Plötsligt motstånd mitt i kurens rosa skimmer

[sarahjmk]

Min sons motreaktion kom på kurens tredje dygn. Och har inte gått över. Han motsätter sig allt. Högt och ljudligt.

Det här har ni säkert hört förr, men det som till en början gick så bra, känns inget vidare längre.

Jag var beredd på detta, men jag var inte beredd på att reaktionen skulle så pass långt in på kuren så att säga.

Vi fortsätter envist här hemma. Och tänker att om vi bara fortsätter jobba lika hårt så ska nog budskapet nå fram.

Är det så vi ska göra, eller ska vi helt enkelt lägga ner, och börja om från början igen om en tid?

Vår son är tio månader gammal, är lika envis som sina föräldrar, och har vant sig vid många tokigheter i sitt lilla liv. såsom välling vid varje uppvak på natten.
Vilket vi naturligtvis lagt av med nu.
Han har även tandbristning, förkylning, förstoppning och håller på att lära sig gå.

Dock har jag tänkt att dessa sistnämna störande ting inte borde spela någon roll. Eftersom det ALLTID kommer finnas något som stör.
Alltså har vi bara fortsatt i alla fall.

Min fråga är...svår att svara på, men vad gör vi för fel? Varför gick vi från framgång till nederlag?
Det var inte perfekt de första dygnen, men det var en klar förbättring. Vad hände sen?
Och så undrar jag även om vi ska fortsätta, eller börja om från början en annan gång?

[sarahjmk]

Jag skrev nyss ett inlägg, men jag tror det försvann. Så nu hoppar jag istället till en annan fråga som jag undrar lite över

Vi har haft vår son i vårt sovrum under hela kuren. Kuren funkade bra de första två dygnen, sen har det helt brakat lös.
Vi kämpar vidare, och tänker oss att hans lite sena reaktion kommer vara av övergående natur. (Tänker vi rätt där??)

Åter till ämnet; jag vill flytta ut vår son från sovrummet. Det är så extremt lyhört i det här lägenhetshuset, och alla grannar har sina rum antingen vägg i vägg eller ovanpå.
Och (o)ljud hörs flera våningar i alla riktningar.
Detta hämmar mig lite i mitt ramsande, och jag antar att jag blir stressad när min son vaknar upp och gallskriker.

Jag förstår att det väl är därför de nya rutinerna inte sitter helt, för min son känner antagligen av min osäkerhet och stress.

Så, nu undrar jag, om det är möjligt att flytta hans säng till köket. Det är den enda plats i lägenheten där han kan få sova ifred (för det är ju inte heller ultimat att vi delar rum, eller hur??), och där varken grannar eller storasyster störs.
Sen hade jag själv tänkt befinna mig på en madrass i hallen. Utom synhåll, men inom räckhåll.

Förstör jag ännu mer om jag börjar flytta runt på honom nu, eller är det en god idé?
Tillägger att min son är tio månader, lika envis som sina föäldrar, och lättväckt och är väldigt arg för att han inte får välling på nätterna. Jag kommer behöva ramsa högt och ljudligt i några nätter till.

Tacksam för svar!!

[TorsMamma]

Hej och välkommen!

3 dygnet är det klassiska "bakslaget"! Sonen har fått sova mer än någonsin och har nu hittat lite nya krafter att ställa lite envisare frågor med. Så stå på dig, svara på frågorna och arbeta med målmedvetenheten så kommer ni nå i mål.

[TorsMamma]

Hej, Om läget på sängen hindrar dig från att göra en övertygande och stabil ramsa, så flytta. Men du måste kunna mörklägga köket kolsvart! Sätt upp sopsäckar om så krävs, de måste ha det kolsvart för att sova gott.

Hur har du tänkt att göra i förlängningen?

[TorsMamma]

Jag tog mig friheten att slå ihop dina 2 trådar så vi har en tråd kring samma kur och samma barn.

[sarahjmk]

Hej och välkommen!

3 dygnet är det klassiska "bakslaget"! Sonen har fått sova mer än någonsin och har nu hittat lite nya krafter att ställa lite envisare frågor med. Så stå på dig, svara på frågorna och arbeta med målmedvetenheten så kommer ni nå i mål.

Bra!! Det peppade mig väldigt mycket, att det är lite så det ska vara. Då är det ju bara att fortsätta!

I förlängningen är det meningen att lillebror och storasyster ska dela rum. Han ska ju inte få bo i köket för resten av livet
Tror faktiskt det är enda lösningen, det där med köket. För som du säger, så hindrar läget mig. Och sen blir jag bara irriterad. Och sådant stör bara kuren.

Ingen fara att du slog ihop trådarna, bara bra, så slipper man hoppa runt i forumet =)

Jag står på mig nu då, och fortsätter besvara frågor.
Kanske har man lite bråttom i sin önskan om att allt ska bli bra. Man måste ge det tid, och man måste hålla ut och inte ge upp.
Heja mig, och tack för uppmuntran och snabba svar!!

[TorsMamma]

=D>

[sarahjmk]

Känner ett väldigt starkt behov utav att uppdatera mig just denna underbara morgon!

Lille mannens säng flyttades in i köket igår kväll, och efter läggning fick jag besvara alla möjliga frågor, ganska många gånger. Utan problem från min sida eftersom jag var mer avslappnad när jag visste att ingen störde av mitt ramsande.

Resultat?

Jag ramsade sista gången vid niotiden. Sedan sov mitt lille mirakel till tjugo över fyra. Det vill säga, ett oändligt antal timmars sömn utan minsta ingripande från min sida.

Då ramsade jag lite lätt, och han somnade om, och vi hade inte morgon förrän i tid så att säga.

Hur fantastiskt är inte detta!!!

Känns för första gången som om man nåt ett verkligt genombrott och fått lön för mödan.

Ett litet pepp till andra som också är mitt i allt, och undrar om det nånsin kommer bli bättre, JA, det kommer det

Sen kommer det säkerligen dyka upp fler bakslag, men nu har vi tagit ett stort steg i rätt riktning, och just nu är det allt som betyder nåt.

God morgon!

[Manfred10]

Härlig rapport! =D> =D>

[TorsMamma]

=D> =D>