Hej och en fråga

[Josefin33]

Ville bara börja med att säga hej till alla, trots att jag har varit här länge och "smygläst" så registrerade jag mig inte förrens igår, och hoppas det är okej att börja med tusen frågor

Har fått massor med hjälp härifrån och givetvis från Barnaboken som är våran Bibel här hemma *skickar stora kramar till Anna*

Jag och min man har en dotter på 7 månader, vi kurade henne för en månad sen så nu sover hon hela natten, och på köpet då vi fick slut på nattmålen så äter hon som en häst på dagarna Så där funkar allt bra, det som vi har "problem" med, eller egentligen inte vi utan BVC och omgivningen det är att hon är väldigt osäker och rädd i folksamlingar, går vi med mammagruppen och fikar på stan så funkar det i fem minuter då hon nyfiket tittar på allt, men sen brakar allt lös hon blir superledsen och blundar så hårt hon kan och bara skriker, hon blir nästan okontaktbar för mig och jag brukar få gå därifrån och hon blir inte sig själv igen förrens vi är hemma. Men hon verkar inte direkt rädd för folk generellt eftersom när vi har främmande hemma så är hon väldigt nyfiken och om sällskapet passar henne så låter hon sig gärna flörtas med o flörtar tillbaka

Vi har provat ett par gånger att gå till öppna förskolan men det blir samma där, hon bryter ihop

På BVC får vi rådet att gå iallafall på aktiviteter så hon ska vänja sig, men instinktivt så känns det så fel för mig... hon är ju så harmonisk och lugn hemma och "bara" ute på promenader med vagnen.

Så frågan är då, måste vi gå på babysim/babyrytmik/klapp&klang/babymassage/Öppna förskolan/etc för att hon ska vänja sig? Kommer hon att bli associal om vi inte gör en massa grejer hela tiden utan försöker ta det ihennes takt och göra det hon tycker om?

Mvh
Josefin

[elin sofia]

Jag tycker absolut att ni ska ta det i hennes takt! Ni kanske kan vänja henne lite mjukt genom att åka hem till en kompis istället för till öppna förskolan där det är så himla mycket nya intryck. Gärna hem till någon som hon redan bekantat sig med, så att hon sakta får vänja sig med bara den nya omgivningen. Och sedan gradvis utöka det hela.

Lycka till!

[Katarina-Mamma duracell]

håller helt med, varför tvinga henne att möta mer än hon orkar med. Låt henne vänja sig i lugn takt, kanske ta hem någon gäst så hon vänjer sig vid mer människor i hemmamiljö. Jag känner att jag skulle inte utsätta vare sig mitt barn eller mig själv att göra något jag är rädd för i stora doser och ofta bara för att jag är rädd, utan snarare lite i taget tills jag vågar längre stunder

[Gäst]

Hej!

Det är inte så att hon närmar sig åttamånader och åttamånadersångesten? Eller har det här problemet funnits mycket länge? F ö håller jag med de andra: i barnets tempo...

[LindaVega]

hej,
håller med elinsofia. Jag tror inte man ska forcera fram något genom att vänja barnet allt för kraftigt vid mycket människor/samlingar. Men det vore intressant att höra fler sidor av saken...

Vår lilla tjej har alltid varit reserverad av sig. Hemma är inget problem, men så fort vi är i nya miljöer kan hon bli väldigt "rädd/osäker". Jag har faktiskt hållt mig undan större grupper medvetet. Vi går till öppna förskolan på sångstund ca varannan vecka + föräldrargrupp en gång i månaden. Ibland går det bra, ibland blir det jobbigt...

Hon brukar träffa farmor och farfar ( morföräldrar bor långt borta tyvärr) ungefär en gång i veckan. Det är först efter jul som hon "umgås" med dem på ett öppet sätt, dvs tar egna initativ att sitta hos dem, inte gråta när de pratar/tittar på henne. Och det går alltid lättare när vi är hemma hos oss.
När vänner kommer över, kan hon ibland flirta hejdlöst och ibland bli tyst och reserverad. Vi brukar säga till våra gäster att "låta henne vara" så får hon bestämma om hon vill sitta hos någon osv...Vi brukar dock mest träffa vänner när hon har gått och lagt sig....

Spännande att se om någon mer erfaren har andra synpunkter

[annawahlgren]

Välkommen är du Tack för varma ord

Skona barnet

Hon ber ju om det så tydligt hon kan - och du lyssnar och förstår. Handla därefter INTE efter vad andra säger och tycker och tror.

Världen måste få vara liten innan den kan bli stor

[Josefin33]

Tusen tack för svaren Det känns så himla skönt att flera resonerar som jag, att ta det lugnt, men modet sviktar ibland när det är så många som kritiserar och anser att vi isolerar oss Bla min mamma har så mkt åsikter om detta och i det känns tungt..

Hon har varit så här ganska länge... jag tror det började runt 4-5 månader, vi har inte heller kommit på om hon skulle ha blivit rädd för nåt då utan det har bara kommit smygande.