vi av barnet på ett helt annat sätt! Både pojken och vi orkar så mycket mer. 

Felix sover fortfarande sina nätter igenom. Ibland vaknar han lite för tidigt, men det är inget jag oroar mig över, eftersom han i vilket fall som helst sover hela natten utan att vakna. Det underliga är att det känns som lyx när det egentligen är något som är helt naturligt! 

Till dig som läser detta och fortfarande tvekar, vill jag bara säga att det faktum att ditt barn inte sover hela natten är något som det går att ändra på. De flesta föräldrar tror att deras eget barn är så speciellt, att det inte kommer att fungera. Jag trodde också att mitt barn var för gammalt och det ena med det andra, jag hade alla möjliga undanflykter. Man kan också bli lite skrämd av all den information man måste ta till sig. Men till slut var det så enkelt, att man nästan blev förbannad på sig själv för att man inte hade gjort något tidigare. Du som har hittat hit har halva jobbet gjort redan. Nu behöver du bara läsa på, förbereda dig och bestämma natten som förändrar allt…

_________________
Pappa till Felix, född mars 2005, kurad januari 2007.”

Jättebra att du ställer frâgor innan kurstart, det bâdar mycket gott! Den allra viktigaste ingrediensen i kuren är din attityd, att du verkligen förmedlar lugn och säkerhet pâ ett sätt som ditt barn tar till sig och tror pâ. Jätteviktigt att vara pâläst och verkligen veta vad man gör. Fuska inte heller med mörkläggningen - absolut KOLsvart ska det vara. Testa i dagsljus att inte minsta lilla ljus kommer in (kolla här mörkläggningstips för inspiration). Och absolut förbjudet att fuska med skrattet till go'nattet

Sâ, när du känner att allt är glasklart, att schemat är pâ plats, att ni har en (dryg) lugn vecka framför er, dâ genomför du kuren i lugn och ro, med trygg tillförsikt om att ni snart alla fâr njuta av sova hela nätterna.

Lycka till!

[Pappavillsova]

Hej!
Bästa Ni som sköter denna sida och Bästa Anna Wahlgren!!!

Är nu inne på tredje dygnet av kuren. Innerst inne trodde jag inte på detta, vår tjej är ju så envis och viljestark och vi har ju testat massa olika sätt att få henne att sova. Men, jag gav det ändå ett seriöst försök; läste på, läste på och läste på tills jag kände mig säker på upplägget. Fick också värdefulla tips i detta forum.

Måste skriva av mig en liten lägesrapport i mitt glädjerus:

Natt 1
Nattning tog en dryg timma. Sedan följde strulig natt, fick gå in 6 gånger, ramsa mm.

Dag 1
"Nattning" på dagen tog bara 10 mintuer, fick gå in en gång och ramsa en gång efter ca 1 timma (ska sova 1,5 på dag och 12 timmar på natten enligt Schema). Måste vara tur tänkte jag, hon var nog trött...

Natt 2
Nattade på 10 minuter, har typ aldrig hänt, sällan tidigare under 1 timma... Fick gripa in 4 gånger under natten, väckte henne 07.00. Måste vara tur tänkte jag att nattningen gick så smidigt...

Dag 2
"Nattning" på dagen gick på ca 5 minuter, ramsade mig ut, bekräftade. Fick väcka henne efter 1,5 timmar. Kan det vara sant!?

Natt 3
Här slog vi rekordet (hittills)!!! Nattning under 5 minuter, ramsa x 4, bekräftelse x 4. Gav sig sedan till känna två gånger under natten. Jag ramsade utanför, gick aldrig in. Det funkade. Somande av sig själv utan ramsa minst en gång. Helt otroligt, det verkar ju verkligen fungera, för bra för att vara sannt...

Dag 3
Sitter nu och skrivet detta inlägg. Slog nytt rekord, denna nattning tog nog bara 2 minuter typ och nu sover hon sött...

Nu ser jag fram emot natt 4 och hoppas att ramsandet ska avta, antar att det kan ta några nätter innan man är helt "hemma". För nu är jag övetygad av att det fungerar, allt verkar ha gått "enligt boken".

Tack snälla ni så här långt!!! Jag ska garanterat missionera "Sova Hela Natten" till alla småbarnsföräldrar jag känner, det kan ni vara säkra på!

Bästa hälsningar

Pappavillsova

[Sarisparis]

Bästa Pappa, en stor applâd för en sâ väl utförd kur =D> =D> =D>

Men, jag gav det ändå ett seriöst försök; läste på, läste på och läste på tills jag kände mig säker på upplägget.

Detta var vad som gjorde all skillnad. Du visste vad du gjorde och varför, vilket gjorde att din dotter kunde ta dig pâ allvar och verkligen ta till sig ditt budskap - Pâ Natten Sover Man.

Tack snälla ni så här långt!!! Jag ska garanterat missionera "Sova Hela Natten" till alla småbarnsföräldrar jag känner, det kan ni vara säkra på!

Tack själv! Det är fantastiskt roligt att fâ ta del av hur det gâr, att fâ följa familjer som lever upp och faktiskt börjar njuta av smâbarnstiden.

Vad kul att du känner att du vill dela med dig till andra av din erfarenhet, länge leve kuren! =D> Och igen, bra jobbat! :thumbsup:

[Manfred10]

Vilken underbar läsning och vilket fint arbete! =D>

[Pappavillsova]

Hej på Er!

Tänkte bara avlägga en liten "slutrapport" i detta fantastiska forum!

Nu har det gått cirka 20 dygn sedan vi startade kuren. Det har fungerat otroligt bra. Visst har det blivit lite bakslag då och då, men så här långt har det alltid löst sig.

De senaste 7 nätterna har lilla tjejen klarat sig själv förutom en gång, då fick vi ramsa x2. Hon vaknar givetvis till på nätterna men har som sagt somnat om själv hela den senaste veckan och hon sover sina 12 timmar i sträck! Helt otroligt att nattningen kan gå så enkelt, det tar sällan 2 minuter. Hon markerar ofta i mörkret med handen att hon vill vi ska gå ut efter 20 sekunder eller så...

Dagslurarna fungerar också bra. Alla gånger vill hon inte somna direkt utan ropar på oss och ibland får vi ramsa någon gång vilket hon svarar på, sedan sover hon 1,5 timma...

Som sagt, helt otroligt att allt detta fungerar. Och det är verkligen som det står i boken, nu sitter vi i soffan kl. 7 på kvällen och undrar vad vi sk hitta på!

Tack för råd och tips, och att boken finns!

[annawahlgren]

Pris och beröm för vackert arbete =D>

Kunde inte gjort det bättre själv

Och tack, Sarisparis - vilken utomordentligt skicklig hjälpare du är, i all din barnakärlek

Pappavillsova - du har gett din lilla flicka en gåva för livet. En av de allra finaste, kanske den bästa Sprid ordet


O:)